Det har redan blivit kväll men är fortfarande varmt och kvalmigt i Bryssels största park, Bois de la Cambre. Sybila Galera Hauer knyter skosnörena och blickar ut över den gröna oasen. I ena änden ligger Natos pampiga residens, i den andra breder en vidsträckt skog ut sig.
– Det är ju i parkerna man helst vill springa, säger hon.
Det är lätt att hålla med. Den belgiska huvudstaden är ett av Europas mest tätbefolkade och urbaniserade områden, med smala trottoarer och gott om flerfiliga bilvägar.
Men att springa ensam i parkerna är inte alltid en rolig upplevelse. Grönområdena har i bästa fall något bedagat över sig. I sämsta fall är de en plats många undviker.
– Ofta saknas belysning så man får springa med en pannlampa när det blivit mörkt, om man vågar det. Och man får räkna med att okända män busvisslar eller ropar sexuella kommentarer efter tjejer som springer.
Tågstationer och parker är ett tillhåll för personer som saknar jobb och bostad, och tältläger i det gröna är ingen ovanlig syn.
När spansk-tyska Sybila Galera Hauer flyttade till Bryssel för fyra år sedan för att jobba blev hon varnad av sin hyresvärd.
– Hon sa att parken intill lägenheten kallas för ”våldtäktsparken”. Det kändes inte så kul att springa där efter det.
Belgien har en särskild lag mot sexism som ska motverka sexuella trakasserier i det offentliga rummet. Den som använder ett kränkande språkbruk eller begår sexuellt ofredande på stan kan bötfällas med 250 euro.
Men kritiker anser att lagen är tandlös. Enligt en undersökning från 2023 uppgav 83 procent av de tillfrågade belgiska kvinnorna att de blivit trakasserade i det offentliga rummet.
Många kvinnor vidtar försiktighetsåtgärder innan de ger sig ut, enligt Sybila Galera Hauer, som till yrket är advokat.
– Själv springer jag aldrig ensam med hörlurar i, så jag hör om någon skulle följa efter mig. Och jag tänker på hur jag klär mig. Jag springer inte i shorts och linne när jag är ensam. Jag tar på mig en hoodie och keps.
– Kvinnor jag pratar med säger att de gör likadant. Det är knäppt att det har blivit så normaliserat.
Det var därför som Sybila Galera Hauer för ett par år sedan startade en löpargrupp för bara tjejer, Bxl Girls Run Club. Det är de som är ute i den fuktiga sommarkvällen för en kuperad runda om nio kilometer.
– Det har hänt även när vi springer i grupp att män busvisslar och ropar ”katten” efter oss. Men vi känner oss tryggare och mindre utsatta när vi är tillsammans, säger hon.
Genom vanliga löparappar kan man i dag lätt få tips på rundor baserade på distans.
– Man får veta hur många kilometer sträckan är, men ingenting om huruvida den känns säker eller inte. Är den belyst? Går den genom gångtunnlar? Känner sig kvinnor säkra när de springer där?, säger hon.
Tillsammans med den ideella organisationen Run Her Way har gruppen nu startat ett projekt som ska kartlägga trygga springrundor i den belgiska huvudstaden.
Kvinnor uppmanas att rapportera in platser som av olika anledningar upplevs som otrygga – men också att dela med sig av de stråk de gillar. Liknande initiativ finns redan i flera städer i Nederländerna.
– Vi vill bygga upp en databas med säkra löprundor för kvinnor. Den är särskilt tänkt för dem som tillfälligt besöker Bryssel och vill ta en löptur efter en lång dag av möten. Många kommer ju hit för att jobba några dagar och vet inte var man kan springa, säger hon.
Målet är också att göra lokala myndigheter uppmärksamma på var det exempelvis behövs extra belysning eller röjas upp bland buskage.
Men det finns ytterligare skäl till att vissa kvinnor gärna springer tillsammans i grupp. Det handlar om ett beteende i den andra änden av skalan, som inte är brottsligt men som vissa upplever som störande.
– Många tjejer har klagat på att de blandade löpargrupperna har förvandlats till ett alternativ till dejtingappar. Att män försöker flirta med tjejer som bara är där för att springa.
– Jag tycker att kvinnor förtjänar att få löpträna utan att någon raggar på dem.
Fakta.Projekt för säkra löprundor
● Den ideella organisationen Run Her Way och Bxl Girls Run Club samlar in erfarenheter från kvinnor som löptränar i Bryssel.
● Med hjälp av data som löparna rapporterar in ska de identifiera säkra löprundor i den belgiska huvudstaden. Det kan handla om rundor med bra belysning, som inte går genom gångtunnlar eller ligger alltför isolerat.
● Målet är att skapa en klickbar karttjänst och få fler kvinnor att ge sig ut i löpspåret.
Läs mer:
Skitig, skuldsatt och skadeskjuten – så hamnade EU:s huvudstad på fallrepet
Kan bränslekrisen sätta p för Bryssels flyttkarusell?
