Den extrema prestationen utfördes förra veckan i Perth där Phil Gore inte gjorde annat än sprang och sov. Men sömnen var aldrig längre än 15 minuter åt gången. Vid varje ny timme gällde det att avverka de 6,7 kilometerna igen.
Gore upprepade samma procedur under 152 timmar innan han till slut fick ge upp.
Var den 40-årige brandmannen nöjd med det? Nej, inte helt, trots att det är inofficiellt världsrekord. Målet var nämligen 168 timmar, vilket hade inneburit exakt en veckas löpning.
– Jag ville testa mina gränser, men jag hade kanske hoppats att de var ännu lite längre bort, säger han till The Guardian.
Efter det 152:a varvet hade han bara två minuter på sig för att ladda om för ett nytt. Då kände han att det var över.
– Det här loppet har definitivt tagit hårdare på mig än tidigare tävlingar. Jag har haltat runt som på kryckor på slutet, fortsätter han.
40-årige Phil Gore är världsrekordhållare i uthållighetsgrenen backyard ultra, där det gäller att springa så många 6,7-kilometersvarv som möjligt, timme efter timme.
Varför just 6,7 kilometer? Jo, inom ultralöpning är 100 engelska miles på 24 timmar en drömgräns, och omvandlat till det metriska systemet blir det just 6,7 kilometer per timme.
Under veckan avverkade Phil Gore ungefär 102 mil på sina 152 varv.
Förutom själva löpstyrkan är mikrosömn, snabbmat och ett starkt psyke ingredienserna till framgång i denna extremsport.
Den bristfälliga sömnen är förstås ett stort problem. I genomsnitt blir det mellan fem och 15 minuters sömn per timme. Några enstaka varv springer Phil Gore fortare för att kunna sova några minuter extra. Han säger att de två första dygnen är de värsta.
– Men sedan känns det bättre. Då kan 20 minuters sömn kännas som två-tre timmar, säger Phil Gore som livesände sin strapats och samlade in 285 000 dollar till medicinsk forskning i västra Australien.
De svenska rekorden innehas av Niklas Sjöblom och Hanna Bergwall, med 81 respektive 56 varv. De rekorden sattes under lag-VM 2024.