Natos främsta mål är avskräckning – att vara så stark att ingen anfaller.
– Om någon är dum nog att attackera oss så kommer vi att strida, sa alliansens överbefälhavare Alexus G. Grynkewich under ett säkerhetsmöte i Polen i oktober.
Det var där han presenterade sin ”Theory of Victory”, Natos segerteori.
– Vi kommer att stoppa attacken och förneka dem möjligheten att nå sina mål, sa han.
Natos toppgeneral har sedan flera år fått räkna med Ryssland som alliansens största hot.
– Han vågar prata om att vi måste tänka på hur vi ska utkämpa ett krig om vi misslyckas med avskräckningen. Jag tror att det skakar om Sverige lite grann, säger Håkan Edström, professor i militärstrategi på norska Luftkrigsskolan, och docent i statsvetenskap på Försvarshögskolan.
Segerteorin bygger på slagorden ”Block, blunt and break”. Begrepp som ligger ganska nära den svenska militärens uttryck under kalla kriget: ”möta, hejda, slå”.
Visionen är att först blockera ett anfall, sedan hindra fienden från att fortsätta och till sist slå sönder det system som gör att motståndaren kan strida.
För Håkan Edström är det solklart vem som ska möta Ryssland på Natos norra flank.
– Det är vi. Vi måste släppa sargen och inse realiteterna. Det är vi som måste säkerställa att det finska försvaret håller, och även det norska i Nordnorge. Vi måste vara de första som kommer dit och förstärker, säger han.
Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Must bedömde i början av året att Ryssland har förmågan till ett begränsat angrepp mot Nato runt 2029. Resurser för ett större angrepp där man kan ta landområden väntas några år senare.
Samtidigt har Danmarks underrättelsetjänst FE varnat för att Ryssland kan se de kommande åren som en möjlighet att förändra Europas säkerhetsordning.
Ett sätt är enligt FE att eskalera hybridkriget, som var bakgrund när Natos överbefälhavare talade om sin strategi i Polen.
– Det kan betraktas som pep talk. Det var helt klart ett försök att ingjuta mod och skapa förtroende i framför allt Östeuropa, säger Karlis Neretnieks, generalmajor och tidigare rektor för Försvarshögskolan.
Men segerteorin från Natos ÖB är ”måttligt optimal”, enligt Neretnieks, som menar att det är svårt att helt blockera ett anfall.
– Det är ju trots allt angriparen som har initiativet, och det är svårt att hindra inledande framgångar. Det tar ett dygn eller två innan den egna apparaten utvecklar full effekt, säger Karlis Neretnieks.
Han ser flera områden där Sverige kan bidra för att möta ett ryskt anfall – men det dröjer.
Runt 2030 kan Sverige skicka Södra skånska brigaden, ungefär 5 000 soldater, från Revingehed till Baltikum eller andra fronter. 2028 ska de två subarktiska brigaderna från Skövde och Boden vara klara för att strida på Nordkalotten.
Flygvapnet kan redan agera, och får mer att säga till om med de nya kryssningsrobotarna Taurus, som kan nå ungefär 50 mil och förstöra infrastruktur. Dagens Industri har rapporterat att de första Taurus-leveranserna redan kommit.
– Kryssningsrobotarna är väldigt intressanta uppe i norr där det är få vägar och lite järnväg. De kan påverka striderna på hela Nordkalotten redan inom något år, säger Karlis Neretnieks.
De exakta planerna bakom Natos strategi är hemliga, men Sveriges försvarsmakt blir en kugge i ett gemensamt, allierat maskineri.
Dess fulla kraft kommer först 2035, då Natoländerna ska ha nått sina militära mål. För att de allierade styrkorna ska bli slagkraftiga vill Håkan Edström se mer synergier mellan de nordiska länderna.
– Vi måste sluta tänka i nationella stuprör och prata om nordiska, kanske framför allt skandinaviska, divisioner, säger han.
Norge, Sverige och Finland kan gå ihop i norr. Vid Östersjön kan Sverige och Danmark göra detsamma, menar Håkan Edström.
– Tittar man på Sverige, Finland, Polen och de baltiska länderna så är vi överlägsna den ryska Östersjöflottan. Då kan man säga till Tyskland och Danmark att fokusera på Nordatlanten, säger han.
En av punkterna i segerteorin är Grynkewichs uttalande om att Nato inte är ute efter ett ”strategiskt nederlag” för Ryssland – alltså en total rysk kapitulation.
– Jag tror att det beror på de långvariga farhågorna i Ryssland om att Nato är en aggressiv allians, säger Jim Stokes, tidigare chef för Natos kärnvapenpolicy, till DN.
I vågskålen finns Vladimir Putins kärnvapen. Ryssland har sagt att de kan användas om landet står inför ett existentiellt hot – som total kapitulation. Landet vidgade för två år sedan sin doktrin, så att kärnvapnen även ska kunna svara på anfall med konventionella vapen.
– Vi har sagt det här ungefär en miljard gånger nu. 32 nationer kommer inte att fatta ett gemensamt beslut om att angripa ett annat land på det sätt som Ryssland gjorde med Ukraina, säger Jim Stokes.
Det ryska anfallskriget mot Ukraina har slagit bakut. Sanktioner och ukrainska angrepp mot Rysslands oljenäring sänker landets ekonomi. Soldater dör på slagfältet, med få territoriella framgångar. Trots det fortsätter regimen att driva på och ta risker.
– Vi kan inte lita på att de inte gör något väldigt dumt, som att angripa Nato av någon anledning. Och vi behöver att de förstår att de måste vara mycket försiktiga, för vi kommer att försvara oss, säger Jim Stokes.
Att Natos överbefälhavare ställer sig på en internationell scen och beskriver en teori för seger är ovanligt. Det handlar om att skicka ett budskap.
– För det första, angrip oss inte. Om ni gör det, var då beredda på en mycket intensiv, våldsam konflikt. Men den har inte den politiska avsikten att förändra regimen i Ryssland. Det är en kombination av politisk strategi och militär strategi, säger Jim Stokes.
Han är i dag senior säkerhetspolitisk expert vid tankesmedjan Center for a New American Security, och ser en medveten amerikansk signal bakom talet om seger.
Jim Stokes understryker att den fyrstjärnige generalen Alexus G. Grynkewich både är Natos överbefälhavare och chef för USA:s europeiska kommando.
– Talet var absolut samordnat med Pentagon. Det hade fullt stöd av USA:s regering, säger han.
Trots Donald Trumps återkommande utfall mot alliansen menar Jim Stokes att USA vill säkerställa att Nato blir starkare.
– Det handlar om att avskräcka aggression i Europa, eftersom USA inte vill dras in i ett krig med Ryssland. Det här är en långvarig amerikansk politik. Vi försöker bara ta reda på det bästa sättet att göra det på.
Läs mer:
Försvaret klarar inte Natomål – trots 300 lånemiljarder
Estland rustar vid ryska gränsen: ”Kan rycka fram snabbare”
Bo Torbjörn Ek: Så kan Ryssland attackera Nato – inom kort

