Mörkret bryts av blåljus. En skåpbil stoppas på bron mellan Sverige och Finland. Två civilklädda poliser kontrollerar bilen. Inget napp. Föraren får fortsätta.
En bit bort, men på den finska sidan, pågår en husrannsakan.
– De som håller på med illegal verksamhet nyttjar gränsen för att skydda sig, säger Ulf Wallin, gruppchef för utredningsavdelningen i östra Norrbotten.
Han sitter i ett konferensrum på polisstationen. Egentligen har han inte tid för DN. Poliser från Luleå och Kalix har anlänt för att förstärka den pågående insatsen mot misstänkta vapen- och narkotikabrott. Finsk polis deltar i arbetet som väntas pågå inpå natten.
– Samverkan har blivit bättre, även inom myndigheten i Sverige. Vi kan ibland stoppa narkotikapartier nere vid kusten, innan de hinner komma hit.
Svenska Haparanda och finska Torneå sitter ihop. Smugglingen utgör gränskriminalitetens pulsåder.
Någonstans i gränsområdet förbereds en fest. Platsen där många unga kommer att samlas för att ha roligt den här fredagskvällen.
– Hallå där, vad händer ikväll?
Thomas Hilleberg jobbar som elevcoach inom skolan i Haparanda. Ikväll är han ute med Ann-Louise Esperi som är ungdomssekreterare i öppenvården.
– Jag ska på fest, svarar killen som värmer sig i ett hörn inne på Coop.
Han vill inte tala om vilken adress han är på väg till.
– Det finns alltid en fest. Oftast är det någon som berättar var den är. Det är bra, då kan vi hålla lite koll, säger Thomas Hilleberg.
Två tjejer sveper förbi för att köpa energidryck i butiken. Ett hastigt leende och ett hej. Några samlas i en klunga för att bege sig till festen. Det är mer än 20 grader kallt ute. De vill att fältassistenterna ska bistå med skjuts.
Var är föräldrarna på kvällarna?
– Det har funnits nattvandring, men inte nu längre, säger Ann-Louise Esperi.
Hon är van att väcka mammor och pappor mitt i nätterna.
Haparandas barn växer upp i en transitstad, längs huvudrutten för narkotikasmugglingen till Finland. Kommunen har drygt 9 000 invånare. Socialt finns det jordmån för kriminella att rekrytera ungdomar.
– Socioekonomiskt är vi i paritet med utanförskapsområden i storstäderna. Vi sticker ut ganska mycket i ohälsa och andra parametrar. Det är sådant som vi vet har betydelse, när unga tänker att de vill tjäna snabba pengar, säger Ulf Wallin.
Skolresultaten är låga, likaså valdeltagandet. Jämfört med rikssnittet står många vuxna utanför arbetsmarknaden. Men Haparanda finns inte med på polisens nyligen uppdaterade lista över utsatta områden i Sverige. Kriminella aktörer bedöms inte ha tagit kontroll över lokalsamhället.
Men polisen hissar varningsflagg.
Hur involveras unga i brottsligheten?
– Langare i vårt närområde rekryterar yngre springpojkar. Vi har indikationer på att det går ner till 14–15-årsåldern, säger Ulf Wallin.
Droghandeln sker bakom knuten.
– Kyrkogården är en sådan plats. Där vet vi att det pågår.
Polisens bild är att 10–15 minderåriga Haparandabor löper allvarlig risk för kriminalitet. Främst handlar det om tonåringar som knyts till unga vuxna som langar droger.
– Där pratar vi om riktiga risker. Sedan finns det andra i utkanterna. Du kanske får köra en epatraktor utan att veta vad det är du kör, säger kommunpolisen Jan-Erik Abrahamsson.
Den kommunala elevhälsans drogvaneundersökning tidigare i år pekar åt samma håll. Flera tonåringar har uppgett att de känt sig pressade att göra något olagligt, till exempel bära något, hota någon eller sälja något.
Några epatraktorer sladdar in på parkeringen utanför Coop. Eller A-traktorer som de numera kallas. I Haparanda säger alla epatraktor. Fältassistenterna pratar med förarna genom nedvevade rutor. Andetagen bildar fuktiga rökmoln i den torra kylan.
– Vi försöker vara så nära ungdomarna vi kan. Då kan vi se förändringar, säger Ann-Louise Esperi.
Någon kanske börjar hänga med äldre personer. Någon verkar tappa intresset för skolan. Även dyra skor och kläder kan vara ett tecken, om de plötsligt bärs av ett barn i en familj utan ekonomiska resurser.
– Det här med statusprylar har vi sett, säger hon.
Ann-Louise Esperi har jobbat länge. En förändring hon noterat de senaste åren är att umgängena har blivit mer flytande.
