Har Eurovision blivit nymoralistiskt? I torsdagskvällens semifinal tävlar Erika Vikman för Finland, och hon har tidigare sagt i intervjuer att hon fått påtryckningar från EBU för att hennes nummer är ”för sexigt”. Det har inte varit ett uttalat krav att hon måste täcka röven, som i den finländska uttagningen pryddes av en mycket liten lacktrosa, men nu är den i alla fall täckt.
Maltas bidrag, framfört av Miriana Conte, hette ursprungligen ”Serving kant”. Det fick den inte göra för EBU (trots att delegationen insisterade på att det inte alls var ”cunt” som åsyftades utan det maltesiska ordet för ”sång”), så när den tävlar nu heter den bara ”Serving”.
Man ska inte dra för stora växlar på ett par enstaka incidenter, och visst finns det gott om sexreferenser kvar (jag tittar på dig, Australien). Men det är värt att notera att det så sent som i fjol var betydligt naknare personer på Eurovisionscenen än Erika Vikman. Och när ett av vårens andra stora europeiska kulturevenemang – filmfestivalen i Cannes – plötsligt inför nakenförbud på röda mattan, är det svårt att inte åtminstone snudda vid tanken på att de konservativa strömningarna sipprar in även i de mest lössläppta sammanhang.
En annan intressant tendens är svängningen bort från engelskan. Det är rekordmånga bidrag på andra språk i årets tävling – och det verkar premieras av tittarna. Alla bidrag som röstades bort från tisdagens semifinal hade en sak gemensam: de var på engelska. På torsdagskvällen kommer vi att få höra bland annat montenegrinska, lettiska och grekiska.
Handlar det om nationalism? Kanske, i vissa fall. Eller åtminstone om nationell pr. Att Israels låt är delvis på hebreiska är förstås ingen slump. Inte heller att Ukraina väljer ukrainska.
Men det går också att tolka språktrenden som raka motsatsen till nationalism. Det sjungs nämligen inte alls alltid på det egna språket. I tisdags gick Estland till final med en låt full av (låtsas)italienska. San Marinos låt handlade också om Italien. Nederländerna sjöng på franska. Medan Sveriges KAJ strösslar med finska ord, sjunger Finlands Erika Vikman – med kysk trosa – i sin tur på tyska.
Kontinenten, och världen, mår skit just nu. Men det finns ändå något lite hoppfullt i årets Eurovision, som att Europa har slängts ned i den gigantiska mixer som Australien släpar upp på scenen och puréats till en smoothie. Är det en antydan till gemensam europeisk identitet vi ser, till slut? Alla ingredienser kanske inte funkar toppen tillsammans; provköket jobbar fortfarande på receptet.
Läs mer:
Hanna Fahl: Första semin var inte ens spännande – nagelbitandet får vänta till finalen
Sverige vidare till final i Eurovision: ”En lättnad”
SVT: Kan bli budgetshow 2026 om KAJ vinner Eurovision
