”Rinken är sluten”, konstaterar Håkan Södergren. 1989 gjorde han sitt sista hockey-VM som spelare i då nybyggda Globen. Nu gör han sitt sista VM i tv-rutan i samma arena (i dag Avicii arena).
Han konstaterar att tv-jobbet blev en naturlig fortsättning på den aktiva karriären – 1990 fick han frågan, varför vet han inte men han sa ja utan att tveka – för cyklerna har varit desamma. Först försäsongsträning, då man börjar titta på matcher, spelare, lag och coacher. Sedan bearbetas allt under säsongen, ny information tillkommer och man lär sig nya saker. Sedan kommer crescendot, ofta ett VM, ett OS eller ett Stanley Cup-slutspel.
– Fast man svettas mindre och har roligare på festerna efteråt.
Vad skulle du själv säga är dina styrkor som expert?
– Jag är relativt skicklig språkligt. Jag är relativt påläst både sportsligt, men också historiemässigt och geografiskt… alltså du måste ju ofta fylla reportage och kommentering med annan information, intressant information. Jag är rätt duktig på korsord och frågesport – det hjälper.
Vad har förändrats mest med jobbet under alla de här åren?
– Frekvensen, alltså hur mycket du ska göra. Första VM gjorde man en match och var sen ledig två dagar. Vi var uppe och åkte skidor i Verbier och vi var på utflykter. Nu kan det vara tre matcher om dagen och material som ska skapas till sociala medier.
Men Håkan Södergren klagar inte. Han tycker att det varit fantastiskt att få arbeta med sitt stora intresse: ”Det är inte alla som har roligt på jobbet.”
Ett bästa VM-minne är svårt att plocka ut tycker han. Alla mästerskap har sina höjdpunkter, och ofta är de väldigt personliga; vissa mindre rumsrena och några detaljer får inte DN:s läsare.
Vad är det bästa med hockey?
– Känslan när du, antingen som spelare eller åskådare, inte förstår varför du är så upphetsad som du är. Du funderar ”hur fan kom jag hit? Vad fick mig att bli så här?”.
Att det gått bra för Tre Kronor underlättar hans jobb, att kunna ha intresset för ”vårt lag” som utgångspunkt.
– Men du måste också vara professionell; är de värdelösa ja då är de värdelösa. Det är inte mitt fel. Jag bara säger som det är – oftast.
Stanley Cup-slutspelet återstår men sedan ska Håkan Södergren sakta dra sig tillbaka från rampljuset. Nästa hockey-VM ska han sitta hemma i tv-soffan och tror inte att han kommer sakna jobbet.
Du kommer inte sitta där och tänka ”men gud vilken dålig kommentator”.
– Definitivt, definitivt.
