Den senaste månaden har bjudit på en rejäl poesidebatt. De brukar flamma upp varje gång en ny författargeneration intar scenen och handla om huruvida de har på scenen att göra – och vad de i så fall tänker använda den till. Men alla vet att frågan är avgjord på förhand: den nya litteraturen bygger på den gamlas synder och förtjänster och är helt nödvändig för återväxten.
I höst kommer vi att kunna läsa nya diktböcker av såväl gamla som nya poeter. Störst är kanske att Bruno K. Öijer släpper nytt efter ett decennium av tystnad. Till de lyriska debutanterna hör Caroline Ringskog Ferrada-Noli, som skrivit sin första diktsamling, och Johanna Larsson. Bland de nya svenska romanerna märks titlar av författare som Elise Karlsson, Daniel Sjölin och – sensationellt nog – Lars Noréns sista roman, som ges ut postumt under titeln ”En liten roman”.
Tidigare i augusti kom danska Solvej Balles nummer fyra i sviten ”Om uträkning av omfång” och redan i november kommer del fem på svenska. Nya översatta romaner kommer också i form av bland andra Colm Toíbín, Maria Stepanova, Annie Ernaux, Rasmus Daugbjerg, Hernan Diaz och Eduardo Halfon. Bland klassikerna ser vi särskilt fram emot Klas Östergrens översättning av Laurence Sternes märkliga roman ”Tristram Shandy” från 1767.
Medan hösten har inletts med en poesidebatt, handlade vårens viktigaste diskussion inom bokbranschen om hur den svenska litteraturen ska överleva. Det låter dramatiskt, men det råder ingen tvekan om att frågan måste ställas när allt färre författare kan leva på sitt skrivande, när AI, ljudböcker och ett minskat läsande bland unga förändrar bokmarknaden i grunden. Flera debattörer efterlyste ett större statligt engagemang – om vi vill ha en svensk litteratur, måste en starkare infrastruktur för boken byggas med offentliga medel. Välkomna till bokhösten 2024, kulturminister Parisa Liljestrand och alla andra läsare!
Karolina Ramqvist
”Den första boken”
Albert Bonniers förlag
Augusti
Karolina Ramqvist debuterade skönlitterärt 2002 med romanen ”More fire”. Den skildrade en ung kvinnas resor i Jamaica och blev en brännhet postkolonial uppgörelse med klyftan mellan olika världar. Nu har hon hunnit bli en internationellt hyllad författare. I nya romanen återvänder hon till 2002. Och till Jamaica. Den här gången handlar det om ett kärleksförhållande mellan en infödd man och en ung, vit tjej som kanske liknar den Karolina som en gång skrev ”More fire”.
Kim de l’Horizon
”Blodbok”
Övers. Aimée Delblanc, Brombergs
Augusti
Schweiziska Kim de l’Horizon fick en stor succé i den tyskspråkiga världen när den självbiografiska romanen ”Blodbok” kom ut och hen blev som första icke-binära författare mottagare av Deutscher Buchpreis. ”Blodbok” skildrar både transerfarenheter och ett smärtsamt familjearv av tigande, våld och övergrepp. Det namnlösa berättarjaget riktar sig till sin mormor, som är på väg allt djupare in i demensen, och söker efter svar på frågor om självhat och främlingskap inför den egna kroppen.
Bruno K. Öijer
”Växla ringar med mörkret”
Wahlström & Widstrand
September
Det är svårt att tänka sig en mer löftesrik diktsamling att läsa i septembermånens sken. Det var tio år sedan Bruno K. Öijer kom med ”Och natten viskade Annabel Lee” och hans hängivna läsare har knappast minskat i antal med nya generationer. Inför utgivningen har Öijer sagt att han tillbringat sju månader i ett soldattorp ”tio meter från skogen och miltals från allt annat” med att skriva den nya ”Växla ringar med mörkret”. Parallellt utkommer en volym med samlade dikter 1973–2014.
