En mörk och slaskig novemberdag år 2004 i Söderhamn sätter asylsökande Samires värkar igång. En taxi kör henne och dåvarande maken till Hudiksvalls sjukhus. Med trygga händer och en lugn röst hjälper barnmorskan deras lilla flicka till världen, berättar Samire. Väl hemma väntar en bebissäng med söta kuddar – en gåva från Migrationsverket.
20 år senare bor dottern Sara kvar i Sverige. Hon har tagit studenten och studerar till drift- och fastighetstekniker.
Få känner till hennes ångestfyllda hemlighet – att hon ska utvisas till föräldrarnas hemland Azerbajdzjan.
Saras tre äldre kusiner och hennes mormor har förberett väldoftande kyckling och saffransris som dukats fram i vardagsrummet. Den tigerrandiga katten, som varit en livlina för Sara, nonchalerar både maten och främlingarna.
Kusinerna, alla i 20-årsåldern, är Saras mosters barn som fick uppehållstillstånd i Sverige 2006 tillsammans med sina föräldrar. De har sedan länge svenskt medborgarskap.
– Sverige är hela vår värld. Vi är svenskar men Sara är mer svensk än oss. Hon är ju född på sjukhus i Sverige och har bott hela sitt liv här, säger äldsta kusinen Aida.
För någon som är född och uppvuxen i Sverige och som inte känner till något annat land kan det vara svårt att förklara hur svensk man är.
Men inte för Sara.
– Jag känner mig inte svensk, jag är svensk. Det finns ingen annan plats jag kallar hem, säger hon.
Sara berättar att hon varken förstår språket eller samhället i Azerbajdzjan. Utöver några månader, då hon var i Azerbajdzjan med sin mamma som sjuåring, har hon tillbringat hela uppväxten i Sverige.
Här har hon fyllt sin fritid med vänner, teater, dans, basket och konstskapande. Hon tar tagit studenten och studerar nu på en yrkeshögskola. Hon ser sig inte som annorlunda från någon annan svensk hon möter.
Hur beskriver du din barndom?
– Jag har alltid behövt vara stark. Det är som att jag håller på att drunkna i ett hav. Jag lever inte livet för att njuta, jag lever för att överleva för att sedan en dag dö.
Sara och mamman Samire har genomgått två asylprocesser i Sverige. Migrationsverket har i båda fallen beslutat att utvisa familjen. Samire har även varit i Sverige på anknytning till en partner mellan 2012 och 2014, vilket utgör den enda tid som Sara levt i Sverige med tillstånd.
Under de åren arbetade Samire, utbildad lärare, som lärarvikarie i Sverige. Saras biologiska pappa utvisades när hon var fyra år och lever i dag utomlands, i ett annat land än Azerbajdzjan.
När uppehållstillståndet skulle förlängas 2014 dröjde det till våren 2017 innan Migrationsverket beslutade i ärendet. Under åren som handläggningen pågått har mor och dotter haft en legaliserad vistelse.
Myndigheten utvisade båda eftersom det uppstod tveksamheter kring Samires relation. Hon återvände ensam till hemlandet medan Sara bodde kvar som papperslös, det vill säga utan tillstånd.
I beslutet gjordes en egen bedömning för då tolvåriga Sara där Migrationsverket menade att hennes situation kunde betraktas som ”ömmande”, men inte ”särskilt ömmande.”
Efter några år i hemlandet fick Samire ett arbetstillstånd i Sverige igen. År 2022 ansökte hon om förlängning. Sara sökte då uppehållstillstånd för sin anknytning till mamman i första hand och på grund av ”särskilt ömmande omständigheter” i andra hand.
Sara var då 17 år och fortfarande ett barn.
Men ansökan fastnade i Migrationsverkets långa kö och under tiden hann lagen för arbetstillstånd ändras, vilket gjorde att Samire inte nådde upp till kraven – och Sara hann bli 20 år.
Kort innan jul avslog Migrationsverket ansökningarna. Migrationsverket tog ställning till om Sara kunde få uppehållstillstånd på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter”, men eftersom hon hunnit bli myndig behandlades hennes ärende utifrån en vuxens rätt.
– Vi har prövat rätten för en 20-åring och då är ribban högre satt än för ett barn vad gäller vilka omständigheter som ska ses som synnerligt ömmande, säger Hanna Geurtsen, uppdragsledare vid Migrationsverket.
I beslutet ifrågasätts inte att Sara anpassat sig till livet i Sverige, men Migrationsverket anser inte att den totala tid hon vistats i Sverige utgör skäl nog att bevilja uppehållstillstånd. Bland annat skriver myndigheten att tiden i landet utan giltigt tillstånd inte kan tillgodoräknas.
