Nätverket har vuxit sakta, eftersom det är hemligt. Det går inte att ansöka om medlemskap, det finns ingen officiell kontaktperson.
De vågar inte vara öppna eftersom de upplever att de på olika sätt kan råka illa ut för sitt engagemang.
– Det är absurt när man tänker på det, säger en kvinna som arbetar på Stockholms stad.
– Att vi känner att vi måste gömma oss, för att vi kämpar för att våra barn och barnbarn ska ha en planet som säkert går att leva på. Men så är den allmänna stämningen just nu.
Nätverket bildades i slutet av 2023. Syftet är att ge stöd åt varandra för att fortsätta engagera sig för klimatet på tre olika nivåer. Dels att få sin myndighet eller arbetsplats att minska sina utsläpp. Dels att få myndigheten att lyfta klimatet gentemot omvärlden. Medlemmarna ger också varandra stöd i att engagera sig utanför jobbet – i manifestationer och organisationer.
I början var de bara omkring 20 personer. I dag har antalet medlemmar passerat 60 som jobbar på 18 olika myndigheter, regioner och kommuner. Det handlar om SMHI, Folkhälsomyndigheten, Trafikverket, Ivo, Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Läkemedelsverket, Karolinska institutet – för att nämna några.
DN har närvarat vid två möten på länk med nätverket, i april 2024 och i mars 2025, och har även träffat tre medlemmar fysiskt.
De är alla på olika sätt frustrerade över att deras arbetsgivare och övriga offentliga Sverige inte gör mer.
Flera av dem hänvisar till FN:s klimatpanel IPCC som konstaterar att världen kommer att lämna det temperaturspann som forskarna säkert vet kan upprätthålla mänsklig civilisation, om inte utsläppen av växthusgaser omedelbart minskar. Sverige är dessutom ett av länderna som enligt Parisavtalet har ansvar för att gå först.
– Jag arbetar på en myndighet som verkligen jobbar med miljö- och klimatfrågor. Alla hos oss vet hur illa det ser ut. Ändå tonar vi ned budskapet om hur allvarligt det är utåt. Det råder en ängslighet inför det politiska läget – vi viker oss innan någon ens krävt det, säger en av medlemmarna i nätverket.
DN har tidigare berättat om fallet Marie. Hon blev av med jobbet som handläggare på Energimyndigheten efter att det i media uppmärksammats att hon deltagit i manifestationer med Rebellmammorna, som ofta sjungar och stickar för att uppmärksamma klimatkrisen.
Flera i myndighetsnätverket beskriver att även de utsatts för repressalier på grund av sitt engagemang.
– Jag blev plötsligt omplacerad till en sämre tjänst. För mig var det tydligt varför. Jag hade strax innan ställt krav på att vi behöver lyfta klimatet högre utåt och att vi måste följa vår egen resepolicy och flyga mindre, säger en tjänsteman.
DN har kunnat verifiera att personen fått en annan tjänst, men inte skälen till det.
Många i nätverket deltar på fritiden i klimatdemonstrationer och i manifestationer med olika miljöorganisationer som Rebellmammorna. Vissa har deltagit med Extinction Rebellion och Återställ våtmarker i aktioner med civil olydnad, som att stoppa trafiken.
Några beskriver att de varit öppna med sin aktivism inför sina arbetsgivare.
– Jag har genom min forskning insett vilken existentiell kris vi är i, och kommit till insikten att man inte lyssnar på forskare så länge vi bara skriver artiklar i vetenskapliga tidskrifter och pratar på konferenser, säger en forskare vid SLU som ibland deltar i manifestationer.
– Det jag gör på min fritid är egentligen bara det som ingår i vår arbetsbeskrivning: forskningskommunikation men med lite andra metoder. Men jag är inte bara forskare, jag är också mamma. Jag ser det som mitt moraliska ansvar att agera.
En anställd vid SMHI berättar att han dömts för ohörsamhet mot ordningsmakten, efter att ha hindrat trafiken i en aktion tillsammans med Extinction Rebellion.
– Det har gått bra, mina chefer har vetat om det men aldrig sagt något negativt om det, även om det märks att det är besvärligt för dem. Men jag har lovat att inte ägna mig åt olagliga saker på min fritid, säger han.
Vid ett av mötena med nätverket ställer DN frågan om medlemmarna kan förstå rädslan för att de som myndighetsanställda inte agerar opartiskt, eller för att det till och med kan vara en säkerhetsrisk, om de deltar i klimatmanifestationer.
– Att lyfta att vi ska agera mer efter vad vetenskapen säger borde inte någon kunna se som partiskt. Vad är man då partisk för? Barnens framtid? säger en tjänsteman från Folkhälsomyndigheten.
– Jag tror inte ens att någon på riktigt tror att vi skulle utgöra ett säkerhetshot. Utan att det handlar om att signalera politiskt för att skrämma till tystnad, säger en annan myndighetsanställd. Men det är otroligt allvarligt, den signalen. Alla vet att det inte är vi som är hotet – tvärtom.
I mars besökte FN-toppen Michel Forst Sverige och kritiserade det svenska agerandet mot klimataktivister, som han menar spelar en avgörande roll i omställningen
Flera i nätverket menar att det som FN-toppen kritiserar är anledningen till att nätverket behövs.
– Vi behöver mer än någonsin ge varandra stöd och mod att fortsätta vara engagerade, säger tjänstemannen från Folkhälsomyndigheten.
DN har ställt frågor till ledningarna vid alla de arbetsplatser som medlemmarna i nätverket jobbar på. Tolv har svarat. Samtliga uppger att alla anställda har rätt att uttrycka sina åsikter öppet. Vissa lyfter tveksamheter. HR-chefen i Region Stockholm, Zilla Jonsson skriver i ett mejl:
”Utifrån regionens uppdrag finns ett antal befattningar som är säkerhetsklassade. I dessa fall görs en individuell bedömning av vad som är möjligt och lämpligt när det gäller till exempel privata engagemang”.
Facket ST har valt att stämma staten, eftersom Energimyndigheten i fallet med Marie menat att förespråkande av civil olydnad inte är förenligt med ett säkerhetsklassat jobb. Enligt ST strider det mot grundlagen, eftersom det i så fall innebär att alla som ställer sig bakom Miljöpartiets och Vänsterpartiets partiprogram – som i vissa fall förespråkar civil olydnad – diskvalificeras från sådana tjänster.
Karina Åbom Engberg, avdelningsordförande för ST inom Regeringskansliet, berättar att många Rebellmammor har hört av sig och bett om råd.
– De berättar att de får höra från kollegor och även chefer att det inte är lämpligt. Vi har meningsfrihet och den ska vi värna om och jag förutsätter att alla chefer inom regeringskansliet, myndigheternas myndighet, också förstår det. Om något tydligt fall dyker upp där en chef begår överträdelser i den här frågan så lovar jag att vi kommer att ta strid, precis som förbundet gjorde i fallet Marie.
Flera av de offentliga arbetsgivarna säger sig förstå och dela oron över klimatkrisen.
”Det finns god kännedom om klimatläget hos många av våra medarbetare”, skriver SMHI och fortsätter: ”Det engagemang och de åsikter som medarbetare har i privatlivet ska inte SMHI ha några synpunkter på. Samtidigt är det viktigt att bibehålla allmänhetens förtroende för att SMHI agerar opartisk.”
Läs mer:
FN-chef kritiserar Sveriges agerande mot klimataktivister: ”Djupt oroad”
I huvudet på en klimataktivist – så ser framtidsvisionen ut
