Det hörs på långt håll när de kommer gående över heden, Jonas Lindqvist och ett 80-tal av hans får. Det går undan när skocken följer sin ägare längs havet i Torekov.
När de korsar hamnplanen vänder sig två byggarbetare utanför hamnkrogen om och pausar arbetet för att ta en bild på det ovanliga sällskapet.
Det är tidigt på morgonen och vid kajen väntar M/S Nanny Af Torekov som under sommaren kör turister till Hallands Väderö.
Men innan turistsäsongen drar i gång är det de hästar, kor och får som betar på den natursköna ön i Kattegatt som körs ut på den 106 år gamla före detta fiskebåten.
Fåren är först ut. Att få 80 får att ta plats på en båt låter som ett kaotiskt projekt – men ombordstigningen visar sig gå otroligt snabbt. Ett efter ett går fåren över landgången och snart råder trängsel på däck.
Skepparen Johan Påhlman hoppar in extra för att köra djuren. Han sticker ut huvudet ur förarhytten och kontrollerar att alla är ombord.
– Alla resande i dag är väl under 18 år så de reser på barnbiljett, skojar tillsynsmannen Mats Werner, en av flera som hjälper till med transporten. Han bor på ön under sommarhalvåret och sköter vandrarhemmet i den gamla skogsvaktarbostaden.
Havet är spegelblankt och morgonens tystnad bryts av båtmotorns buller, fårens bräkande och strandskatornas skrik. Färden över tar en halvtimme och snart kliver fårflocken av, ännu snabbare än de gick ombord. Klövarna klapprar mot stenen när de ivrigt småspringer upp på ön.
– Det är ett fantastiskt bete i en fantastisk miljö. Dessutom hjälper fåren till med att hålla landskapet öppet, säger Jonas Lindqvist.
På sommaren är Hallands Väderö ett populärt turistmål. Sandstränder, klippor och gamla skogar lockar många att ta båten hit. Men nu, i april, är ön öde. Om man ser till människor – här är gott om fåglar, sälar och andra djur.
– Den bästa tiden är nu. Här är inga bilar och mottagningen är noll. Här finns absolut ingen stress, säger Jonas Lindqvist.
Fåren sprider hemtamt ut sig över ängen. I början kommer flocken att hålla ihop men efter lamningen brukar de dela upp sig i mindre familjegrupper, säger Jonas Lindqvist och skruvar upp kaffetermosen. M/S Nanny Af Torekov är på väg tillbaka till fastlandet för att hämta nio av de tolv islandshästar som också ska gå på ön i sommar.
Senare, när grönskan hunnit längre, får hästar och får sällskap av kor och kalvar.
Bokarnas knoppar är ännu slutna och marken är grön av årets första gräs. Vitsipporna som täcker marken inne i skogen är kända för flera generationer svenskar. Det är nämligen här Birk slänger sig på rygg i ett vitsippehav i ”Ronja Rövardotter”.
”Det där är mitt vårskrik. Jag måste skrika. Annars spricker jag”, säger Ronja i filmen från 1984. Scenen är inspelad precis där fåren nu tar tuggor av vitsipporna som kanske kommer från samma plantor som de som syns i Tage Danielssons filmatisering.
Hallands Väderö har använts som betesmark sedan bronsåldern. Under mitten av 1800-talet betade drygt 900 får på ön, men eftersom de gick hårt åt skogen förbjöds får under en period, berättar tillsynsmannen Mats Werner. Först under 1990-talet kom fåren tillbaka.
– Nu är det vitalt. Utan dem växer det igen här, säger han.
Öns skiftande natur är varierad trots att ytan inte är större än drygt tre kvadratkilometer. Här finns klippor och sandstränder, klapperstensfält och gamla skogar med alkärr.
Det har gått drygt 60 år sedan den sista fyrvaktaren lämnade ön. Sedan dess har ingen bott här året runt. Närmast kommer Mats Werner som för elfte året bor här under sommarhalvåret och ser till natur, djur och vandrarhemmet i skogsvaktarbostaden.
– Skogen som finns här är en av de äldsta i Sverige, säger han.
Eftersom ön är ett naturreservat styrs djurens tillvaro efter regler som finns för betet. Att få hem fåren till fastlandet i oktober tar betydligt längre tid än hitresan.
Först måste alla får letas upp och samlas ihop i närheten av bryggan.
– När de har fått sina lamm delar de upp sig i familjegrupper, så det kan ta sin tid, säger Jonas Lindqvist.
Men först väntar en sommar på ön, bland björnbärsbuskar, mandelblom och kaprifol.
– Det är väldigt naturskönt här och djuren kan gå fritt här på stora ytor. På så sätt är det en lyx, säger Jonas Lindqvist.
