Här jobbar socialsekreterare kortare dagar: ”Man orkar mer”

Det är tempo i stegen när Sabina Stenskog Roberts går runt mellan maskinerna på gymmet. Hon stannar upp.

– Japp, han är här. Ska vi gå och hälsa?

Kollegan Johanna Fahlberg lutar sig fram.

– Hon har fått oss alla att börja träna, till och med chefen.

I flera år har det varit möjligt för medarbetare på socialtjänsten i Sundsvall att träna mitt på dagen, börja senare eller gå hem tidigare. Alla som sysslar med myndighetsutövning jobbar enligt en arbetstidsmodell de kallar ”6+2”. Sex timmar arbete och två flexibla timmar för återhämtning, reflektion och fortbildning.

Kan ni släppa jobbet när ni tränar?

Sabina Stenskog Roberts lägger ner hantlarna.

– Ja, men ibland är det skönt att kunna prata om något ärende som besvärar en, vädra lite.

Hon hälsar på två bekanta, tar en dusch och åker tillbaka till en tegelbyggnad i stadsdelen Nacksta. På bottenplan i den tidigare vårdcentralens lokaler jobbar socialsekreterare jämte familjebehandlare.

Färgtuber och pennor trängs med sällskapsspel i bokhyllan. I hörnen står korgar med plastleksaker och gosedjur.

Medarbetarna här utgör en av kommunens fyra så kallade första-linjer för barn och unga i socioekonomiskt prioriterade områden. De arbetar nära skolor, polis och ideella föreningar, men är också tillgängliga för föräldrar som själva vill ha råd och stöd.

– Det kan vara tunga möten, man blir rätt så slut. Man går och funderar på familjer och människor man möter. Men nu med ”6+2” har man tid för reflektion, så att man har jobbat klart i skallen också, säger socialsekreteraren Sara Grubb.

– Det gör att man orkar mer och blir mer effektiv på jobbet när man vet att man har begränsat med tid, säger Sabina Stenskog Roberts.

Hos medarbetarna i Nacksta råder det inga tvivel.

– Det ger ökad livskvalitet, säger Sara Grubb.

Men alla är inte lika övertygade om att förkortad arbetstid är hållbart i längden.

Det var 2016 och hårt tryck på den sociala barnavården i hela landet. I Sundsvall var arbetsbelastningen hög, vakanserna många och erfarna medarbetare sökte sig bort.

– Var man ledig en vecka och kom tillbaka var det någon som hade sagt upp sig, säger Sabina Stenskog Roberts.

Kvar var drygt hälften av personalstyrkan, de som fortfarande orkade. Ensamma med tvångsplaceringar, hembesök och möten med barn som far illa.

– Då kändes det som att en liten bit av hjärtat försvann vid varje ärende och det hann inte riktigt repareras, säger Sara Grubb.

Då, 2016, i ett konferensrum drygt tre kilometer från Nacksta, på andra sidan E14 och Selångersån, satt en arbetsgrupp och bollade idéer. Hur kunde socialtjänsten bli en mer attraktiv arbetsgivare, locka fler?

Förslagen spretade: Bubbelvatten, fruktkorgar, återbetalt studielån.

– Vi var inne på att skörda de lättplockade frukterna.

Eva Leijon är verksamhetschef på socialtjänsten i Sundsvalls kommun, sektionen för barn och unga. Hon nappade direkt när förslaget om förkortad arbetstid lades på bordet och medarbetarna satte sig inte på tvären. De var högst delaktiga och ”jättemotiverade”, säger hon.

– Vi skulle inte få mer resurser så vi jobbade mycket med tidsoptimerande insatser; Hur mycket rast behöver vi? Hur många möten behövs?

Efter en provperiod på ett år var tongångarna positiva. De var fullbemannade och medarbetarna var piggare, kände större arbetsglädje.

I utvärderingen av pilotprojektet citeras en anställd: ”Vi jobbar smartare vilket gagnar klienterna.”

Det blev ett politiskt beslut, om än något justerat. De två frigjorda timmarna skulle inte bara gå till friskvård och fortbildning för socialarbetarna. I dag får arbetsgivaren göra anspråk på tiden för arbetsplatsträffar och verksamhetsutveckling. Men icke desto mindre var och förblev arbetstiden förkortad.

