Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Indierock
Girl Scout
”Brink”
(Awal)
Redan före släppet av debutsingeln ”Do you remember Sally Moore?” 2022 hade Girl Scout gjort sig ett namn på indierockscenen i Sverige och Storbritannien. Sedan dess har de turnerat flitigt, släppt tre ep:s, och utsågs i fjol till ”Årets rock” på Manifestgalan. Stockholmsbandet, som nu albumdebuterar, består i dag av gitarristen och sångaren Emma Jansson, basisten Kevin Hamring och trummisen Per Lindberg.
Introspåret spänner mellan skränig rockgitarr och en len, släpande sång, vilket ger en hint om resten av ”Brink”: över de tretton låtarna tillåter sig bandet att skifta temperament ofta, mellan mjukt, hårt, vemodigt och humoristiskt. ”Uh-huh” låter som typisk amerikansk poprock från tiotalet, tänk Phoebe Bridgers, medan tramsiga ”Operator” lutar mer åt ironisk brittisk punk. Nostalgiska ”Same kids”, med sina synkoperade gitarrer och medryckande melodier, är en av skivans höjdpunkter.
Mot slutet av skivan blir det mörkare, med ”Crumbs” vars elgitarr påminner om både Kent och vännerna i Terra. ”Homecoming” är en storslagen avslutning och Emma Janssons bästa stund både vad gäller text och framförande.
Girl Scout lyckas med konststycket att hålla ihop dessa skiftningar. Skivan känns tydlig och rik snarare än spretig, möjligen på bekostnad av en spontanitet som hörts på tidigare släpp och inspelade liveframträdanden. Ibland önskar man att bandet hängav sig mer åt sina spretande ingivelser. ”Brink” är så snyggt paketerad att den rockiga känslan stundtals uteblir. Med sitt snygga omslag, skarpa sång och de smarta texterna, alltsammans omslutet av en slät textur som ibland distar, blir känslan att DIY-soundet är avsiktligt, liksom ett efterkonstruerat koncept.
Det är synd att de inte vågar mer, för resultatet blir ett lite väl ofarligt album. Trots detta råder det inget tvivel om att Girl Scout är ett band att fortsätta hålla ögonen på, ett löfte som kan infrias längre fram.
Bästa spår: ”Same kids”, ”Homecoming”
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Vera von Otter.
