Sist vi träffade brandchefen Vadim Kiasjko satt vi inne på hans kontor, på brandstationen i Kupjansk. Det var i oktober förra året.
Nu står vi på exakt samma plats, i en grushög på den så kallade vapenvilans första dag. Brandstationen finns inte mer.
– En rysk 1,5-tons glidbomb träffade stationen i lördags. Jag och de andra brandmännen var ute och försökte dra fram människor från rasmassor i en annan del av staden, efter en annan glidbombsattack, säger brandchefen Vadim Kiasjko.
Var någon av dina kolleger härinne på stationen?
– Ja, en. Men han fick höra att bomben var på väg, och tog skydd i källaren. Han klarade sig – men som du ser är hela byggnaden förstörd.
Brandchefen plockar upp en stor brandmanshandske från bråten som en gång var hans station. Han har arbetat här i 22 år, säger han och kastar iväg handsken några meter i en uppgiven gest.
– I dag är första dagen på flera veckor som det är relativt lugnt i Kupjansk. Jag ska leta igenom rasmassorna efter mina brandmäns personliga tillhörigheter. Jag tänkte passa på.
Vi från DN vill också passa på. Det är vanligtvis för riskfyllt att åka in i Kupjansk.
Ryska styrkor står knappt två kilometer utanför staden. Bombdrönare är ständigt i luften.
Den senaste veckan har flera bilister i Kupjansk förföljts och skadats av ryska drönarbomber. ”Safarijakt på människor”, kallas fenomenet i Ukraina. Ryska drönaroperatörer i frontnära städer jagar bilister och fotgängare som vågar sig ut.
Kupjansk har även attackerats i princip dagligen med ryska glidbomber, ombyggda jättepjäser från sovjettiden som moderniserats med vingar och gps-styrning och avfyras från militärflygplan.
Vissa dagar har Kupjansk skakats av tio till femton glidbomber per dag. Om storstäder som Charkiv eller Kiev hade drabbats av så tungt bombardemang hade det blivit stora rubriker i både ukrainska och utländska medier.
Men eftersom det är farligt att vara i Kupjansk och andra frontnära städer finns få journalister här som kan rapportera. Därför blir förödelsen nära fronten mest notiser, eller korthuggna uttalanden från myndighetspersoner.
Vi rullar in i staden exakt nio timmar in i den vapenvila som proklamerats av Rysslands president Vladimir Putin. Vapenvilan ska, enligt Kreml, vara från midnatt natten till den 8 maj och 72 timmar framåt.
Ukrainska soldater har fått order om att inte skjuta först, utan enbart besvara rysk eld.
Så fort vi kommer till Kupjansk hör vi muller från fronten. Det är strider i byn Holubivka, tre kilometer bort, säger lokalbefolkningen. Ingen verkar förvånad.
– Den så kallade vapenvilan finns bara för att Putin vill hålla sin ”segerdagsparad” i Moskva i fred. Han vill inte att vi ska anfalla den, säger brandchefen Vadim Kiasjko.
Före den ryska invasionen hade Kupjansk runt 30 000 invånare. Nu bor runt 1 600 kvar.
En av dem är 42-årige Roman Krutjinin, en parkarbetare i orange reflexväst som gett sig ut för att röja undan efter de senaste bombningarna.
– Det finns inte ett hus i Kupjansk som inte skadats i ryska bombningar. Min lägenhet förstördes förra året. Vänner låter mig bo i deras hus – men häromdagen förstördes alla fönster i en tryckvåg, säger Roman Krutjinin.
Alla vi träffar i Kupjansk säger samma sak: Man kan inte lita på Ryssland.
– Bombningarna kan börja när som helst, säger Roman Krutjinin.
Kupjanskborna ser det absurda i denna vapenvila, som tycks utlyst med ett putinskt hånflin.
I över tre år har den ryske presidenten låtit sin armé anfalla Kupjansk och andra ukrainska städer, dag och natt. Hundratusentals människor, ukrainare och ryssar, har dödats i Kremls projekt att ta över grannlandet och förvandla det till en rysk lydstat.
USA under Trump har under våren föreslagit en 30-dagars vapenvila. Ukraina har gått med på det. Ryssland har sagt nej. Nu utlyser Putin en mycket kortare vapenvila, samtidigt som hans militär ska paradera i Moskva under den så kallade Segerdagen. Efter det tänker han fortsätta invasionen.
Ryssland ockuperar nu en femtedel av Ukraina. Det ryskockuperade områdena är svarta hål av förtryck och rättslöshet, där den som sätter sig upp mot de nya herrarna hamnar i tortyrkammare.
Under stora delar av 2022 var staden Kupjansk ockuperad av ryska styrkor som satte upp skyltar med texten ”Kupjansk är ryskt – för evigt”.
I den lokala polisstationen inrättades tortyrkammare där pro-ukrainare plågades med elchocker och skenavrättningar och tvingades sjunga ryska nationalsången. När Ukraina återerövrade Kupjansk hösten 2022 fanns över 300 fångar inlåsta.
Nu närmar sig ryska styrkor åter Kupjansk – och skräcken lever kvar. Få Kupjanskbor vill bli fotograferade eller ha sitt namn i tidningen. Om Ryssland ockuperar staden igen kanske man kan straffas om man har varit med i en västtidning, resonerar somliga.
– Vem vet vad som händer i framtiden, säger en dam i 70-årsåldern som försöker sälja T-shirtar, mobilladdare och cigarrettändare till soldater.
Hon börjar gråta när hon berättar hur tryckvågen från den senaste glidbomben slungade omkull henne och hennes make.
Innan vi lämnar Kupjansk stannar vi på stadens torg och dess sönderskjutna kommunhus. Härifrån har man utsikt över Oskilfloden och landskapet på andra siden, där frontlinjen går.
Vanligtvis syns här rökpelare från explosioner. Nu ser vi inga sådana. Grodorna kväker nerifrån flodstranden. Något enstaka mullrande hörs, men det är lugnare än vanligt.
Samtidigt tycker vi att vi hör drönarsurr i luften. Vi går snabbt till bilen som vi parkerat under en trädkrona för att den inte ska synas från luften.
Rådet vi fått av lokalbefolkningen lyder: Kör fort, så inte drönarna får korn på er. Om man kör snabbare än 120 kilometer i timmen kan man köra ifrån drönaren.
På väg ut ur Kupjansk läser vi ett nyhetstelegram från den ukrainska public service-kanalen Suspilne:
”I Kupjansk kan drönare fortfarande höras i luften, trots den ensidiga vapenvilan som proklamerats av den ryske ledaren Vladimir Putin. Poliser försöker skjuta ner drönarna.”
Telegrammet följs av en rad rapporter om brott mot vapenvilan. Bland annat ska en man i Kupjansk ha skadats i en drönarattack.
– Från midnatt till lunch har Ryssland brutit vapenvilan 734 gånger, säger Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha och kallar Putins vapenvila för ”en fars”.
I Kupjansk uttrycker renhållningsarbetaren Roman Krutjinin ungefär samma sak, fast med andra ord:
– Ryssarna kallar oss bröder. Sen förstör de vår stad.
Läs mer:
Niklas Orrenius: Torterade och stympade Viktorias öde visar Ukrainakrigets kärna
