Teaterdebatten om coolhet (DN, 15/4), som utlöstes av att Sydsvenskans Sara Berg (31/3) nostalgiskt mindes hur coolt det var med scenkonst i Malmö under 00-talet, har handlat mer om vem som går på teater än om vem som skapar den.
Men det ena hänger självklart ihop med det andra.
Titta till exempel på de fria grupperna i Stockholm. När Galeasen startade (1984) var teaterns konstnärliga ledare 23 år, medan Giljotin (1989), Tribunalen (1995) och Moment (2000) alla grundades av människor under 30.
Att någon som är lika ung i dag skulle få verksamhetsstöd och kunna öppna en egen teater är en närmast absurd tanke. Kulturstöden minskar eller är låsta i redan existerande verksamheter.
I dag är de konstnärliga ledarna för dessa teatrar alla över 50, många runt 60 år. Frigrupper sägs ofta vara den del av Teatersverige som ska ”syresätta” resten av systemet, men den höga medelåldern leder till att unga regissörer sällan gör teater där. Och om de inte får en chans – var ska institutionerna hitta sina nya regissörer?
Det måste inte vara så här!
I ett nordiskt perspektiv är det tydligt att Sveriges nationalscen har halkat efter, både vad gäller antalet produktioner av yngre regissörer och satsningar på stora scener. Sedan 2015 har så här många verk producerats – för en vuxen publik – av regissörer under 40 år:
– Det Kongelige Teater, Danmark: 40 produktioner, varav 15 på stora scenen.
– Nationaltheatret, Norge: 28 produktioner, varav 11 på stora scenen.
– Dramaten, Sverige: 13 produktioner, varav 1 på stora scenen.
Institutionerna har ett ansvar för talangutvecklingen. I Europa har flera institutioner sidoscener med egna konstnärliga ledare där yngre förmågor får skapa vuxenteater – ibland med någon nisch – experimentellt, nyskrivet eller kollektivt.
Kring millennieskiftet fanns både Backstage på Kulturhuset Stadsteatern och Elverket på Dramaten. Några liknande initiativ finns inte i dag, vare sig i Stockholm eller i övriga Sverige.
Det pratas ofta om att man vill nå just den unga ”coola” målgruppen, men det görs inga seriösa försök. Spelar det någon roll? I Göteborgs-Posten (20/4) landar Johan Hilton, apropå teaterdebatten, i att varje ålder har sina kulturella behov. Klubbkidsen kommer väl till teatern när de blir äldre, resonerar han. Men om unga vuxna ändå vill gå på teater, precis som Hilton och Berg när det begav sig, var ska de gå då?
Sveriges stora institutioner behöver öppna scener för nästa generation: Starta ett nytt Backstage, ett nytt Elverket! Frigrupperna behöver förnyelse: Byt ut era konstnärliga ledningar!
Framtidens röster bankar inte på dörren hur länge som helst utan att bli insläppta. Sveriges stora institutioner behöver öppna scener för nästa generation: Starta ett nytt Backstage, ett nytt Elverket! Frigrupperna behöver förnyelse: Byt ut era konstnärliga ledningar!
Svensk teater behöver bli relevant. I stället för att få dem i slutet av sina karriärer att anpassa sig till en yngre publik – ge utrymme till de unga att göra teater!
Det blir coolt.
Läs mer:
Jacob Lundström: Hur ”coolt” är äckelägget i Göteborg?
Lisa Boda: Titta hit – gen z kan visst göra underbar teater
”Can’t help failing in love” gör det roligt att bli dumpad på teatern
