Illgula skyltar med orden ”all form av fiske och bad förbjuden” möter besökaren vid strandkanten av sjön Ala Lombolo, några kilometer utanför Kiruna. Liknande skyltar står uppställda med jämna mellanrum runt den nära 25 hektar stora sjön. På sjöbotten vilar nämligen hundratals kilo kvicksilver som släppts ut från en gammal tandläkarmottagning samt gruvbolaget LKAB:s verksamhet.
Förutom det använde Försvarsmakten sjön för att dumpa ammunition under 1950-talet. Mellan åren 2012 och 2014 hittades 173 lådor med totalt 17 288 spränggranater på botten. Den sista lådan sprängdes år 2014.
Allt detta har satt sina spår – sjön mår inte så bra.
– Just nu är inte sjön giftig, men våra undersökningar visar att den är övergödd och påverkad av kväve, säger Liselotte Olausson, miljöchef vid LKAB.
Eftersom föroreningarna skedde före år 1969 har ingen aktör haft formellt ansvar för sjön. Nu har LKAB tagit på sig att stå för arbetet och kostnaderna för att åter göra den badvänlig.
Liselotte Olausson står vid vattenbrynet medan regnet duggar tätt och förklarar att kvicksilvret är kemiskt bundet i sedimentet på botten.
– Det är bra om man inte är här och stör botten. Går man på botten kan det virvla upp och blir det mycket omrörning på botten kan det finnas risk för att kvicksilvret skulle få en annan kemisk form.
Vad händer då?
– Kvicksilver är väldigt giftigt för vattenlevande organismer. Får de en toxisk respons riskerar det som bor i sjön att dö.
Ala Lombolo i Kiruna klassas som en av Sveriges mest förorenade sjöar. I Sverige finns det över 85 000 förorenade områden. Av dessa beräknas 8 000–10 000 vara förorenade områden i riskklass ett och två, alltså som man bedömer riskerar att skada människor och miljö.
Bland de över 85 000 förorenade områdena är bara några få sedimentsområden inräknade, alltså sjöar och vattendrag, enligt Per Nilsson, handläggare för förorenade områden på Naturvårdsverket.
– Generellt har vi ganska dålig koll på vilka sjöar och vattendrag som är förorenade i Sverige.
Anledningen till att myndigheten inte har så stor kunskap om föroreningar i sjöar och vattendrag är att de är krångliga att undersöka, menar han.
– På land kan du ta en spade, gräva en grop och skicka in jordprover. Ska du ta sediment måste du ha sedimentprovtagare och båt. Det är både krångligare och dyrare.
Det finns flera anledningar till att områden är förorenade, exempelvis utsläpp från industrier.
– Förr var det väldigt vanligt att man kastade saker i sjöar och hav för man tänkte ”ser jag inte det är problemet borta”. Sedan har vi lärt oss att det inte riktigt fungerar så.
Sedan år 2018 arbetar Naturvårdsverket tillsammans med Sveriges geologiska undersökning, SGU, Statens geotekniska institut, SGI, och länsstyrelserna för att förbättra kunskaperna kopplade till förorenade sediment.
Går det att göra Sverige giftfritt?
– Det kommer att ta väldigt lång tid och kostar väldigt mycket. Vi måste se till att lägga skattemedel på områdena med mest föroreningar och som utgör störst fara för människan.
LKAB vet ännu inte vad saneringen av Ala Lombolo kommer att kosta. Nästa steg är en samrådsprocess och en ansökan till mark- och miljödomstolen. Om allt går enligt plan kan muddringen starta år 2027.
Gruvbolagets plan är att saneringen ska ske med ett muddringsverktyg som försiktigt suger upp sedimentet från botten. Sedimentet ska sedan behandlas på land, där vattnet fryses och separeras från föroreningarna. LKAB räknar med att 300–400 lastbilar med släp behövs för att transportera bort sedimentet.
När kan badsugna Kirunabor ta sitt första dopp i sjön?
– Det är svårt att säga, eftersom det finns få mudderverk i Sverige och saneringen tar en till två isfria säsonger, säger Liselotte Olausson på LKAB.
