Nyligen släppte Metas vd, Facebook-grundaren Mark Zuckerberg, en omtalad video där han meddelade att det är slut med extern faktagranskning på Instagram och Facebook. Det nya systemet kommer att likna det som finns i Elon Musks lekstuga X. ”Faktagranskare har helt enkelt varit för partiska och har raserat mer tillit än de byggt upp, särskilt i USA”, meddelar Mark Zuckerberg.
Tajmingen är kusligt perfekt för premiären av den svenska dokumentären ”Hacking hate” (premiär 17/1) som just handlar om farorna med att de sociala mediejättarna släpper lös fake news och allsköns konspirationsteorier. Men det är trots allt en film som inger ett visst mått av tröst och hopp i mörkret. Det kommer alltid att finnas människor, som den grävande reportern My Vinberg, som tar upp kampen mot systemhotande lögner och hat.
Även flera andra av vårens sevärda premiärer ligger ovanligt rätt i tiden. ”Babygirl” med Nicole Kidman och Harris Dickinson ingår i 2024 års stora filmtrend med så kallade åldersvarierade romanser, det vill säga äldre kvinnor och yngre män. Men den lyckas också säga något intressant om kvinnlig sexualitet, makt, klass och långa relationer.
När jag var på filmfestivalen i Venedig i september förra året blev jag väldigt tagen av Angelina Jolies porträtt av operadivan Maria Callas i ”Maria”. Men framför allt helt knockad av Brady Corbets mäktiga Golden Globe-vinnare ”Brutalisten” – om en förintelseöverlevare som söker lyckan i USA. Ett drama som inte är särskilt nådigt mot det kapitalistiska samhälle som växte fram efter krigsslutet för snart 80 år sedan. Skriv för Guds skull in den i kalendern!
Detsamma gäller förstås för Mohammad Rasoulofs ”Det heliga trädets frukter” som är ett högpolitiskt familjedrama från dagens Iran, med de gångna årens folkliga uppror som fond. 2025 ser onekligen ut som demokratihatarnas år, men diktaturer kan som bekant falla snabbare än man kan tro – även utanför filmvärlden.
”Hacking hate ”
Dokumentär. Regi: Simon Klose. Med: My Vingren m fl (biopremiär 17/1)
Å ena sidan den prisbelönta svenska journalisten och grävaren My Vingren med fokus på högerextrema grupperingar. Å andra sidan en våldsbejakande skuggfigur på nätet som kallar sig ”Vincent” och som samlar fans digitalt men också bjuder in till analoga träffar. Vem är han, och vem jobbar han för? Putin? Tribecavinnaren ”Hacking hate”, som delvis bygger på ett reportage i Expo från 2023, är spännande som en thriller och följer Vingrens idoga digitala detektivarbete. En film som med en övertygande internationell utblick avtäcker mörkret och det vinstdrivande hatet på sociala medier-plattformarna.
”Babygirl”
Dramathriller. Regi: Halina Reijn. Med: Nicole Kidman, Harris Dickinson m fl (24/1)
Nicole Kidman har aldrig varit främmande för starka sexscener. Minns 90-talets ”Till varje pris” där hon förförde Joaquin Phoenix trasiga tonåring och ”Eyes wide shut” där hon berättar sexfantasier för Tom Cruise liksom serien ”Big little lies” där sex och våld hängde ihop. Som 50-plussare tar Kidman ut svängarna i det erotiska dramat ”Babygirl” där hennes tech-vd inleder ett passionerat underkastelse- och dominansspel med en hunkig praktikant. En befriande sexpositiv appell utan moraliserande tonfall som för in en befriande kvinnlig blick i den manligt kodade erotiska thrillern.
”Maria”
Drama. Regi: Pablo Larraín. Med: Angelina Jolie, Alba Rohrwacher m fl (31/1).
Den chilenskfödda regissören Larraín följer upp sin svit med drömska porträtt av kända kvinnor i rampljuset som innefattar ”Jackie” (om Jackie Kennedy) och ”Spencer” (om prinsessan Diana). Gillar man de tidigare filmerna lovar Angelina Jolies storslagna porträtt av den hyllade men sköra operadivan Maria Callas en högtidsstund på bio. Dramat, som utspelar sig i en instängd Parislägenhet, följer stjärnans sista dagar. En elegant final som knyter ihop säcken (Callas stora kärlek, redaren Onassis, lämnade henne för den forna amerikanska presidentfrun). Melankolisk 1900-talshistoria om en gudabenådad konstnär.
”Brutalisten”
Drama. Regi: Brady Corbet. Med: Adrien Brody, Felicity Jones m fl (7/2)
En ungersk-judisk Bauhausarkitekt, som lyckats överleva Förintelsen, tar sig med båt till drömmarnas land USA. Han landar i Pennsylvania och hamnar i klorna på en self made-miljonär (Guy Pearce) med höga ambitioner men ingen moralisk kompass. En talande symbol för den samvetslösa klass som levde gott på migranterna från det söndertrasade Europa. Ett vindlande, magnifikt mästerverk som oförväget tar 3,5 timmar på sig för att berätta en drabbande historia utan att det känns långsamt en enda minut. Adrien Brody gör sitt livs roll som traumatiserad exil-europé. Vårens absoluta utropstecken på vita duken.
