Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Veckans debatt: Lilla fittan
En enda liten veckas allhelgonaledigt tog Veckans debatt-spalten – och som det straffade sig. Det hann hända både det ena och det andra i spalterna! Expressens kulturchef Victor Malm upptäckte konceptet ”barnbok” – och tyckte inte om det. Det blev skämmigt att ha pojkvän och skämmigt att posta på Instagram. Jens Liljestrand sörjde bristen på halalslaktad säl i nya ”Vi på Saltkråkan”. Och vad hände egentligen under läslovet – plötsligt kallar alla varandra för små fittor? Tonen!
Allt började med att Selma Brodrej recenserade Aase Bergs dagbok ”Jag är aldrig hemma” i DN förra året. När Bergs nästa dagboksdel kom ut i september var Brodrej omnämnd upprepade gånger med epitetet ”liten fitta”. Häromveckan skrev Brodrej om saken i Dagens ETC, och menade att Aase Berg och hennes generationskamrater beter sig elakt mot yngre kollegor under en förment feministisk flagg: ”girl power för vita kärringar utan verklighetsförankring”.
Man drabbas av en misstanke om att skribenterna, likt högstadiekillar med socialt betingat Tourettes syndrom, mest tycker att det är roligt att få skriva fitta
Sedan dess har debatten genomgått flera metamorfoser och antagit fler skepnader än en sådan där pedagogisk och feministisk illustration av hur olika kvinnors små fittor kan se ut. Det har handlat om generationsklyftor inom feminismen, om huruvida författare är mobbare, om Johannes Klenell blivit mordhotad eller om mordhotet är att betrakta som konst, och om dagboksromanens natur.
Dagböcker är faktiskt fiktion! skrev Martina Montelius i GP. Så praktiskt för författarna, menade Elina Pahnke i Aftonbladet, att jaget är gångbart ”till exakt den punkt då jaget får kritik”. Så fort jaget ifrågasätts är det inte alls längre ett jag, då är det ”stor konst”!
Ja, lilla fittan-debatten har varit så livfull att man drabbas av en smygande misstanke om att samtliga deltagande skribenter, likt högstadiekillar med socialt betingat Tourettes syndrom, egentligen mest tycker att det är roligt att få skriva fitta i tidningen. Och är det så fel? Fitta är faktiskt ett vackert ord, det betyder våtmark.
Veckans lika som bär: Svimningen i Vita huset och svimningen i riksdagen
I veckan svimmade en man under en presskonferens i Vita huset, och Donald Trump reagerade genom att resa sig upp och fästa blicken i ett okänt fjärran. Kändisdoktorn Mehmet Oz kastade sig fram för att hjälpa, medan hälsominister Robert F Kennedy Jr blixtsnabbt lämnade hela situationen. Låter det bekant? Det är för att exakt samma scen, in i minsta detalj, utspelade sig i riksdagen i september när nyutnämnda hälso- och sjukvårdsministern Elisabet Lann (KD) svimmade. Ebba Busch ingrep rådigt, socialminister Jacob Forssmed gled ur bild – och statsminister Ulf Kristersson stod handfallen och rättade till slipsen.
Veckans ord: Otrohetsalbum
Lily Allens nya skiva ”West end girl”, en brutal och detaljerad uppgörelse med exmaken och skådespelaren David Harbour, har varit höstens stora musikhändelse. Den trumfas bara möjligen av Rosalías helt färska album ”Lux” – som också tycks inspirerat av en havererad parrelation.
Veckans siffra: 4
Bara fyra procent av anställda inom musei- och bibliotekssektorn anser att deras arbetsplatser har tillräckliga resurser för beredskapsarbete. Detta enligt en enkät som fackförbundet DIK gjort om hur välrustad kultursektorn är i händelse av krig.
Läs fler av DN Kulturs veckosammanfattningar
