Rosalía: ”Lux”
Rosalía har skapat ett modernt oratorium. Den orkesterdrivna popen bygger nya, omslutande världar i ett ambitiöst verk som öppnar dörren mellan pop och klassisk musik.
Anna Bjermqvist
James K: ”Friend”.
Dido och Grimes möttes på Caroline Polacheks ”Fly to you”. Kombinerar man dessa tre artister hamnar man rätt nära James K, vars ”Friend” låter som ett avslappningsband för cybernetiska klubbkids.
Saga Cavallin
Poor Creature: ”All smiles tonight”
Så här moderniserar man tradition utan att förvanska. Inget annat band bidrar till den omfattande omstöpningen av irländsk folkmusik på ett lika otroligt vackert sätt som Poor Creature.
Mattias Dahlström
Bad Bunny: ”Debí tirar más fotos”
Störst är ibland bäst, åtminstone när Bad Bunny använder sitt kändisskap åt folkbildning om Puerto Ricos musikstilar och politiska situation på en nyskapande skiva med stort hjärta.
Kajsa Haidl
Jehnny Beth – ”You heartbreaker, you”
Savages frontkvinna är tillbaka med en rå kraft som rakt av bedövar. Snart har jag helt kapitulerat, till och med inför nu metal-blinkningarna.
Matilda Källén
The Nash Ensemble ”Debussy – String Quartet & Sonatas”
Här är den Claude Debussy du ska ta med till öde ön. 77 minuter av ren njutning, både sensuell och intellektuell. Faunen, stråkkvartetten och sonaterna…ah!
Camilla Lundberg
Eva Dahlgren: ”Alphabet city songs”
Eva Dahlgrens kreativa vår blomstrar vidare. ”Alphabet city songs” är ytterligare ett styrkebesked från en av de främsta berättarna i svensk musik.
Sara Martinsson
J. S. Bach, Francesco Tristano: ”The 6 English Suites”
Att få fram ett besinningslöst groove i en gigue med den mest avancerade kontrapunkt vore omöjligt om det inte vore för denne pianist och techno-dj.
Martin Nyström
Smerz: ”Big city life”
”Big city life” av norska Smerz är oemotståndlig drömpop med lekfulla syntar, romantiska stråkar och längtande texter om storstadsliv. Bäst är ”Feisty”.
Vera von Otter
Christina Pluhar och L’Arpeggiata med Malena Ernman: ”Terra mater”
Fantasifullt kvittrande och kväkande musik från flera sekel samsas i detta kuriosakabinett av klanger, konceptuellt sammanvävt av tänjbar barockensemble.
Johanna Paulsson
Big Thief: ”Double infinity”
Big Thief stod för årets mest atmosfäriska stilbrott. Ett välljudande, vackert och vänligt växande jam om allt från kropp till kosmos.
Alexandra Sundqvist
Christer Bothén: ”Christer Bothén donso n’goni”
Det här var 83-årige Christer Bothéns år. Kunde lika gärna valt ”L’invisible” med hans trio eller ”Traces” med Cosmic Ear. Men soloalbumet på den maliska jägarharpan är hänförande transmusik.
Magnus Säll
Jim Legxacy: ”Black British music (2025)”:
Varje spår är en frisk fläkt på James Olaloyes mixtape. 25-åringen rappar om sorg, sjunger med Tracy Chapman-vibrato och namnger låtar efter snus.
Frida Söderqvist
Cosmic Ear – Traces (We Jazz/Border).
Ett album som bevisar Sveriges styrka som jazzland. En gång pionjärer när det kom till att ta in världen i jazzen, och fortfarande nyfiket utforskande. Bandet är byggt av yngre musiker, kring nestorn Christer Bothén.
Po Tidholm
Rosalía: ”Lux”
Ett lika väntat som självklart val. Men ingen annan lyckades under året förnya samtida popmusik så smart, skickligt och vackert som den katalanska stjärnan.
Gabriel Zetterström