”Bridget Jones. Mad about the boy”
Romantisk komedi. Regi: Michael Morris. Med: Renée Zellweger, Hugh Grant m fl (14/2)
Snart 25 år efter den första Bridget Jones-filmen är Renée Zellweger tillbaka i sin paradroll som den klantiga men roliga kärleksjägaren. Nu är hon ensam igen, efter att ha blivit änka sedan den stora kärleken Mr Darcy dödats under ett humanitärt uppdrag i Sudan. Inte helt ensam förstås, hennes två barn håller sin mamma på tårna. Inte otippat följer Bridget trenden ”äldre kvinnor dejtar yngre män” i sin strävan att försöka komma tillbaka till livet igen. Ett mysigt filmiskt återseende som förstås innefattar Hugh Grant i sin gamla paradroll som den obotliga men nu grånade brudraggaren Daniel Cleaver.
”A complete unknown”
Biografiskt drama. Regi: James Mangold. Med: Timothée Chalamet, Elle Fanning m fl (21/2).
Det är svårt att tänka sig en skådespelare som skulle klätt bättre i rollen som den unge Bob Dylan, under epoken då det musikaliska geniet slog igenom i det amerikanska 60-talets folkmusikkultur. Skönlockiga Timothée Chalamet är praktiskt taget född att spela honom, och förblir den stora behållningen med filmen. Det finns kanske inte mycket till drama att tala om i den välkända berättelsen om hur Dylan ”svek” sin ursprungsscen genom att koppla el till gitarren. Men ”A complete unknown” har ändå tillräckligt mycket atmosfär, nostalgi, hippa solglasögon och valpig charm för att locka.
”Flickan med nålen”
Drama. Regi: Magnus von Horn. Med: Vic Carmen Sonne, Trine Dyrholm (21/2)
”Flickan med nålen” kretsar kring ett av Danmarks mest ökända rättsfall, barnamördaren Dagmar Overby. Hon var en så kallad änglamakerska som under det tidiga 1900-talet ”hjälpte” fattiga mödrar att bli av med oönskade barn. Hon utlovade fosterhem, men dränkte i själva verket bebisarna eller brände dem i en kakelugn. Den svenskfödda regissören Magnus von Horn har förvandlat historien till en kontrastrikt, skräckladdat kostymdrama som fokuserar på en ung kvinna (Vic Carmen Sonne) som blir både offer för Dagmar och dras in i mördarens mörka trollkrets. En komplex och svart true crime-saga.
”Kärlek”
Drama. Regi: Dag Johan Haugerud. Med: Andrea Bræin Hovig, Marian Saastad Ottesen m fl. (28/2)
Den norska regissören Haugerud har nått till andra delen av sin utlovade, snacksaliga relationstrilogi som inleddes under 2024 med ”Sex”. I ”Kärlek” (tävlade om Guldlejonet i Venedig 2024) möter vi singelkvinnan Marianne som i sin relationslängtan blir inspirerad av den kravlösa och frimodiga Tor. ”Jag är intresserad av den moderna paradoxen där vi hela tiden uppmuntras att bejaka våra drifter – samtidigt som de som lever ut sin sexualitet anses som radikala normbrytare.” Så förklarade regissören själv sina intentioner med filmsviten i en intervju med DN i höstas. Sex, samtid, Oslo – vad kan gå fel?
”Det heliga trädets frukter”
Drama. Regi: Mohammad Rasoulof. Med: Missagh Zareh, Soheila Golestani m fl (7/3)
”En brutalt stark film med feministisk udd som också har alla ingredienser som gör en Guldpalmsvinnare – komplexa rollfigurer, mästerlig iscensättning och ett politiskt brännande tema – i detta fall hur den brutala iranska regimen äter sig in i och splittrar vanliga familjer.” Så skrev DN:s Nicholas Wennö efter att Rasoulofs film tävlade i Cannes förra året (den fick dock nöja sig med juryns specialpris). En världspremiär som fick extra skärpa av att den föregicks av regissörens dramatiska exil från hemlandet. En värdig uppföljare till mästerliga ”There is no evil” från 2020.
”Bird”
Drama. Regi: Andrea Arnold. Med: Barry Keoghan, Nykiya Adams (21/3)
Den brittiska, djurälskande favoriten Andrea Arnold (”Red road”, ”Fish tank”, ”American honey”) är tillbaka i fiktionens värld efter den ömsinta ko-dokumentären ”Cow” som kom 2021. Vissa har kallat ”Bird” för ”en mindre Arnoldfilm” men det stämmer inte. Så många av hennes tidigare teman om klass, socialt utanförskap och unga maskrosflickor kommer samman i det här fantasieggande dramat om tonårstjejen Bailey som försöker navigera i en osannolikt stökig familjesituation. En rörlig, drömsk och utmanande uppväxtskildring med sköna rollprestationer av såväl Barry Keoghan som Franz Rogowski.
Läs också: ”Hacking hate”-regissören Simon Klose: ”Hat är bra business på sociala medier”
