Artros är klassat som en folksjukdom i Sverige, med minst en miljon drabbade. Globalt lever över 500 miljoner människor med artros och för personer över 65 år är artros den vanligaste kroniska sjukdomen. Skador, övervikt, ärftlighet och genetik är vid sidan av ålder de främsta riskfaktorerna.
Att hitta en effektiv smärtlindring, eller ännu hellre ett sätt att påverka den underliggande sjukdomen, vore förstås mumma för de stora läkemedelsbolagen. Men hittills har försöken gått i stå. Det gäller även den spruta som blivit alltmer populär hos hund- och kattägare, Librela eller Solensia.
– Pfizer och Eli Lilly hade stora planer för ett program med sin substans som hette tanezumab för att blockera proteinet Nerve Growth Factor, NGF, och därmed smärtsignalerna. Det såg väldigt lovande ut mycket länge, säger Martin Englund, professor i ortopedi vid Lunds universitet och läkare på Skånes universitetssjukhus. Han är också ordförande i den internationella forskarorganisationen för artros, Oarsi.
En ansökan om godkännande lämnades till det amerikanska läkemedelsverket FDA men i mars 2021 röstade myndighetens rådgivande kommitté nej. Även mottagandet hos den europeiska motsvarigheten var negativt.
– Man observerade ett oroväckande antal fall med snabb progression av artrosen. Det är fortsatt omdiskuterat men tydligen ansågs riskerna vara så omfattande att bolagen i princip skrotade hela programmet. Personligen tycker jag att det var lite synd. Om man har mycket ont och ändå går och väntar på en knäprotes, så gör det kanske inte så mycket om det finns en ökad risk för ett fåtal att artrosen förvärras sett med röntgen, om smärtan kan hanteras, säger Martin Englund.
Flera andra läkemedelsbolag har genomfört mer eller mindre långtgående försök med detta nya sätt att behandla artrossmärta i människa, men än så länge finns inga godkända preparat.
– Myndigheternas krav för att godkänna veterinärmedicinska läkemedel är inte riktigt samma som för humansidan där man måste utvärdera risker och biverkningsprofiler mycket mer noggrant. Ett perspektiv är också att djur oftast inte lever lika länge som vi människor, säger Martin Englund.
I stället är det de nya heta diabetesläkemedlen, som också visat sig vara viktreducerande, som kan få ett stort genomslag även för artros, berättar Martin Englund.
– I studier med dessa läkemedel har det konstaterats att svårt överviktiga personer får mindre knäsmärta när de förlorar mycket vikt.
Även om det ännu inte finns godkända artrosläkemedel som påverkar själva sjukdomsutvecklingen finns det en rad intressanta projekt under utveckling, enligt Martin Englund. Han pekar på två relativt nya typer av behandlingar, sådana som minskar inflammationen i leden genom så kallad genterapi och sådana som genererar nytt brosk.
– Det man hoppas på är att man genom att lokalt blockera de så kallade IL-1-receptorerna på ett nytt sätt. Då kan man minska inflammationen i leden och på så sätt kan få progressionen av artrosen att gå långsammare. Det finns också läkemedelskandidater, där man i laboratorie- och djurförsök sett ökad brosktillväxt men effekten på människa är fortsatt något oklar, säger Martin Englund.
Även om verkningsmekanismen bakom Librela än så länge inte är godkänt för människor finns det många andra exempel på lyckade förflyttningar av forskningsgenombrott, berättar Henrik Rönnberg, professor i veterinärmedicinsk farmakologi och kliniker på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
– Upptäckten av insulin skedde med hjälp av hundars bukspottkörtlar och ledde till att diabetes inte längre var en obotlig sjukdom samt att man till slut fick reda på vad som orsakade diabetes typ 1. Vi har även hundarna att tacka för att vi i dag genomför benmärgstransplantationer hos personer med blodcancer, då några av de mer fundamentala upptäckterna gjordes på hund vid Hutchinson Cancer Research Center i Seattle, säger Henrik Rönnberg som är specialiserad på onkologi hos katter och hundar.
Forskningen kring veterinärmedicin har ökat i takt med att vi värderar våra husdjurs liv högre, något som också lett till ett större utbyte med läkemedelsforskare för humant bruk. Och det finns många likheter mellan människa och hund, inte minst på cancerområdet, menar Henrik Rönnberg.
– Hundar utvecklar cancer spontant, precis som människor, och deras tumörer speglar den biologiska komplexiteten och sjukdomsförloppet på ett sätt som laboratoriemodeller sällan kan återge lika bra. Detta gör hunden till en unik modell för att förstå cancer och för att testa nya behandlingar som i sin tur kan bidra till att fler läkemedel också når framgång inom humanmedicinen.
Coronapandemin, som chockade världen, har också bidragit till att synliggöra behovet av ökad kunskap om sjukdomar i djur och hur de överförs till människor.
– Den har lett till en ökad benägenhet att jobba i team, där man tar ett helhetsperspektiv på hälsa som ser sambandet mellan människor, djur och miljö, säger Henrik Rönnberg.
Läs mer:
Göteborg drar ifrån i andel som pluggat teknik och natur















