När Isabelle Haak förra måndagen anslöt till landslagssamlingen hade delar av truppen redan varit samlad i tolv dagar.
Efter att ha vunnit Champions League för andra året i följd med det italienska klubblaget Conegliano fick hon i stället välbehövlig tid för vila.
– Nu fick jag två veckor utan boll och man kunde komma ur bubblan lite. Nu känner jag att jag är mer återhämtad än förra året och känner mig faktiskt taggad på att få börja med landslaget, säger hon.
Några dagar in på fjolårets landslagssamling i maj insåg Haak att hon drabbats av utmattningssymptom. Ett extremt spelschema var boven.
– Jag var inte riktigt där mentalt, huvudet var på en annan plats. Jag kunde inte riktigt fokusera, kroppen ville inte hoppa. Den svarade inte på gymmet heller. Jag orkade inte riktigt.
Har du själv kunnat göra någon justering i ditt upplägg sedan det hände?
– Förra året blev jag introducerad till en psykolog. Det har känts väldigt skönt att ha någon att prata med – få tips och verktyg till hur man ska tänka, säger hon.
Haak har träffat psykologen under året som gått och kommer att göra det kontinuerligt även i framtiden.
– Vi fortsätter till dess att jag känner att det inte behövs längre. Det är bra även i ett förebyggande syfte. Även om man tror att man inte behöver det, så tror jag att det kan vara viktigt att ha någon att prata med. Man kan få nya perspektiv på saker och tips som man inte trodde att man behövde.
För att värna spelarnas hälsa har Europeiska volleybollförbundet uppgett för SVT att exempelvis det intensiva landslagsschemat under maj–september ska ses över och bantas.
– Någonstans måste man ha en liten paus, men nu kom jag inte ens hem över jul. Det borde inte vara så att man spelar nonstop tolv månader om året.
Om inget görs är risken att det leder till att spelarkarriärer tar slut alldeles för tidigt.
– Det skulle ju kunna göra att man inte kan fortsätta lika länge som man hade kunnat annars. Det gäller att återhämta sig när man kan.
Isabelle Haak har varit utlandsproffs sedan hon var 17 år, men själv vet hon inte hur lång karriären blir.
– Till dess att kroppen inte pallar längre? Jag har en roll som innebär att jag hoppar mycket och det är väldigt påfrestande. Det känns inte som att man kan bli så gammal i sporten, säger 25-åringen och skrattar.
