Sedan jag var en mycket liten kåsör har jag gillat att få världen serverad i välformulerade småbitar. Det började när jag var elva år och fick ”FörstaListBoken” i julklapp. Den följdes av Isaac Asimovs ”Mer fantastiska fakta” och de två böckerna låg sedan ständigt bredvid sängen, beredda att öppna tillvaron för mig, en märklighet i taget. ”Antalet sätt som de första fyra dragen på varje sida kan spelas i schack är 318 979 564 000”, stod det i den ena. ”Svenskar är det fjärde renligaste folket på jorden mätt i tvålåtgång” i den andra. Och så kunde tankarna sväva ut från förortsrummet och den orolige pojken somna.
Sedan ett drygt decennium får jag i stället mina faktafixar via podden ”No such thing as a fish”. De fyra medverkande presenterar varje vecka varsin infobit och fyller på med fler kuriositeter. ”Basketspelaren som populariserade ’high five’ hade bara fyra fingrar” kan det heta, eller: ”Det första kända straffet för felparkering var att spetsas på en påle.”
Nästan varje kväll lyssnar jag på ett avsnitt eller två. Sammanlagt har jag tillbringat drygt trettio arbetsveckor (heltid, inga ledigheter) med podden, men kom inte och säg att jag kunde använt tiden bättre. Hur skulle jag då ha vetat att den tjugonde amerikanska presidenten, James Garfield, under den sista månaden av sitt liv åt genom anus?
Jag misstänker att det är min fascination för faktabitar som hållit mig borta från de senaste årens coolaste, för att inte säga manligaste, trend: att hitta på egna.
Först nu inser jag hur skamlöst skönt det är. Faktiskt samma känsla som när jag, inför konungen, vann SM i längdhopp 1996 på ett soldränkt Nya Ullevi. Eller när jag lyckades pressa in två liter vatten i en kubikdecimeter, dödade en knallröd drake, räddade flygarna och betalade av hela bostadslånet på Handelsbankens gråkalla kontor på Götgatan. Kungen var förresten där då också, och gratulerade.
När man väl har upptäckt det här med egna fakta finns inga gränser. Därför är en av de saker som stör mig hos samtidens faktakreatörer den råa fantasilösheten. De hittar bara på trista saker som ”vaccin är jättefarligt” och ”38 000 amerikaner dog när de byggde Panamakanalen”, aldrig mer uppiggande grejer som ”det senaste decenniet har varit en sketch” eller ”38 000 amerikaner har i dag gått samman för att köpa en italiensk villa åt Herr B”.
Läs mer
Förra Herr B-kåseriet: Nyårslöften är opraktiska och omoraliska – bryt ett i dag
Herr B-klassikern: Den som inte tror på skamning känner inte mig (2021)
