Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I mitten av sommaren började det cirkulera uppgifter bland initierade militärbloggare om att ryska enheter norr om den lilla frontstaden Lyman omringats i överraskande framryckningar från den ukrainska sidan.
Uppgifterna om hur stora de ryska enheterna var gick isär. Det spekulerades i allt från ett par hundra till flera tusen av Kremls soldater som isolerats på den västra sidan om floden Zjerebets, som går nära gränsen mellan länen Donetsk och Luhansk.
I augusti och september har motoffensiven fortsatt utan att särskilt många detaljer läckt ut. Sannolikt har små ukrainska enheter tagit sig framåt, hus för hus i det glesbebyggda området, och i tisdags offentliggjordes den med namnet ”Operation Vivaldi”. Insatsen leds av landets tredje armékår och brigadgeneralen Andrij Biletskyj – en tidigare politiker som grundade det högerextrema partiet Nationella kåren.
Jämfört med tidigare ukrainska operationer har denna varit utdragen, och Biletskyj konstaterar att den kommer att fortsätta under ”maximal tystnad”. Frågan är om namnet ”Vivaldi” anspelar på verket ”De fyra årstiderna” och att planen är att insatsen ska fortsätta även under vintern och in på våren.
Att den tar tid är naturligt, sett till hur förhållandena ser ut vid fronten. Alla framryckningar är livsfarliga på grund av drönarhotet och för att ta över positioner som kontrolleras av ryssarna behöver Ukraina först genomföra stora och upprepade luftangrepp. I många fall krävs det att de enskilda soldaterna dödas eller såras med så kallade FPV-drönare.
Ukraina lär nu fortsätta slå till mot den ryska krigslogistiken i Luhansk, för att skapa något av en buffertzon till de nyintagna områdena. Enligt Biletskyj har landets trupper hittills rensat 75 kvadratkilometer som infiltrerats av ryska grupper och återtagit tio kvadratkilometer som tidigare kontrollerades av Kremls styrkor – och det finns en tydlig förklaring till att man valt att gå framåt i just den här riktningen.
Frontstäder i Donbass
Söder om Lyman ligger Ukrainas så kallade fästningsbälte. Ett område med fyra frontstäder: Slovjansk, Kramatorsk, Druzjkivka och Kostjantynivka. Själva samhällena bombas till ruiner, men ryssarna har inte lyckats ta sig förbi dem, trots stora insatser under hela året. I snitt har de där bara rört sig framåt tiotals meter om dagen.
Att Ukraina nu tagit mark norr och nordöst om fästningsbältet förhindrar att Ryssland ska kunna ta sig runt och omringa de strategiskt viktiga städerna i Donetskbäckenet. Om kriget fortsätter i samma takt kan det ta dem många månader att få full kontroll över dessa.
Framgången för ”Operation Vivaldi” gör därmed Putins mål om att kontrollera hela Donbass allt svårare att uppnå.
Fakta.Små rörelser vid frontlinjen
● Det senaste året har frontlinjen i östra Ukraina bara förflyttats marginellt. Istället har den ”dödliga zonen” växt.
● Antalet drönare har ökat och de har fått längre räckvidd, vilket innebär att det nu är ett område på upp mot fem mil mellan båda sidorna som är livsfarligt att röra sig i.
● Tankesmedjan CSIS beskriver ryssarnas avancemang som det långsammaste i ett krig det senaste århundradet.
Läs mer: Ukrainare rustar för ny mardrömsvinter