Natanz
Det stora komplexet i centrala Iran är den viktigaste anläggningen. Här anrikas upp till 60-procentigt uran. Anrikningen sker på två platser, en av dem under jorden. Natanz har vid flera tillfällen tidigare utsatts för israeliska sabotage.
Fordo
Den andra anrikningsanläggningen ligger nära den heliga staden Qom, sydväst om Teheran. Här anrikas 60-procentigt uran långt inne i ett berg, vilket gör anläggningen svår att attackera. Iran uppges ha byggt Fordo i hemlighet. 2009 varnade USA för att anläggningens storlek och kapacitet inte är förenligt med ett fredligt energiprogram
Isfahan
I utkanten av Irans näst största stad Isfahan finns ett stort kärntekniskt centrum som uppges hantera och lagra uran i flera delar av anrikningsprocessen. Här rapporteras det även finnas utrustning som kan användas för att konstruera kärnan i en atombomb.
Khondab (tidigare känt som Arak)
Här, omkring 25 mil sydväst om Teheran, har delar av en forskningsreaktor för tungt vatten byggts. Tungvattenreaktorer kan producera plutonium som, likt anrikat uran, kan användas för att tillverka atombomber. Byggandet avbröts 2015, enligt det dåvarande kärnenergiavtalet mellan Iran och västmakter. Iran har dock meddelat planer på att börja använda reaktorn igen 2026.
Bushehr
I staden Bushehr vid persiska viken finns Irans enda kärnkraftverk i bruk. Här används ryskt bränsle som sedan också skickas tillbaka till Ryssland för att minska spridningsrisken.
Teheran
I huvudstaden finns Irans forskningsanläggningar för kärnenergi. Här finns också en forskningsreaktor.
Källor: IAEA, Reuters
