Dagsljuset strömmar in genom rummets stora fönster, men Pavlo Pavlov ser det inte. De tajta VR-glasögonen kapar sinnesintrycken, hans kroppshållning är trevande och osäker trots att han står stilla, mitt i rummet.
Behandlingen med virtual reality, virtuell verklighet, är ny på rehabiliteringscentret. Varje session pågår någon kvart och ger mottagaren lugna naturupplevelser. Grön skog. Berg.
VR-metoden är ett sätt där mottagaren med hjälp av den simulerade miljön kan få avslappning, men också under kontrollerade former sakta återfå kontakt med traumatiska upplevelser, minnen, känslor.
– Jag vet inte riktigt om jag fattar, faktiskt, säger Pavlo Pavlov efteråt.
Han ler, lätt skeptisk. Blicken har ett mörkt drag vid sidan av den lätta ironin. Han ser mig i ögonen, men håller inte fast kontakten, flackar med blicken.
– Jag kom hit för åtta dagar sedan. Jag har en skada i ett knä och har haft det tufft mentalt.
Han kommer från staden Kryvyj Rih, och tog värvning 2015. Sedan dess har han varit mest runt Dnipro, i regionen Donetsk. Ofta i långa perioder.
Armarna är fulla med tatueringar, linnet urtvättat. Han visar upp ett litet skrivhäfte, där är sidorna tättskrivna. Schemat är fyllt av aktiviteter och klockslag, av fysisk träning och psykisk rehabilitering, fri tid och samtal. Sidorna är redan tummade.
– På kvällarna är det yoga.
Blicken viker undan igen.
Rehabiliteringscentret ligger i ett lummigt skogsparti ett par mil utanför Kiev. Det är ingen slump att anläggningen är svårupptäckt – när byggnaden uppfördes under Sovjettiden förnekade man helst att veteraner återvände med svåra lidanden. Man behövde någonstans att stuva undan dem.
Numera är Lisova Poliana en av Ukrainas mest framstående mottagningar för psykisk rehabilitering. Ksenija Voznitzyna, som är chef här, gör en gest mot den rymliga ljusgården innanför entrén. I mitten står pingisbord och biljardbord, bakom dem har en barberare slagit upp en tillfällig mottagning. Några män i mjuka träningsoveraller bildar kö.
Väggarna är täckta av bilder och barnteckningar.
– Den psykiska hälsan står i centrum, men i en människa hänger allting ihop. Vår behandling är multidisciplinär. En del av våra patienter tror att de ska gå på ett fysiskt träningspass, fast det egentligen handlar om mental återhämtning, säger hon.
Lisova Poliana är i sin nuvarande form i hög grad hennes skapelse. Sedan 2018 har över 18 000 soldater tagits emot. De utgör en brokig skara som har varit med om allt: strider, rysk fångenskap, tortyr. Många har tillbringat lång tid vid fronten utan avlösning, en följd av Ukrainas tärande brist på soldater.
Här stannar de flesta mellan två och fyra veckor. På den tiden hinner ingen posttraumatisk stress läka eller några svåra psykologiska besvär försvinna, men många tillstånd går att stabilisera.
– Här får man med sig strategier och redskap. Det handlar till exempel om andningsteknik. Att hitta medvetenhet, närvaro. Om att förstå hur man reagerar och hur en panikattack kan bemötas, säger Ksenija Voznitzyna.
Men alla vistelser börjar med det mest grundläggande.
– Nästan ingen som kommer kan sova, så vi hjälper dem att få ordning på sömnen, först medicinskt. Sedan är nästa steg att få de inskrivna att förstå att psykologisk hjälp finns, och att den fungerar. Att skapa tillit mellan en patient och en psykolog kan i sig vara en seger.
Krigets fysiska skador är ofta konkreta och uppenbara, de psykologiska såren syns sällan. Men det är inte osannolikt att det är de mentala spåren som kommer att påverka det ukrainska samhället djupast också när kriget är över.
Upp till fem miljoner veteraner ska då återintegreras till ett normalt liv. Betydligt fler – över 15 miljoner ukrainare eller nästan hälften av befolkningen – väntas vara i behov av psykologiskt stöd, enligt landets hälsodepartement.
Ksenija Voznitzyna håller med om att vad som väntar är närmast lavinartat, men vill inte måla upp några katastrofscenarier.
– Ukrainare har visat makalös styrka och motståndskraft. Vi har höga ideal och vi slåss för vår frihet, och jag tror att det hjälper oss också i detta.
Det holistiska arbetet här är en ledstjärna, med läkare och psykologer, sjukgymnaster, socialarbetare, logopeder. På Lisova Poliana finns rum för fysisk träning, massage, psykologsamtal och annan terapi – som bildterapi eller VR.
Målet är ofta att den som är här ska återfå självkänsla, integritet och kunna fungera, socialt och känslomässigt.
Aktiviteterna skräddarsys till individuella program med en kombination av västerländsk medicin och östasiatiska metoder, som akupunktur och olika typer av yoga, bland annat inriktad på sömn. Vissa punkter görs enskilt, annat i grupp.
I korridorerna är väggarna täckta av målningar, vid en ställning kämpar en man med stegen, han måste lära sig gå igen efter en skada, peppad av en sjukgymnast.
