Nationer bygger på kollektiva minnen. Men kanske ännu mer på kollektiv glömska.
Ta bara covid-19, som skördade så många människoliv i Sverige våren 2020 att omvärlden förfärades. Varför stänger ni inte ned mer, testar, spårar smittan och bär munskydd? Så frågade omvärlden oss kring samma sköna sommartid som nu, fast för fem år sedan.
Tja, svarade svenskarna. Vi har bara lite mer is i magen än ni. Snart ska ni allt se att våra höga smittnivåer lönat sig. Det ryktas om att Stockholm redan närmar sig flockimmunitet (SVT 17/7 -20).
Ibland känns det nästan som att det tagits ett kollektivt beslut om att vi ska pausa minnet där och glömma allt som har hänt sedan dess.
Som att den oberoende Coronakommissionen lagt fram en tjock lunta med bevis för att Sveriges hantering av covid-19 brast, från allra första början. Att den naturliga flockimmuniteten (naturligtvis) aldrig kom. Att svenskarna – i synnerhet de äldre, men även de utlandsfödda – i stället drabbades hårt av flera nya virusvågor.
I dagarna har pandemin så kommit tillbaka för att spökadn.se
Liksom att vaccinet visade sig komma långt tidigare än Folkhälsomyndigheten hade räknat med. Vilket innebar att många som dött under det första året hade kunnat överleva om vi varit försiktigare. För de skröpligaste hade det kanske bara betytt ytterligare något år i livet. Men också att få träffa sina anhöriga och slippa coronavirusets brutalitet. Sådant framkommer inte i graferna om överdödlighet.
I dagarna har pandemin så kommit tillbaka för att spöka. Donald Trumps vaccinskeptiske hälsominister Robert F Kennedy Jr har utnämnt den svenske epidemiologen Martin Kulldorff till sin vaccinrådgivare. Alltså same Kulldorff som tillsammans med två andra forskare författade den omstridda Great-Barrington-deklarationen (GBD) under pandemin (DN 23/1 -21).
Fast det var väl inte så farligt? Kulldorffs syn på pandemin kan knappast räknas som ”mer extrem än den svenska strategin”, bedyrar professor Jonas Ludvigsson (DN 12/6).
Det var ett intressant sätt att beskriva saken. Som om den svenska strategin per definition inte också kunde vara extrem. Eller som om detta var något för bara oss svenskar att avgöra – och inte en objektiv fråga för det internationella vetenskapssamhället.
Nu vet Ludvigsson säkert vad han talar om när han jämför den svenska strategin med Kulldorffs åsikter. Han har inte bara själv försvarat Sveriges vägval, utan även undertecknat samma deklaration som gjort Kulldorff extrem i omvärldens ögon.
Ludvigsson har fel i att huvudanledningen till att Kulldorff anses extrem skulle vara att han tagit avstånd från nedstängningar och vaccintvång
Att förlita sig på hans omdöme om Kulldorff blir därmed lite som att fråga någon av Gustav II Adolfs generaler om huruvida dennes taktik i det 30-åriga kriget var för extrem (för att dra ännu en av de många paralleller till stormaktstiden som dök upp under pandemin).
Ludvigsson har även fel i att huvudanledningen till att Kulldorff anses extrem skulle vara att han tagit avstånd från nedstängningar och vaccintvång.
Nej, det extrema med Kulldorff och GBD ligger i att de gick mycket längre än så och öppet välkomnade en hög smittspridning. De ville att unga och andra som inte ingick i riskgrupper skulle få covid. För endast så skulle man uppnå en naturlig flockimmunitet. GBD är glasklart på den punkten och knappt en sida långt, så det är svårt att missa.
Det var denna strategi som WHO dömde ut som ”oetisk”. Både för att inget liknande någonsin testats förut (Guardian 12/10 -20). Liksom för att hela slutsatsen vilar på felaktiga premisser (Vox 16/10 -20).
Ta bara antagandet att riskgrupper verkligen kan isoleras medan smittan härjar närmast fritt ute i samhället (säg det till alla som dog på äldreboendena våren 2020). Eller att de som inte tillhör en riskgrupp knappt ens kommer märka att de varit sjuka (hej, alla de 150 000 svenskar, många mitt i livet, som fortfarande dras med post-covid).
När nästa pandemi slår till hoppas jag att USA:s hälsominister inte heter Robert F Kennedy
Eller att det är rimligt att begära av de cirka 15 procent av befolkningen som befinner sig i en riskgrupp i Sverige att de ska leva helt isolerade i uppemot ett år. Alltmedan majoriteten, de starkare, fortsätter leva mycket mer fritt. I stället för att man bär bördan jämlikt och gemensamt.
Men ojämlikhet mellan svaga och starka kanske är lika naturligt som flockimmunitet? Inte för Ludvigsson och Kullendorff kanske, men för de makthavare som sprider deras budskap. GBD har sponsrats av The American Institute for Economic Research (AIER), en tankesmedja som också använt sina medel från näringslivet till att förneka klimatkrisen (British Medical Journal 13/9 -21).
Och de ledare som agerade likt Sverige och GBD förordade under pandemin, var påfallande ofta auktoritära machomän, som Belarus Aleksandr Lukasjenko, eller Brasiliens Jair Bolsonaro. I USA var det som bekant Trump-supportrar som höll upp plakat med orden ”Be like Sweden” bredvid ”#fakecrisis”.
Var det en slump? Eller blir ett virus som gallrar ut de svaga per definition kanske en ”fejkad kris” för den som prisar styrka?
Ett vet jag. När nästa pandemi slår till hoppas jag att USA:s hälsominister inte heter Robert F Kennedy. Och att en av landets mäktigaste vaccinrådgivare inte är Martin Kulldorff. Hur coolt det än kan kännas med en svensk i händelsernas centrum.
Läs mer:
Lilian Sjölund: Om sillen och jordgubbarna uteblir på midsommar väntar folkstorm
Max Hjelm: Svensk bostadspolitik består av för få bostäder och för mycket politik
