Hunden Ludde hjälper till att bota hundfobi

​Ludde är sannolikt den mest omtyckta medarbetaren på psykologprogrammet vid Stockholms universitet. Idel glada tillrop möter den sjuåriga Golden retrievern när han lufsar runt i korridorerna där han tjänstgjort som terapihund i flera år.

Under fobilektionen intar han vant katederplatsen med husse Per Carlbring tillsammans med en psykologstudent som får spela hundrädd. Fobibehandlingen går ut på att exponera sig för det man fruktar mest av allt. Målet är att rädslan ska försvinna när patienten upptäcker att katastrofen uteblir och att ångesten försvinner efter ett tag.

– Det handlar om att utsätta sig för det man är mest rädd för, men också att prata om vad man är rädd för. Vilka tankar och inre bilder man har av att hunden ska attackera eller slita halsen av en. Eftersom det är så obehagligt att tänka på så löper man inte linan ut och verbaliserar vad man är rädd för, utan man vill bara fly därifrån, säger Per Carlbring som är professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet.

Ludde har varit fobiskt objekt för ett femtiotal patienter som behandlats för hundfobi på psykologprogrammet. Patienternas hundskräck är ofta så stark att de inte ens vågar titta på bilder av hundar.

En fobibehandling består vanligtvis av tre möten. Den första timmen får patienten berätta om sin rädsla för hundar, vilka katastroftankar som kan dyka upp, och vad man tror ska hända om man träffar en hund. Veckan därpå följer en tre timmar lång exponeringssession då patienten får träffa och stegvis komma allt närmare en hund och kanske även klappa, leka eller vara ensam med hunden. Fobibehandlingen avslutas sedan med ett uppföljningsmöte med terapeuten.

– Behandlingarna brukar gå bra men det finns inget slutmål i fobibehandling. Man gör så mycket man har nytta av. Ofta överexponerar man, alltså gör mer och går längre i terapin än vad man någonsin kommer att göra i verkligheten, säger Per Carlbring.

Allt fler hundar används för djurunderstödda insatser inom vård, skola och omsorg. Sociala tjänstehundar utbildas tillsammans med sin förare för att hjälpa människor med stödbehov. De brukar delas in i fyra olika kategorier; besökshundar, vårdhundar, terapihundar och skolhundar.

– Vi har bland annat en yrkeshögskoleutbildning och bara under förra året utbildade vi uppemot 150 hundförare. Inom äldreomsorgen har man haft hundar länge men inom andra yrkeskategorier växer det, framför allt i skolan men även inom samtalsterapi, säger Sara Karlberg, grundare av Svenska Terapihundskolan.

Hundarnas uppgift kan vara allt från att minska oro och depression på äldreboenden till att få barn att vilja gå till skolan. En ny forskningsrapport från SLU och Uppsala universitet visar att grundskoleelever med problematisk frånvaro som får träffa en social tjänstehund i skolan får bättre skolresultat, bättre psykiskt mående och minskad frånvaro.

– Det finns stora vinster med att implementera hundteam i olika verksamheter.  Bara beröringen i form av klappar frigör oxytocin som minskar stress och ångest så att eleverna får lättare att koncentrera sig och nå sina kunskapsmål, säger Sara Karlberg.

Tillbaka på psykologiska institutionen på Stockholms universitet ligger Ludde snällt stilla vid husses fötter under hela intervjun och vid fotosessionen poserar hunden som om han inte gjort annat. Han har en arbetsväst med texten ”Hund i tjänst” men enligt husse tycker han alltid att han är i tjänst.

– Ludde är exempelvis väldigt bra på att trösta när jag har fått bakslag på en forskningsfinansieringsansökan. Då kommer han närmare mig och vill vara nära, säger Per Carlbring.

De började träna tillsammans när Ludde fyllde ett år och gick då en terapihundsutbildning där bland annat inlärningspsykologi, hundpsykologi och kognitiv beteendeterapi ingick. Efter utbildningen har Ludde lärt sig 30 trick som används i terapin, bland annat att lägga huvudet i knät för att trösta någon.

– Det handlar precis som i barnuppfostran om positiv förstärkning. Man ska inte skrika, slå eller straffa en hund, utan i stället ge en belöning när hunden gör något bra. Det behöver inte vara godis, det kan vara vad som helst som är belönande för hunden, en leksak till exempel.

Ludde är även frontfigur i ett forskningsprojekt med samma namn, Lucid Universal Digital Dog Exposure. Tanken är att man ska behandla hundfobi med virtual reality för att se vilken slags behandling som är mest effektiv.

– Det finns stora fördelar med virtual reality för då kan man skräddarsy behandlingen. Man kan till exempel stänga in sig i en trång hiss, välja en särskild hundras eller hur aktiv den ska vara. Projektet är precis i uppstartsfasen och appen byggs nu.

Kan en person med hundfobi efter terapi till och med skaffa sig en hund?

– Ja, det är jag själv ett exempel på. Jag var på semester i Spanien när jag var liten och blev biten av en hund som sprang löst. Jag tyckte länge att nästan alla hundar var väldigt obehagliga och oberäkneliga. Men så tjatade barnen och vi gav med oss, sedan dess har vi haft två hundar, säger han.

För Per Carlbring är Ludde inte bara en kär familjemedlem och kollega utan även en fin träningskompis, de springer i snitt ett maratonlopp i veckan ihop. Professorn menar att människan har mycket att lära av hunden.

– Ludde är framför allt en otrolig förebild i hur man borde leva sitt liv. Hundar är inte långsinta, de stressar inte upp sig utan tar dagen som den kommer och är nöjda med det mesta, säger han.

Han välkomnar alla hundfobiker till institutionen som erbjuder gratis fobibehandling av studenter och avslöjar samtidigt att Ludde själv har genomgått en fobibehandling. Inte för hundar, men väl för stora fågelspindlar, håriga djur som jycken initialt hade väldigt svårt för.

– Ludde lärde sig att inte vara rädd för spindeln. Det är precis samma principer som för människor, att man i små steg närmar sig det man är rädd för, till slut fick fågelspindeln gå på honom, säger Per Carlbring.

Läs mer:
Därför är så många rädda för ormar och spindlar

Jämställdhetsministern har fobi för bananer