Antalet länder där journalistiken och pressfriheten bedöms vara i ”mycket allvarlig fara” har sedan i fjol ökat från 36 till 42. Bland de länder och regioner som numera klassas som röda finns till exempel Kirgizistan, Kazakstan, Jordanien, Uganda, Etiopien, Rwanda och Hongkong.
– Världskartan har färgats blodröd under året som gått. Det hänger ihop med att demokratiutvecklingen har backat i många länder. Det går åt fel håll på så många olika sätt just nu, säger Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige.
I dag bedöms pressfriheten vara god i endast 0,8 procent av listans 180 länder.
Den dystra bilden som målas upp beror på en komplex samverkan av flera faktorer. Politiska påtryckningar, teknologiska omvälvningar och ekonomiska svårigheter spelar en central roll i att den globala pressfriheten befinner sig i en kris, förklarar Erik Larsson.
I över 85 procent av listans 180 länder kämpar medierna för sin överlevnad. Teknikplattformars annonsmodeller stryper intäkterna, vilket drabbar nyhetsredaktioner hårt. I USA har till exempel tusentals småtidningar lagt ned sedan mätningarna började år 2002.
– I flera delstater finns det inte längre någon lokaljournalistik. Det är lika effektivt som att fängsla och utöva våld mot journalister. Det är en ny sorts tyst censur, säger Erik Larsson.
I Sverige är pressfriheten fortfarande god, vi placerar oss på en fjärdeplats och toppar listan tillsammans med länder som Finland, Norge och Danmark. Men vi tappat placeringar i index på grund av nedskärningar, näthat och politiska attacker – och för att andra länder, såsom Nederländerna och Estland, har gått om oss. Ljuspunkterna i index hittar man i Sydamerika, där länder som Paraguay och Bolivia har tagit stora steg framåt.
På botten av listan hittar man länder som Eritrea, Syrien, Kina, Afghanistan, Iran, Nordkorea och Turkiet – där den svenske journalisten Joakim Medin nyligen dömdes för att ha förolämpat landets president Erdogan. Även Ryssland återfinns på botten.
– Ryssland har backat nio placeringar till plast 171, vilket inte direkt är någon chock. Det går inte längre att verka som oberoende journalist i landet, de seriösa journalisterna har alla varit tvungna att lämna och rapporterar nu om Ryssland i exil, säger Erik Larsson.
Reportrar utan gränser kräver nu ett ökat ekonomiskt stöd till oberoende medier, ett stärkt skydd för journalister och regleringar av teknikplattformar. Annars ser man en överhängande risk att den blodröda färgen fortsätter att sprida sig över världskartan.
– En fri press är ett fundament i demokratin och måste värnas, säger Erik Larsson.
Läs mer:
Björn af Kleen: Pressfriheten inskränks i Vita huset
Svenska journalister om Medinfallet: ”Nästa nivå på inskränkning av pressfriheten”
Så påverkas den svenska journalistiken av Medin-åtalet
