Vad pågår egentligen inom EBU, den europeiska organisationen för public service-mediebolag? Kritiken mot att man tillåter Israel att delta i Eurovision song contest har konsekvent avfärdats av EBU med argumentet att det är en tävling mellan ”public service-bolag, inte regeringar”.
Hur väl håller det argumentet om regeringar själva blandar sig i tävlingen?
Intressant nog var det EBU eget faktagranskningsnätverk, Eurovision news spotlight, som tidigare i veckan publicerade en granskning av reklamkampanjerna för Israels bidrag i Eurovision, och visade hur den israeliska regeringen finansierat den stora pr-offensiven. Reklam är tillåten inför Eurovison, har EBU svarat, ”så länge sådan marknadsföring inte instrumentaliserar tävlingen eller bryter mot dess redaktionella riktlinjer”.
Man kan stilla undra var gränsen går för när tävlingen ”instrumentaliseras”.
Det är inte första gången liknande frågor ställs. Azerbajdzjans seger 2011 kantades av anklagelser om köpta röster. När landet stod värd för tävlingen 2012 var det i allra högsta grad ett diktaturregimens pr-arrangemang – presidentens fru ledde den nationella tävlingskommittén. På hotellsängarna i Baku låg en specialtryckt ”nyhetstidning” på engelska om hur bra allt är i landet (och reklambroschyrer för vackra Nagorno-Karabach).
Att Ryssland inte tillåts delta i Eurovision längre, förklaras nu av EBU med att de ryska tv-bolagen inte ansågs leva upp till kraven på oberoende och uteslöts ur organisationen. Helt i linje med EBU:s favorit-talepunkt om ”public service-bolag, inte regeringar”.
Det regelverk man desperat klamrar sig fast vid är så oprecist och böjligt att det tappar all mening
Det är bara det att det inte riktigt är sant. Ryssland stoppades från tävlingen 2022 redan innan tv-bolagen uteslöts ur EBU; då med ett annat argument: ”Med tanke på krisen i Ukraina som saknar motstycke, skulle ett ryskt bidrag i årets tävling skada tävlingens rykte.” Bring the competition into disrepute. Först någon vecka senare fattades beslutet om uteslutning.
EBU famlar. Det regelverk man desperat klamrar sig fast vid är så oprecist och böjligt att det tappar all mening. Samtidigt sluter man leden och begränsar möjligheterna till journalistisk granskning och kritiska frågor, som Aftonbladets Tobbe Ek tidigare rapporterat. EBU framstår allt mer som en organisation i kris. Eurovision är ett historiskt och unikt kulturarv, värt att värna. Det gör man inte genom att stoppa huvudet i sanden.
Läs mer:
Hanna Fahl: KAJ var ljuvliga även om det inte räckte hela vägen fram
