Besättningen på den tyska ubåten U35 ställer upp på Stadsgårdskajen i Stockholm innan de ska ge sig ut till havs. Det är söndag 9 november, strax efter lunch.
– Guten tag, herr Kapitän, ropar de till sin kapten.
En besättningsman hinner med några giriga bloss på sin cigarett innan alla klättrat ner i skrovet och luckan stängs.
Inne i den 56 meter långa ubåten ska 30 besättningsmedlemmar samsas. Två duschar, två toaletter.
Varje kvadratcentimeter är genomtänkt. Torpedtuberna står någon meter från frukostflingorna i mässen. Madrasserna i vissa kojer är nästan alltid kroppsvarma, eftersom sjömännen sover i skift. Någon millimeter tunn gardin är allt som ger ett privatliv.
– Jag har alltid hörselproppar. Annars hade jag inte kunnat sova, säger sekonden Jonas, som inte vill ha sitt efternamn i offentligheten.
Han är ubåtens näst högste chef, under kaptenen.
En lätt vibration och gungning märks när ubåten ger sig av. Precis som de svenska motsvarigheterna är U35 en slamkrypare som kan färdas långsamt längs botten. Den tyska ubåten kan dölja sig från upptäckt i upp till tre veckor till havs.
– Det som begränsar oss är inte bränslet. Det är färsk mat, säger Jonas och öppnar en stor, rostfri kyl där det ligger gurka i en skål.
– Om vi nöjde oss med konserver kunde vi vara ute längre.
Sverige har fyra ubåtar i Östersjön. Tyskland har sex. Polen har också en, men den är gammal. Att ha tio tillgängliga ubåtar i det vissa kallat Natos innanhav är en fördel för alliansen.
– Just nu är uppsättningen mellan öst och väst ganska ojämn, säger Jonas Kjellén, militäranalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut och expert på den ryska marinen.
Rysslands Östersjömarin har bara en fast stationerad ubåt i Östersjön. Det är en attackubåt som heter Dmitrov, och hör till det Nato kallar Kilo-klass.
Men i praktiken finns alltid mellan två och fyra ryska ubåtar i Östersjön, bedömer Jonas Kjellén. Det beror på att det enda ubåtsvarvet för konventionella ubåtar finns i S:t Petersburg.
Där byggs nya ubåtar till den ryska flottan. Dit kommer också andra ryska ubåtar för underhåll och reparation.
– Och när det kommer en modernare ubåt så kan den användas för lokala operationer i Östersjön, säger Jonas Kjellén.
U35:s kärna, stridsledningscentralen, är full med högteknologi. Periskopet är uppe. Det pyser högt när en i besättningen justerar ballasttankarna med tryckluft.
Ubåten skapar sin bild av omgivningen med tekniska känselspröt. Informationen syns på skärmar längs väggarna.
– Vi har olika sensorer för underrättelsearbete. Sonarer kan hitta fartyg. Vi har utrustning som kan hitta fientlig radar. Vi har också utrustning för att se till att det inte finns någon i området som kan skada oss, säger Jonas.
Han går ner för en stege och visar de sex torpedtuberna. Flera är laddade, men den sjätte tuben är tom. Jonas öppnar den och lyser in med ficklampa. Ljuset speglas i ett åtta meter långt stålrör.
– Det är här vi får ut specialoperatörer ur ubåten, säger han.
I tuben ska fyra elitutbildade dykare rymmas med dykutrustning, vapen och specialmateriel. De kryper in i par, ansikte mot ansikte, så att de kan hjälpa varandra om någons lufttuber strejkar.
– Sedan stänger vi luckan och fyller den med vatten. Tänk dig att ligga där i mörkret medan vattnet stiger långsamt, säger Jonas.
Militärstrategiskt är läget runt Östersjön mycket sämre för Ryssland i dag än under Sovjetunionens tid. Ryssland har bara kust vid S:t Petersburg och vid exklaven Kaliningrad.
– Men Ryssland kommer inte att ge upp Östersjön. Man är väldigt mån om att fortsätta kunna använda de danska sunden och passagen i Finska viken. Även understödja Kaliningrad. Det är otroligt viktigt för dem, säger Jonas Kjellén.
Han är övertygad om att Ryssland kommer att förstärka sin Östersjömarin med fler, nyare ubåtar.
– Absolut. Det har de sagt också. Ryssland kommer säkert vilja ha tre, fyra ubåtar stationerade i Östersjön. Det är ett speciellt hav för dem.
Marinens operationschef, Marko Petkovic, har sett hur Ryssland moderniserat sina sjöstridskrafter de senaste 20 åren – även ubåtsflottan.
– Att räkna bort Östersjömarinen skulle vara ett stort misstag, säger han.
Petkovic uppger att ryska krigsfartyg går ut för att att skydda ryska transporter till havs.
– De ligger hela tiden och övervakar sin handelssjöfart. Både den reguljära och den som vi kan attribuera till skuggflottan, säger han.
En dag efter att U35 lämnat Stockholm ligger ubåten i ytläge i havet mellan Nynäshamn och Gotska Sandön. Den syns klart från bryggan på HMS Helsingborg, en av Sveriges fem Visbykorvetter.
Tyskarna ska tillsammans med en svensk ubåt delta i Natoövningen Merlin.
Paula Wallenburg, chef över första ubåtsflottiljen, förväntar sig att de ryska väpnade styrkorna är intresserade av övningen.
– Vi spanar på dem, och Ryssland spanar på Nato. Så är det, säger hon.
De svenska ubåtarna har underrättelseoperationer som ett av sina viktigaste uppdrag i fredstid.
När Ryssland till exempel testar nya krigsfartyg eller vapensystem vill svenskarna gärna vara där och lyssna med egna ubåtar och signalspaningsfartyg. All viktig data sparas i bibliotek, så att man kan identifiera och känna igen ryska system.
– Ubåtarna har många huvuduppgifter. Två av dem är underrättelseinhämtning och spaning. Man är såklart intresserad av motståndarens förmågor och teknikutveckling, säger Paula Wallenburg.
Men under Merlin-övningen är uppgiften ubåtsjakt. Den svenska marinen lär kollegor från bland annat Nederländerna och USA om förutsättningarna i Östersjön, som är ett udda hav – speciellt utanför den svenska kusten.
– Det är grunt, med knölig botten. Fullt av historiska minor som fortfarande fungerar, säger Paula Wallenburg.
Dessutom ställer Östersjön till med problem för ett av de viktigaste redskapen vid ubåtsjakt: Aktiva sonarer. De fungerar enkelt uttryckt som strålkastare under vattnet, fast med ljud istället för ljus. När ljudvågen sänds ut och studsar tillbaka avslöjar den föremål i vattnet.
Men i Östersjöns bräckta vatten finns lager med olika temperaturer och salthalter som får sonarens ljudvågor att studsa snett, eller fastna.
– Ett lager kan vara som ett tak över ubåten, säger Paula Wallenburg.
Så trots att den svenska marinen kartlagt bottentopografi, strömmar och salthalter i årtionden kan det vara svårt att hitta en fientlig ubåt.
– Vi är duktiga på att hitta ubåtar, fast det finns så många ställen att gömma sig på. Men det är faktiskt helt omöjligt att ha koll på allt, säger Paula Wallenburg.
Läs mer:
För första gången deltar Sverige i en kärnvapenövning
Sverige har fortfarande inte några attackdrönare
