Möbelriket, Stenriket, Ostriket och nu: Porslinsriket. 200 år efter att Gustavsberg fick sina privilegier att tillverka ”allehanda porcelainer” invigdes Porslinsriket, en satsning för att lansera Gustavsberg som en destinationsort för design, hantverk, fabrikation och innovation. ”Det är dags att ge platsen det namn den förtjänar”, sa Värmdö kommunstyrelses ordförande Carl Kangas.
Gustavsbergs ankarmärke som vi ser på toalettknoppar och under tallrikar är ett av de starkaste varumärkena i landet. För keramikdiggare är platsen redan en självklar destination. Varumärket och dess formgivare har global räckvidd. Japanska och kinesiska designturister tar sefies utanför porten till Studiohuset där konstnärerna hade sina ateljéer. Porslinsfabriken med sitt typiska sågtandstak från 1940-talet och de övriga industrihusen ligger i dag inbäddad av nybyggda bostadskvarter.
Porslinsmuseet är en hotspot med samlingar från fabrikens begynnelse 1825. En antikbutik, caféer, restauranger och outleter drar besökare, men det är något i själva platsen som fascinerar mest, en särskild närvaro mellan fabrikshusen.
”Kreativiteten sitter i väggarna”, hävdar konstnärerna i området. Just här utspelades hela den nu mytiska historien: de tidiga porslinsdrömmarna, de exklusiva materialen, silikos och arbetarkamp under det Odelbergska väldet.
Kooperationen köpte fabriken 1937 med visionen att skapa ett mönstersamhälle med bostadsbyggande, fabriker för wc-stolar, badkar och plast för att rusta upp gamla Lort-Sverige. Efter miljonprogrammet kom fabrikens utförsbacke och nedläggning 1994.
Men inte riktigt – och här ligger sagans brytpunkt. En del av tillverkningen överlevde och nyckeln sattes i fabriksdörren redan måndagen efter stängningen. Fabriken vägrade att ge upp sitt honnörsmaterial benporslinet.
200-årsjubileet firar också att fabriken med sina drygt 20 anställda har flyttat in i nyrustade lokaler mitt i de forna ugnshallarna.
Trotjänare som 80-årige Leif Lindblad, som arbetat i 65 år på fabriken, och fabrikens vd och delägare Oskar Juhlin, driver det hela framåt på ett sätt som är typiskt för den här fabriken. Det är något större än att bara producera och sälja, snarare en slags passion.
Tegelkolossen Chamottehuset, byggt på 1940-talet, är proppat med ateljéer, en utveckling som startade när den stora fabriken stängdes. Keramiker befolkade arbetsrum och öde målarsalar, skaparkraften lämnade aldrig fabriken, den tog sig bara nya former, mer än 100 konstnärer är verksamma i olika byggnader.
Här finns nu också Stockholm glas, en framstående studioglashytta. Keramikstudion tillverkar Lisa Larsons keramik som säljs pallvis till Japan. Folkuniversitetet har en keramisk yrkesutbildning. Det nya Kulturhuset med bibliotek ligger vägg i vägg med fabriken. Allt detta skapar den kritiska massa som hettar upp Porslinsriket.
Läs mer om konst på dn.se