Sara Stridsberg
”Farväl till Panic Beach”
Albert Bonniers förlag
September
Efter novellsamlingen ”Hunter i Huskvarna” och teaterpjäser som ”Svindel”, kommer nu Sara Stridsberg med en roman, den första sedan 2018 och ”Kärlekens Antarktis”. ”Farväl till Panic Beach” är berättelse om en familj i Kungstornet i Stockholm och Panic Beach är namnet på stranden dit de åker på somrarna, ”full av djurskelett och barnlekar”. Familjen, skildrad från 1917 till våra dagar, består av människor som rör sig mellan ljus och mörker, och som man till sist måste ta farväl av.
Sven Olov Karlsson
”Bygdedjuret”
Natur & Kultur
September
Västmanlänningen Sven Olov Karlsson har barndomens landskap med sig i författarskapet, i hyllade romaner och novellsamlingar som ”Porslinsfasaderna” och ”Västmanland”. Även så den här gången – romanen ”Bygdedjuret” handlar om att växa upp på en bondgård på väg utför med en kärv mamma och en alltmer excentrisk lillebror, att söka sig till Stockholm och skrivande och ändå aldrig riktigt kunna lämna – eller tämja – det inre bygdedjuret.
Therese Bohman
”Sanningsberget”
Norstedts
September
Det är påskafton i Kolmården 1989 och Hannas storebror Erik går med några vänner till platsen som kallas Sanningsberget, som enligt en sägen användes under 1600-talets häxprocesser. Erik återvänder inte och Hanna kan aldrig släppa förlusten. Therese Bohman, som tidigare skrivit bland annat den Augustnominerade ”Aftonland”, kommer nu med en uppväxtsskildring från sina egna hemtrakter, en roman som också handlar om konst och sanning och om hur man blir den man blir.
K G Hammar
”Den längsta resan”
Polaris
September
Vid 81 års ålder romandebuterar förre ärkebiskopen K G Hammar. ”Den längsta resan” är en jag-skildring inifrån Dag Hammarskjölds medvetande under hans sista dygn i livet, då han sitter på flyget till Ndola och översätter filosofen Martin Bubers ”Jag och du” och reflekterar över hur livets längsta resa är den som sker inuti människan själv. FN:s generalsekreterare omkom när flygplanet störtade. Så sent som i vintras porträtterades han i Per Flys film ”Hammarskjöld”, med Mikael Persbrandt i huvudrollen.
Per Hagman
”Johannes och du”
Albert Bonniers förlag
Oktober
Som utomordentlig Stockholmsskildrare är Per Hagman lite speciell, eftersom han hellre reser bort med sina romanfigurer. Inte sedan debuten ”Cigarett” har han låtit sin huvudperson vara stockholmare på heltid. I den nya romanen, ”Johannes och du”, handlar det om en nyinflyttad författare som med sin lilla dotter upptäcker huvudstaden på nytt. Man kan tänka sig att krogbesöken och drinkarna blir färre än tidigare, men att parkpromenaderna i väntan på en ledig gunga blir desto fler.
Pooneh Rohi
”Atlantis”
Ordfront
Oktober
Om Pooneh Rohis senaste roman skrev DN:s Aase Berg att den var ”definitivt ingen bok för mysig lustläsning med tekopp, doftljus och spinnande katt i knät”. I våras kom debutdiktsamlingen ”Genljud” som var lite mildare till kynnet, och i höst kommer hennes tredje roman. ”Atlantis” verkar också vara mer tillbakalutad. Ett kollektiv har bildats på en ö, kring resterna av en forskningsstation. En vänskap har spirat mellan två kvinnor, men klippts av. Samtidigt håller den invasiva sidenörten på att ta över ön. Kanske är det ändå en bok för tekoppar och katter.
Vladimir Sorokin
”Socker-Kreml”
Övers. Ben Hellman, Norstedts
November
Likt snart sagt alla betydande ryska författare i våra dagar, är det förbjudet att befatta sig med Vladimir Sorokins böcker i hans hemland, som bland annat anklagat honom för ”litterär kannibalism”. Vi i Sverige kan vara glada över att Ben Hellman är en flitig tolkare av Sorokins vildsinta och vansinniga fantastiker kring Ryssland och dess situation. I den nya boken är året 2028 och i tolv noveller möter vi ett tvärsnitt av de figurer som utgör det nu helt inmurade och vodkabedövade Moderlandet.
Läs fler artiklar av Jonas Thente och Malin Ullgren