Det är lördagen 6 december som det avgörs om det blir svenskt deltagande i skidalpinism i vinterns OS eller inte. Då tar kvalperioden för den nya sporten på OS-programmet slut i och med världscuptävlingen i Solitude i Utah, USA.
För att det ska gå vägen måste det svenska laget, som består av orienterarna Tove Alexandersson och Jerker Lysell, ta sig till final i mixedstafetten och samtidigt hålla Polen bakom sig. Något de lyckades med i tre av fyra tävlingar förra säsongen.
– Vi var bättre än dem i fjol. Men det går inte att ropa hej än. Vi har ju ingen aning om hur de har tränat under sommaren, säger Jerker Lysell.
Han har gjort en riktig kometkarriär inom skidalpinism, eller skimo som det också kallas. Det har inte ens gått ett år sedan han testade på sporten för första gången. Men redan nu är han alltså ett potentiellt OS-hopp.
36-årige Lysell har under sin orienterarkarriär vunnit många mästerskapsmedaljer, bland annat VM-guld i både sprint och sprintstafett, men också fått kämpa med skador.
Hösten 2025 pratade han med Tove Alexandersson om att till vintern testa att köra skidalpinism – som går ut på att med skidor på ta sig upp för ett brant berg och sedan åka ner igen – som en typ av hård träning som också kan fungera skadeförebyggande.
33-åriga Alexandersson, Sveriges mest dekorerade orienterare genom tiderna med bland annat 23 VM-guld, har de senaste vintrarna satsat även på just skidalpinism. Hon har redan hunnit samla på sig en handfull VM-medaljer i den unga sporten.
– Precis som många andra har jag vetat om att ”Tove håller på med skimo” men inte så mycket mer vad det faktiskt innebär. Jag har ju sett på någon Youtube-stream att de går på en pist uppför, säger Jerker Lysell.
Runt årsskiftet lånade han ihop utrustning, åkte på ett uppstartsläger i Åre, upptäckte att det verkligen var bra träning, ställde upp i en tävling, vann oväntat och hux flux var han aktuell för att bli den tävlingspartner Tove Alexandersson letat efter i flera år.
På OS i vinter är nämligen inte de discipliner där hon är som starkast, de längsta och mest krävande individuella loppen, med. I stället kommer det att tävlas i sprint och en sprintstafett, där laget består av en herr- och en damåkare, och det är via den sista det finns störst chans att kvala in.
Så i februari 2025 fick Jerker Lysell chansen att köra en världscuptävling i den blivande OS-backen i italienska Bormio ihop med Alexandersson. Paret tog sig direkt till final i mixedstafetten och hoppet om att få med ett svenskt lag i OS tändes på allvar.
– Den lågan hade väl varit så gott som död, men så kom vi dit och plötsligt så fanns det någon sorts hopp igen, säger Jerker Lysell som snabbt fick ställa om sitt idrottsliv.
– Det gick i ruskigt högt tempo, från ”det här är bra träning” till en OS-satsning på två veckor.
Senare under våren lyckades den nybildade duon bli sjua på VM. Tove Alexandersson vann guld på den lång, individuella distansen och tog dessutom ett silver i samma mästerskap.
De senaste månaderna har Jerker Lysell ägnat åt att lära sig att anpassa träningen för sin nya sport. Innan sommaren kunde han enligt egen utsago ”inte stå på ett par rullskidor”. Från då till nu har det blivit många pass. En hel del av dem på ett rullband i garaget i villan i Örebro.
– Det är fortfarande inte snyggt men jag kommer ändå undan med lite heder i behåll. Man är lite frustrerad när man har varit så pass duktig i en idrott och sen ska man plötsligt OS-satsa i en sport som man inte visste vad det var för någonting för tio månader sedan.
Tack vare en större pengadonation till Klätterförbundet, som skidalpinismen sorterar under i Sverige, har Lysell kunnat ta tjänstledigt från jobbet som arbetsledare på ett byggföretag och har tränat på heltid sedan i augusti.
För att ge sig själva så bra förutsättningar som möjligt inför den avgörande tävlingen åkte han och Tove Alexandersson över till Utah redan i början av november. Där har de tränat och acklimatiserat sig både till tidsskillnaden och till höjden.
Även om de under våren lyckades ta sig till final i tre av de fyra sprintstafetterna de ställde upp i, hann de inte få ihop tillräckligt med poäng för att ha fixat OS-platsen redan nu.
Därför hänger allt på hur det går i säsongspremiären i Klippiga bergen i USA. En sista chans, annars har satsningen varit förgäves.
– Man kan alltid säga att jag borde ha börjat med sporten tidigare för då hade vi kanske redan varit uttagna. Men man kan inte tänka så heller, för det är snarare så att vi har tänt en OS-låga än att vi har slarvat bort den, säger Jerker Lysell.
– Det här året har gått fort. Det har varit speciellt men kul. Det är inte många som får den här chansen.















