DN Kultur sätter betyg på julen
Det finns tre julblommor att tala om och de har distinkt olika karaktär. Hyacinten gör inte mycket väsen av sig; rar och modest – en trogen knegare i julens tjänst. Amaryllisen utstrålar självförtroende, adel. Till och med dess förgänglighet är av det tjusiga slaget. När klockorna vissnar är det med värdigheten hos någon som under sin levnad begått stordåd. När dess raka stängelrygg bryts är det en hjältes farväl.
Och så har vi julstjärnan. Fin, men blomman så parodiskt tomteröd mot de gröna bladen att det gränsar till vulgärt. Krävande och törstig, och när den oundvikligen dör är det utan glans, bladen glesnar, färgen bleknar. På detta vis är det kanske den mänskligaste av julblommorna. Den är som de flesta av oss, tre av fem.
