Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Efter decennier av misskötsel av det kubanska elnätet fungerar det inte längre. Gårdagens nationella elavbrott är det största som någonsin inträffat på ön. Tio miljoner utan el. Sjukhuspersonalen fick panik. Det saknas diesel till generatorerna. En del av den har sålts på den svarta marknaden, där en liter bensin kostar hundra kronor. Det kubanska samhället går inte på knäna. Det ligger ned.
När jag var på ön för två veckor sedan träffade jag ett 50-tal personer från olika samhällsklasser. Jag ställde samma fråga. Vill ni att regimen fortsätter? Endast en tyckte det. Han var anställd i den statliga handelsflottan, vilket gör att han kommer utomlands då och då och kan köpa de förnödenheter som inte finns på ön.
Alla andra sade att de ville att regimen avgick. De märkliga var att de flesta menade att de ville ha en förändring ”till vilket pris som helst”. Desperationen är så djup att befolkningen hellre kastar sig ut på okänd mark än fortsätter som det är nu. Trumps fantasi är att göra Kuba till en amerikansk lydstat likt Puerto Rico (utan Bad Bunny). Men om regimen faller kan Kuba lika väl förvandlas till ett Haiti.
Det skulle inte bara leda till massflykt, vilket USA, som ligger 15 mil bort, inte är intresserat av. Det skulle också kunna leda till att mexikanska och colombianska karteller använder kaoset till att etablera sig. För kartellerna är det en våt dröm att få använda Kubas kust till att skicka ut snabbåtar med kokain till världens största drogmarknad. Kuba skulle förvandlas till ett värre elände än det var innan revolutionen 1959.
I måndags sade Trump till reportrar i Vita huset att han trodde att han skulle få ”äran att ta Kuba”.
– Oavsett om jag befriar det, tar det. Jag tror jag kan göra vad jag vill med det. Det är en mycket försvagad nation just nu, sade han.
Vad som läckt från förhandlingarna mellan USA och Kuba är att Trump kräver att Kubas president Miguel Díaz-Canel avgår. För Trump blir det en fjäder i hatten att visa upp för världen. Men exilkubanerna i Florida kräver mer. De vet att Miguel Díaz-Canel endast är en marionett till Castrofamiljen. Det är fortfarande Fidel Castros lillebror, den 94-årige Raúl Castro, som har sista ordet på ön.
En av dem som medverkar i förhandlingarna med USA är en annan medlem av Castrofamiljen. Oscar Pérez‑Oliva Fraga är sonson till Fidel och Raúls syster och är en av Kubas fem vice premiärministrar. Han är också minister för utrikeshandel och har ansvar för utländska investeringar. En möjlig väg ur Kubakrisen är att han tar ansvar för ett regimskifte som innebär att amerikanska företag tillåts etablera sig i landet. Det pratas redan om att exilkubanerna i Florida ska ges tillträde till den kubanska marknaden.
Oscar Pérez‑Oliva Fraga skulle kunna bli som Delcy Rodríguez, Venezuelas interimpresident. Trump låter henne fortsätta att styra landet så länge Venezuela säljer sin olja till USA och inte skänker bort den till Kuba, eller säljer den till Kina. Fidel och Raúls systers sonson skulle kunna öppna för amerikanskt näringsliv, samtidigt som han ser till att regimen stannar kvar vid makten. Något förslag om när fria demokratiska val skulle kunna hållas har ännu inte diskuterats. Sirapen är seg på Kuba.