JO har vid flera tillfällen kritiserat Migrationsverket för långa handläggningstider. Hanna Geurtsen säger att Migrationsverket inte kan ta hänsyn till det.
– Jag kan bara beklaga att det tagit så lång tid att pröva rätten till uppehållstillstånd. Det är en verklighet som de delar med många hundra andra. Det stämmer att Sara var 17 vid ansökningstillfället. Det är klart att hade vi prövat mammans rätt till arbetstillstånd och Saras rätt som medföljande då hade utfallet kanske blivit något annat, säger Hanna Geurtsen.
Louise Dane, jurist vid Asylrättscentrum och doktor i offentlig rätt med inriktning mot migrationsrätt och barnrätt, reagerar på att Migrationsverket anser att tid utan giltigt uppehållstillstånd inte kan tillgodoräknas i den sammanlagda tiden i landet.
– Det är fel. All tid och alla band som utvecklats under denna tid ska beaktas vid detta beslut, säger hon.
Dane anser att Sara har ett privatliv som skyddas av Europakonventionen med anledning av exempelvis hennes skolgång, pågående studier, vänner och släkt samt fritidsaktiviteter i Sverige.
– Då måste Migrationsverket visa varför en utvisning av henne är proportionerlig. Är den inte det är utvisningen inte tillåten. Vid bedömningen av om utvisningen är proportionerlig måste det exempelvis beaktas att hon är född här och att hela hennes uppväxt har utspelat sig i Sverige, även om hon nu är vuxen, säger Dane.
Men för att avgöra om beslutet är proportionerligt krävs en gedigen enskild bedömning av Saras anknytning till Sverige.
– Det saknas en ordentlig bedömning av styrkan i Saras anknytning till Sverige men det saknas även en bedömning av vilka skäl som talar emot uppehållstillstånd och hur tungt de skälen ska väga. Utan dessa bedömningar är det inte möjligt att avgöra om beslutet är proportionerligt, säger Louise Dane.
Familjens ombud, biträdande jurist Susan Jibran, är inne på samma spår.
– Migrationsverket kan inte vifta bort att Sara är född i Sverige. De anser att hon kan återetablera sig i hemlandet bland annat på grund av att även modern utvisas dit. Men Sara har ingen språklig, kulturell eller social koppling till Azerbajdzjan.
Vid utvisningsbeskedet minns Sara att handläggaren frågade hur hon kommer att känna om hon inte får vara kvar i Sverige.
– Jag ska lämna mitt hem, mina saker, min katt, min familj, mina vänner, skolan, och åka till ett land jag inte vet någonting om. Jag kan inte föreställa mig det, säger hon.
Saras beslut har överklagats till Migrationsdomstolen.
Sara, Samire och Aida heter egentigen något annat.
Fakta:Så går en asylprocess till
● Asylansökan registreras: När Migrationsverket registrerar en asylansökan får den asylsökande svara på frågor om sitt namn, medborgarskap och familj. Den sökande behöver lämna in sitt pass eller andra identitetshandlingar för att visa vem man är. Migrationsverket fotograferar den sökande och tar fingeravtryck på personer som är 14 år och äldre.
● Ansökningssamtal: Den sökande får träffa en utredare och berätta om sin identitet, orsaken till att man lämnat hemlandet och hur man tagit sig till Sverige.
● Asylutredning: Den sökande berättar mer om varför man vill söka asyl i Sverige, vad personen varit med om, och vad personen tror ska hända om den måste återvända till hemlandet.
● Migrationsverket fattar beslut att antingen bevilja eller avslå en ansökan. Migrationsverket kan i samma beslut komma att bevilja eller avslå yrkandet om statusförklaring.
● Man har rätt att överklaga till Migrationsdomstolen. I beslutet står det hur lång tid man har på sig att överklaga, ofta tre veckor från den dag som man fick ta del av beslutet.
● Om utvisningsbeslutet står kvar även hos Migrationsdomstolen måste personen återvända till ursprungslandet, men har inom tre veckor rätt att ansöka om prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen. Ett prövningstillstånd från Migrationsöverdomstolen krävs för om de ska pröva fallet eller inte.
● Om Migrationsöverdomstolen inte prövar fallet står domen – utvisningsbeslutet – från Migrationsdomstolen kvar och ärendet har vunnit laga kraft och går inte längre att överklaga.
Källa: Migrationsverket, Kammarrätten i Stockholm, Asylrättscentrum