– Attityden har blivit lite mer tillåtande. Några kanske testar droger. Man kanske inte själv vill prova, men bryr sig inte så mycket om ifall någon kompis gör det. Tidigare var det mer åtskilt, säger hon.
Följden blir att fler kommer i kontakt med riskmiljöer.
Från Haparanda finns sju vägförbindelser till Finland. Gränsen är glesbefolkad och gömställena många. Det är enkelt att traska över med en ryggsäck. Svenskar är den största utländska gruppen som misstänks för grova narkotikabrott i grannlandet. Drogerna säljs betydligt dyrare på den finska sidan.
För tullen och polisen är det ett komplext gränsområde att bevaka.
– Vi är för få. Jag skulle kunna anställa tio poliser i dag, säger Ulf Wallin.
För narkotikasmugglingen finns tre nivåer i polisens lägesbild:
• Små partier till lokala langare för marknaden i Haparanda, Kemi och Torneå. Bedrivs av enskilda personer eller små lokala kriminella grupper.
• Partier på uppåt tio kilo som mellanlagras på den svenska sidan, till exempel i skogen. Portioneras ut över större områden i norra Sverige och Finland. Bedrivs av lokala kriminella som kan ha kontakter uppåt i organiserad brottslighet.
• Stora partier som aldrig når den lokala marknaden. De passerar Haparanda för transport söderut i Finland. Kontrolleras av de kända kriminella nätverken i södra Sverige i syfte att tjäna stora pengar.
Ulf Wallin har varit polis i östra Norrbotten i en kvarts sekel.
– När jag började tyckte man att det var mycket om man tog några gram. Nu reagerar man knappt om det är under kilot, säger han.
Narkotika stoppas ibland på vägen genom Sverige. I december i fjol hittade polisen och tullen 130 kilo amfetamin i en campingbil längs E4:an i Västerbotten. Smugglarnas täckmantel var en skidresa till Finland.
Den pågående insatsen är planerad i förväg, med ansökan enligt EU:s så kallade Prümregelverk. Det möjliggör utbyte av dna och fingeravtryck, men även gemensamt operativt arbete över nationsgränser. Utöver det finns Schengenöverenskommelsen som möjliggör ingripanden mot misstänkta pågående brott som kan ge fängelsestraff.
– Där är rattfylleri ett typexempel. Vi åker över och kontaktar finnarna som styr en patrull till oss.
Gränsen i Tornedalen är på väg att suddas ut. Svensk polis ska, enligt ny lagstiftning, kunna åka till Finland som första patrull för att förhindra pågående brott när det kan finnas allvarliga hot mot liv och hälsa.
– Till exempel när det inte finns någon finsk patrull som är ledig. Och vice versa, finnarna kan komma över till oss, säger Ulf Wallin.
Huttrande stiger Ann-Louise Esperi ur bilen. Fältassistenterna har varit ute i några timmar nu. De har kört en sväng över till finska sidan. Där var det glest.
– Jag fryser nästan ihjäl, säger hon.
Bara fåtalet andra är fortfarande i rörelse. Festen pågår på annat håll. Men enstaka epatraktorers värmesystem pressas till max.
Vad tycker kidsen om att ni dyker upp överallt?
– Ibland tycker de att vi stör. Men när det händer något så vet de att vi finns där. Vi har ju träffat dem så många gånger. Våra ungdomar är jättefina.
Hon utbyter några ord med William Haaksluoto, 17 år. Han berättar att han vet flera personer som har råkat illa ut.
– Jag håller mig borta från skiten, säger han.
Varför?
– Det är bara problem. Sätter man sig fast i ett missbruk så kommer man inte bort från det. Samma sak om man sätter sig fast i ett nätverk. Du kommer inte bort från det.
Pratar ni om det i skolan?
– Nej, jag vet som inte. Det är inte något man sitter och pratar om på rasterna. Men man vet ju vilka som säkert gör det, alltså vilka som håller på, säger William Haaksluoto.
Han läser fordonsprogrammet i gymnasiet i Kalix och ägnar fritiden åt motorintresset.
– Pappa har hjälpt mig med epan.
Några hundra meter bort ligger ungdomsgården. Stämningen är uppsluppen. Ett gäng killar och ett par tjejer är på plats. Killarna flockas genast kring Thomas Hilleberg. Några minuter senare sitter han försjunken i ett parti schack mot en av dem.
Elevcoachen förlorar spelet. Han ler när han kommer ut på gatan.
– Det kan gå åt så olika håll med våra ungdomar. Jag vet att en av dem som var därinne drömmer om att bli polis. Jag hoppas verkligen att det blir så, säger han.
