Ryssland
Ryssland var en av diktatorn Bashar al-Assads stora allierade. Nu behöver den ryska regeringen hantera konsekvenserna av hans fall. Allra viktigast är deras militärbaser i landet – en marinbas som de haft sedan sovjetisk tid och en flygbas som etablerades under inbördeskriget, enligt Aron Lund, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Båda baserna används för att försörja ryska militärinsatser i Afrika. Nu gäller det att förhandla med den nya regimen för att behålla närvaron i östra Medelhavsregionen.
– De får försöka spela på alla strängar de har för att få behålla baserna. Det är en ganska brant uppförsbacke efter att ha stöttat al-Assad så länge, säger Aron Lund.
HTS och allierade
Jihadiströrelsen Hayat Tahrir al-Sham (HTS), lett av Abu Mohammed al-Julani, bildades 2011 under namnet Nusrafronten som terrorgruppen al-Qaidas gren i Syrien. År 2017 tog de sitt nuvarande namn, slog sig ihop med andra grupper och klippte banden med al-Qaida.
Nu vill de ha en stat för alla medborgare, enlig al-Julani. För honom är det viktigt att få stöd från omvärlden – men också att hans allierade, inklusive transnationella jihadister, är nöjda.
– Det här är en grupp vars hela syfte har varit att för det första störta al-Assad och för det andra inrätta en islamistisk stat. Det skulle bli en väldigt het debatt inom gruppen om de skulle börja tumma på det, säger Aron Lund.
Efter att tidigare endast ha kontrollerat provinsen Idlib ska HTS försöka styra en stat, med infrastruktur, myndigheter och stora städer. De behöver också hantera flera religiösa minoriteter och människor som hade föredragit att al-Assadregimen skulle stanna.
Dessutom står de under terrorsanktioner samtidigt som sanktionerna mot Syrien fortfarande ligger var. Syrien står inför en stor ekonomisk kris och strider pågår i hög grad.
– Abu Mohammed al-Julani har kanske förändrats en hel del men inte så mycket som han vill låta påskina. Det beror på deras omgivning och miljön de opererar i, säger Aron Lund.
– Om de hamnar i ett läge där man utmanas av andra grupper eller om en intern opposition växer är risken att de kommer att falla tillbaka till den här hårda linjen.
Kurderna
– De vill nog bara överleva i dagsläget.
Så beskriver Aron Lund de kurdiska gruppernas intressen efter al-Assads fall. Även om de var fiender till den nu störtade regimen hade de närmare band till den än någon annan regering, förklarar han. Sedan rebellerna tog kontroll över Aleppo i norr och HTS gick vidare söderut har turkiskstödda grupper angripit kurdiskkontrollerade områden norr om staden.
De grupperna skyddades tidigare av regimen och Ryssland. De kurdiska grupperna i östra Syrien har skydd av USA. Donald Trump har tidigare har sagt att han vill dra tillbaka de amerikanska styrkorna när han blir president.
Om det sker har kurderna ingen chans längre, bedömer Aron Lund. De kurdiskkontrollerade områdena har mycket olja och jordbruksmark. Det innebär att även HTS vill åt territorierna.
– HTS som har haft en försiktig syn på de här grupperna. De är fientliga men har inte sagt så mycket nu. De är mest rädda för de turkiska miliserna. Men de kommer inte låta någon annan behålla de här områdena. De kommer förr eller senare.
På måndagen bjöd det kurdiska självstyret iin landets nya styre till dialog och uppmanade till ett slut på striderna.
Turkiet
Före Bashar al-Assads fall var Turkiets huvudsakliga mål i Syrien att bli av med de kurdiska miliserna med koppling till terrorstämplade PKK. Nu befinner man sig i en ny situation, där grannlandet plötsligt riskerar att kollapsa helt. Det skulle innebära en ny flyktingvåg och risk för extremister och vapen över gränsen, fruktar Turkiet enligt Aron Lund.
Därför försöker landets regering stötta den nya regimen så gott den kan – samtidigt som man tar tillfället i akt att bli av med de kurdiska grupperna.
– De här målen står lite i spänning med varandra. Det ena handlar om fred och stabilisering och det andra handlar om att driva krig. Men PKK-frågan är så högt prioriterad att Turkiet inte kommer att släppa det, säger Aron Lund.
Israel och USA
– Israel har passat på. Sedan regimen föll har man dels gått in och tagit en massa territorium i södra Syrien, trots FN:s protester, för att de kan, säger Aron Lund.
Men det viktigaste för Israel är att bomba allting som har med den syriska militären att göra, för att bli av med den en gång för alla, konstaterar han. Vilken regering det än blir i Syrien ska de inte ha några avancerade vapen som kan vara en fara för Israel, är planen.
Bashar al-Assads fall innebär både fördelar och nackdelar för Israel, enligt Aron Lund. HTS-styret är, om möjligt, ännu mer antiisraeliskt än den tidigare regimen – men har också sagt att den syriska befolkningen ”inte är redo för ett nytt krig”.
– Israel och Turkiet är de två som har vunnit allra mest på det här men bägge har också saker att oroa sig för, säger Aron Lund.
USA försöker ta åt sig äran för al-Assads fall. Sanningen är att det inte alls var vad Bidens avgående regering ville skulle ske, bedömer han.
– Det här ökar trycket på deras styrkor i nordöst som ska skydda de kurdiska grupperna och så har man dessutom situationen med att Trump kommer in, säger han.
Iran
Iran är troligtvis den enskilt största förloraren bland stater i regionen, enligt Aron Lund.
Syrien har använts för att stödja Hizbollah i Libanon. Efter att syriska regimen fallit och med ett betydligt försvagat Hizbollah har kärnvapenfrågan blivit ett orosmoment för omvärlden. Risken är att Iran ska börja provspränga.
– Det är i ett sådant läge som Iran kan bli desperata nog att göra det.
Läs mer:
Michael Winiarski: Irans motståndsaxel sprack med al-Assads fall
Michael Winiarski: Erdogan på väg att bli regionens starke man
