Från att spela huvudroller i serieversionen av ”Trolösa” och Hamlet på teaterscenen – till att göra en miniroll i en indiefilm som utspelar sig i 1870-talets Wisconsin – det är tvära kast på jobbet för dig…
– Haha, ja verkligen, men också något jag uppskattar. Att spela Hamlet var ju ett maratonlopp – som kräver total närvaro och energi under lång tid. I en liten filmroll gäller det att snabbt hitta in i karaktären och göra avtryck på kort tid. Jag tycker om att växla mellan stora och små roller, och ser det som en utmaning att bidra till helheten oavsett rollens storlek.
Vad var det som lockade dig till rollen som Harlow i ”A prayer for the dying”?
– Jag blev kontaktad av regissören Dara Van Dusen för flera år sedan, och redan från första samtalet kände jag att det här var något speciellt. Hennes vision och sättet hon pratade om projektet gjorde det självklart för mig att tacka ja. Min roll är visserligen liten, men Harlow är ändå ett slags nav i historien eftersom han jobbar på telegrafstationen och sitter på all information.
”A prayer for the dying” utspelar sig fem år efter det amerikanska inbördeskriget och kretsar kring en krigstraumatiserad frikyrkopastor och sheriff som kämpar för att hålla samman ett nybyggarsamhälle när en dödlig epidemi bryter ut. Hur ser du på filmens politiska relevans idag?
– Den kretsar kring frågor om gemenskap, moral och ansvar – både mot familjen och mot samhället. Det är en apokalyptisk berättelse av bibliska dimensioner, och den speglar hur vi står och faller med varandra. Samtidigt vill jag helst låta verket tala för sig själv och inte lägga för mycket av mina egna åsikter ovanpå. Som skådespelare är det viktigt för mig att inte predika, utan att gestalta och låta publiken dra sina egna slutsatser.
Du har nyligen medverkat i brittiska ”Wicker” med Olivia Colman och Alexander Skarsgård – finns det några likheter mellan filmerna?
– Båda filmerna har en slags fabelkänsla och vågar ta ut svängarna formmässigt, även om de är väldigt olika i ton och handling. ”Wicker” är baserad på en novell och utspelar sig i ett slags tidlöst, sagolikt England där alla i byn har speciella namn. Olivia Colman spelar ”Fiskarkvinnan” som ber ”Korgmakaren” – spelad av fantastiska Peter Dinklage – att skapa en make åt henne av flätad korg – och Alexander Skarsgård blir resultatet! Själv spelar jag ”The Bottle washer” vilket faktiskt är min första riktigt komiska filmroll. Det är spännande att få vara en del av en internationell filmgemenskap och inte bara hoppa in och spela en rysk yrkesmördare eller liknande.
Fakta.”A prayer for the dying”
Dara Van Dusens långfilmsdebut ”A prayer for the dying” har haft världspremiär i sektionen Perspektiv på Berlins filmfestival. En brittisk, norsk, grekisk och svensk samproduktion.
I rollistan: Johnny Flynn, John C. Reilly, Kristine Kujath Thorp, Gustav Lindh m fl.
Filmen bygger på Stewart O’Nans roman (1999) som kretsar kring Jacob Hansen (spelad av Johnny Flynn), en svårt traumatiserad soldat från inbördeskriget som numera är sheriff, pastor och begravningsentreprenör i det lilla emigrantsamhället Friendship i Wisconsin, som dominerad av skandinaviska nybyggare.
När en difteriepidemi och hotande skogsbränder slår mot staden tvingas han välja mellan att skydda sin unga familj eller försvara det invandrarsamhälle som gav honom en andra chans.
Läs mer om filmfestivalen i Berlin:
Bella Ramsey om nya filmen: ”Det bästa jag varit med om i min karriär”
Kim Ekberg: ”Jag vill göra svennig experimentfilm för hela folket”