Sundsvall är inte den enda kommunen där arbetstidsförkortning är på agendan. 47 procent av kommunerna i Sverige har till exempel infört, eller planerar att införa, någon form av förkortad arbetstid inom äldreomsorgen, enligt en enkätundersökning gjord av tidningen Kommunalarbetaren.

Efter många års tystnad drivs nu även frågan av flera LO-förbund och på politisk nivå har MP, S och V presenterat olika förslag om arbetstidsförkortning.

Sveriges kommuner och regioner (SKR), däremot, säger nej. De är kritiska till en generell arbetstidsförkortning i ett centralt avtal som omfattar många medarbetare. Särskilt i en tid då det är brist på arbetskraft i Sverige.

– Det skulle få konsekvenser på välfärdstjänsterna – till exempel färre höftledsoperationer och längre vårdköer – och sannolikt också förvärra arbetsmiljöproblemen. Det skulle innebära att färre personer ska göra ännu mer, säger Jeanette Hedberg, förhandlingschef på avdelningen för arbetsgivarpolitik på SKR.

Att lokala verksamheter – som socialtjänsten i Sundsvall – inför arbetstidsförkortning är en annan sak, menar hon. Rätt förutsättningar kan finnas i enskilda fall. Men för att det ska gagna verksamheten och inte öka arbetsbelastningen behöver man arbeta på nya sätt. Prioritera bort arbetsuppgifter, alternativt rekrytera fler, menar Jeanette Hedberg.

– Då får man utgå ifrån att man har bedömt att man kommer klara av det.

Åtta år har passerat sedan krisen och ”6+2” såg dagens ljus i Sundsvall.

Så – är arbetstidsförkortningen hållbar för verksamheten i stort?

Verksamhetschefen Eva Leijon är inte säker. ”Optimeringstänket” – det effektiva arbetssättet – har mattats av, säger hon.

– Det har blivit ganska mycket åtta timmars-tempo på sex timmar.

Men det skiljer sig åt, förklarar Eva Leijon. Vissa medarbetare är ambitiösa och jobbar mer när arbetsbelastningen kräver. Andra inrättar sitt liv efter ”6+2” och det tenderar att bli ”skav” mellan anställda och chefer.

Socialtjänsten brottas återigen med hög personalomsättning och har svårt att rekrytera. För Sundsvall är inte unika längre. Närliggande kommuner, som erbjuder högre löner, har infört liknande system. Konkurrenskraften i modellen har svalnat.

– Vi är kanske inte den attraktiva arbetsplatsen som vi skulle önska att vi var, säger hon.

Med lärdomarna du radar upp nu, skulle du införa samma modell i dag?

– Nej, det skulle jag inte.

Eva Leijon tror att arbetstidsmodellen behöver vara mer flexibel och anpassad efter behoven.

– Jag tycker att det är jättesunt det som Nackstagänget gör – jobbar någon kväll och går hem tidigare en annan dag, det behöver vi kanske vara mer öppna för.

Det närmar sig eftermiddag i Nacksta och det betyder vanligtvis hemgång för Sabina Stenskog Roberts och Sara Grubb.

Men i kväll är det föräldraråd, så de blir kvar.

– Vi väljer att vara med, vi väljer att jobba, säger Sabina Stenskog Roberts.

Den förkortade arbetstiden gör att socialsekreterarna känner ett stort förtroende från arbetsgivaren, förklarar de. Med frihet under ansvar ökar känslan av att arbetet de utför är frivilligt.

– Vi har som mål att det ska vara bra i Nacksta. Det ska vara ett bra område att bo i, växa upp i. Vi vill nå ut till föräldrar och få engagerade föräldrar att skapa ett bra område. Det är målet man jobbar emot. Då är tiderna när vi jobbar inte så viktiga, säger Sara Grubb.

Läs mer:

Fakta i frågan: Är kortare arbetstider en vinst för samhället?

Sågar förslag om sänkt arbetstid – har själva kortare arbetsvecka