De allra flesta allvarliga tillbud med cykel är singelolyckor, omkring 2 000 per år, och just i mars är den bakomliggande orsaken grus på vägbanan i 20 procent av fallen. Det framgår av den analys som statliga VTI presenterar på onsdagen där begreppet allvarlig definieras som mer eller mindre medicinsk invaliditet.
– Det handlar alltså inte om skrapsår eller annat man kan vårda själv, utan det är sådant som registreras av polisen eller sjukhusen. Och grus som ligger på barmark är ett stort problem, säger Anna Niska som är forskningsledare på VTI och föreståndare för dess så kallade cykelcentrum.
Hon och hennes kollegor är i regelbunden kontakt med kommunerna för att diskutera när på vårkanten det är rimligt att ta upp gruset. Det är kostsamt och tidskrävande, men i ekvationens andra ände står just skadorna och samtidigt vill man ofta göra det först efter säsongens sista snöfall.
– Vi märker att många kommuner sopar upp vägbanorna tidigare och tidigare. Det har vi jämfört med hur klimatet förändrats och sett att det går hand i hand med att vi helt klart haft allt mildare vintrar, säger Anna Niska.
Hon säger att hon av den anledningen precis ansökt om forskningsstöd för att undersöka standardkraven för sandupptagning. Halkolyckor på grund av grus på barmark drabbar också mopedister, elsparkcyklister, fotgängare och löpare som också blir fler i vårtrafiken.
– Generellt kan man säga att singelolyckor av olika slag är vanligare på cykelbanor. Dels beror det på att det är fler fordonstyper och därmed större risk för trafikkonflikter, dels på att halkan på andra vägbanor bekämpas med salt i större utsträckning, säger Anna Niska som påpekar att salt också har sina nackdelar, bland annat på miljön och fordons motståndskraft mot rost.
En väg framåt skulle enligt Niska vara att närmare undersöka grusets kvaliteter.
– Jag tror exempelvis att man kan märka skillnad i rullgruseffekten beroende på kornstorleken. Vilken bergart det kommer av kan också spela roll och där finns också aspekten att det gradvis bryts ner till partiklar som i sin tur får negativa hälsoeffekter.