På administratörernas rymliga kontor sover två katter i en gungstol. När vi tittar ut på baksidan möter vi en lös ponny i sällskap med en skötare. Djuren är läkande sällskap.
Ett kontor bär skylten ”direktör”, men Ksenija Voznitzyna är i grunden läkare och neurolog.
– Jag drogs till neurologin eftersom den försöker förklara vad som händer i hjärnan. Aktiviteten i hjärnan styr nervsystemet – och hela kroppen.
Det är tydligt inte minst i en ny typ av besvär hon lagt märke till hos patienterna, en konsekvens av att också kriget tagit annan form, och domineras av drönare.
– Numera lider nästan alla vi möter av lättare hjärntrauman eller postkontusionellt syndrom. Problemen är inte i första hand fysiska, men har orsakats av upprepade hjärnskakningar, många har haft åtta–tio stycken, efter att ha befunnit sig i närheten av kraftiga explosioner, till exempel av artillerield. Omfattningen är enorm och helt oväntad.
Hon gör en kort paus och fortsätter:
– Det vi ägnar oss åt här är förstås dyrt, men den högspecialiserade vården är bara en liten del av den struktur som får en människa att må bra.
I mitt anteckningsblock skissar hon upp en behovspyramid.
– Vi utgår från Världshälsoorganisationens modell. Grunden för all mental hälsa är individens egen förmåga till självhjälp, det är den breda basen. Därefter kommer stödet från den närmaste omgivningen. Det vi står för är bara en liten bit allra högst upp.
Kriget har bidragit till att minska stigmat runt psykisk ohälsa i Ukraina. Också tongivande företrädare som Olena Zelenska, Ukrainas första dam, och hennes arbete för inkludering har varit betydelsefullt, menar Ksenija Voznitzyna.
– Vi trodde aldrig att kriget skulle pågå så här länge. Många är utmattade. Vi också, och vi har ett program för att personalen ska hålla. Mår de anställda inte bra, kan de inte hjälpa någon.
Hon försöker leva som hon lär. Sover mycket, använder helgerna.
– Jag kan köpa tio biljetter till operan eller till teatern. Sedan frågar jag mina vänner om någon vill hänga med.
Träning har dock aldrig varit hennes starka sida, medger Ksenija Voznitzyna, men lyser upp:
– Jag har börjat hoppa! Eller halvspringa på stället, en halvtimme varje morgon. Det är jobbigare än man kan tro.
Hon tar av sig klackskorna och visar sin morgonrutin. Hon kan behöva orken.
Kriget förändras, och förändrar. Pavlo Pavlov, som just tagit av sig VR-glasögonen, har blygsamma förväntningar på de kommande veckorna. Han är avvaktande, men inte avvisande, till behandling.
– Vi får väl se om det fungerar. Det var bara andra gången för mig.
Vad Pavlo Pavlov och andra gör efter tiden här, och om de klarar av att tillämpa vad de fått med sig, finns ingen statistik på. Trycket på centret är så stort att kapaciteten inte räckt till systematiska uppföljningar.
Men när behandlingstiden på Lisova Poliana är över görs en bedömning om patienten är frisk nog att återgå i tjänst. Den som anses kapabel, återvänder direkt till fronten.
Fakta.Ksenjia Voznitzyna
Neurolog och chef för Lisova Poliana, rehabiliteringscenter i Kiev.
Ledande inom psykisk rehabilitering och återanpassning i samhället för veteraner. Har tagit fram metoder och manualer för att möta patienter med krigserfarenhet och trauma och ptsd.
Examen i medicin från Charkivs medicinska universitet.
Bor i Kiev. Gift, två barn.
Fakta.Återhämta sig från ptsd
Vid Lisova Poliana använder man en rad metoder för att hantera ptsd:
● Yoga i olika former, för avslappning och sömn.
● Psykoterapi. Meditation.
● Fysiska aktiviteter, efter förmåga. Massage.
● Konstnärliga uttryck, som bild och musik.
● Begränsad läkemedelsanvändning. All medicinering sker i kombination med andra metoder, men man är inte främmande för exempelvis hjälp att sova, eller cannabisbaserade substanser.
● Andra metoder, som VR eller magnetbehandling av hjärnan.
Fakta.Vanliga psykiska besvär för krigsveteraner
● Det är vanligt att få komplexa psykiska problem efter att ha deltagit i strid. Där ingår ofta posttraumatisk stress (ptsd) i olika former; oro och ångest; nedstämdhet och depression, och utdragna sorgeprocesser.
● Samtidigt har många även fysiska besvär, från ortopediska skador till högt blodtryck eller diabetes.
● Traumatiska hjärnskador orsakas av yttre våld, som slag eller hjärnskakningar, men ger ofta även psykiska besvär.
● Postkontusionellt syndrom orsakas av hjärnskakning och ger både fysiska och psykiska besvär, som yrsel, illamående, oro och humörsvängningar.
● Krig påverkar den mentala hälsan hos hela befolkningen. Många miljoner ukrainare bedöms efter kriget vara i behov av psykologisk hjälp och stöd i olika form.
Läs mer:
Barnen i Butja lever med minnena av den ryska ockupationen
Barnhem stängs när Ukraina närmar sig EU
”Om en kvinna trakasseras omplaceras hon”
Med kulspruta jagar ”Butjahäxorna” ryska drönare om nätterna
