På en karta över Manhattans valdistrikt kan man se att hela ön skiftade i blått efter presidentvalet 2020, desto mörkare nyans desto större andel röstade på Demokraterna. Men även New York drogs med i årets högervåg i det amerikanska presidentvalet.
Efter 2024 års valresultat är det slående hur samma karta över Manhattan blivit betydligt mer ljusblå. Den här gången sticker även fyra områden i lila ut på ön. Färgen betyder att valdistrikten är ”GOP-leaning”, det vill säga att stödet för Trump har ökat mer än väntat. Han fick där 37-55 procent av rösterna. Dit räknas området intill Dimes Square.
Dimes Square har blivit känt som en plats där det unga konstnärsavantgardet gör revolt mot wokekulturen. I ett DN-reportage i våras beskrev jag de uppläsningar som äger rum på Sovereign House, litteratursalongen som är navet för rörelsen.
På Sovereign House uppmuntras man att strunta i det politiskt korrekta. Allt får sägas i uppläsningar såväl som i samtal, inklusive slurs, det vill säga problematiska skällsord som n-ordet. Jag skrev att det är svårt att avgöra om det hela skulle tolkas enbart som ett rebelliskt avantgarde eller om det faktiskt var en form av högerextremism som bubblade upp.
Efter textens publicering riktades kritik mot mig som gick ut på att jag missförstod rörelsen när jag beskrev den som ”höger”. De som ingår i kretsen är egentligen inte politiska, hävdade mina meningsmotståndare, utan kreatörer som är trötta på den hämmande wokekulturen. Att tillskriva ett politiskt ställningstagande till någon som använder slurs i en dikt är att ifrågasätta just den konstnärliga frihet som skyddar oss från bokbål, menade mina kritiker.
Det är förstås sant att man inte på ett enkelt sätt kan härleda en författares politiska åsikter utifrån dennes litteratur. Men det betyder inte att Dimes Square som rörelse inte skulle kunna rösta fram en auktoritär kandidat som Trump (för övrigt vill han nog gärna förbjuda böcker som inte gynnar honom).
Det som komplicerat saken är hur kretsen använder sig av postironi. Greppet går ut på att göra det svårt för publiken att avgöra om avsändarens avsikt är att vara ironisk eller uppriktig. Postironin kan användas på ett helt ofarligt sätt och inte sällan har den en spännande konstnärlig funktion. Men den förekommer även i högerextrema memes på nätet (däribland de som SD:s trollfabriker står för).
Är det ironi eller satir kan moraliskt osmakliga uttryck vara roliga, men om de är uppriktiga blir det plötsligt mindre kul. Och hur ska vi veta vilket det rör sig om när avsikten döljs? Resultatet blir att den som använder greppet inte kan ställas till svars – hen kan kommunicera ett extremt budskap utan att kritiseras för det.
Vi vet förstås inte exakt vilka invånare i de här valdistrikten som drivit det hela i en republikansk riktning. Men vad vi vet är att den 5 november hölls en valvaka på Sovereign House där deltagarna stolt bar MAGA-kepsar och hejade på en Trumpvinst. När det konstnärliga avantgardet stöttar en uppenbart auktoritär politiker säger det något om hur normförskjutningen i kulturen är kopplad till politiken.
