– Taket läcker och fönstren är inte ordentliga tätade. När det regnar får vi springa och placera ut hinkar, säger Stephan Witzke.
Han är rektor på Lisa Tetzner-skolan i Berlin. Den byggdes år 1974 i Neukölln i dåvarande Västberlin.
Och den har aldrig grundrenoverats.
Witzkes kollega, engelsk- och matteläraren Sofia Bouazaine pekar mot taket i sitt klassrum. Takplattorna saknas. Fram kikar naken betong och ventilationsrör.
– Som tur är fungerar lamporna. Men barnen blir distraherade av att stirra upp i det trasiga taket och kolla vad som finns där.
Den nya tyska regeringen tillträder troligen i maj. Ett av de stora problem de måste lösa är den eftersatta infrastrukturen. Skolor, järnvägar och vägarna behöver repareras. Flera broar har visat sig vara direkt farliga.
I september kollapsade en bro i Dresden. I början av april stängde myndigheterna i Berlin den så kallade Ringbanebron (Ringbahnbrücke) i västra delen av stan. Bron måste rivas akut. Under tiden är regionaltågen avstängda och trafikstockningarna har mångdubblats.
Tysklands sannolika framtida förbundskansler, Friedrich Merz, drev i slutet av mars igenom ett historiskt lån på 500 miljarder euro. Pengarna ska fördelas på skolor, vägar, broar och klimatsatsningar. Merz baxade igenom förslaget i förbundsdagen och förbundsrådet på rekordtid – i den nya förbundsdagen hade extremhögern AFD och vänsterpartiet Die Linke stoppat det. Detta eftersom paketet även innebar nya satsningar på försvaret, som AFD och vänstern anser att man inte bör ta lån för.
Satsningarna på försvaret har väckt debatt i Tyskland. Kring skolorna råder det däremot konsensus – alla partier vill ge dem mer resurser. Totalt beräknas Tyskland behöva satsa 55 miljarder euro för att rusta upp skolbyggnader över hela landet.
I Berlin handlar det inte bara om uttjänta skolbyggnader. Lärarbristen är stor, skolorna överbelastade. Den notoriskt fattiga tyska huvudstaden klarar inte att ta höjd för inflyttningen, som har ökat kraftigt de senaste åren. Senast 2022 ledde det ryska anfallskriget mot Ukraina till en stor inströmning av nya elever. Huvudstaden Berlin har ett underskott på 20 000 skolplatser, enligt stadsfullmäktige.
Skolan i Neukölln, döpt efter barnboksförfattaren Lisa Tetzner, är en tegelbyggnad i tre våningar med platt tak, inredd i murriga sjuttiotalsfärger. Välplanerad med stora klassrum, en idrottsplan och ett auditorium där man kan spela teater. Det är inget fel på själva byggnaden.
– Den är bara alldeles för sliten, konstaterar rektor Stephan Witzke.
När jag frågar Witzke om han blev glad över miljardlånet småler han trött.
– Jag har varit rektor sedan 2015 och det har funnits öronmärkta pengar för att renovera vår skola i åratal. Ändå händer ingenting.
Problemet, säger han, är strukturellt. Processerna fastnar.
– Det finns en massa skolor i Berlin som står i kö för att renoveras. Samtidigt saknar stadsförvaltningen folk. Två–tre tjänstemän i vår stadsdel ansvarar för 60 skolor. De hinner helt enkelt inte fatta alla beslut.
Beslutsgången tar resurser i Tyskland. Det är många regler som ska följas och det förutsätter en ordentlig kapacitet hos förvaltningen.
– Dessutom har vi arbetskraftsbrist. Det finns inte tillräckligt med hantverkare och byggare.
Resultat: utrymmen som skolan behöver står oanvända.
– Vi har en vaktmästarbostad som står tom, vaktmästaren flyttade ut för fyra år sedan. Där skulle vi kunna slå ut väggar och göra tröskelfria klassrum för rullstolsburna barn. På fyra år har det inte gått att utverka tillstånden, konstaterar Stephan Witzke.
Redan år 2018 delade tyska regeringen ut 3,5 miljarder euro till förbundsländerna för att sanera de tyska skolorna. Fem år senare hade inte ens hälften av pengarna blivit använda. Tyskland är en utpräglat federal stat, vilket innebär att situationen kan se mycket olika ut i olika förbundsländer. I till exempel Hamburg var större delen av de öronmärkta pengarna investerade år 2023, medan Hessen inte ens hade använt en tredjedel.
– Jag har varit i kontakt med myndigheterna otaliga gånger och frågat när vår skola äntligen ska renoveras. Ingenting händer, säger Stephan Witzke.
Hans 13-åriga dotter Finja Witzke gör sin praodag med pappa på jobbet. Hon går i en annan skola i Neukölln och säger att situationen där är något bättre – men ändå snarlik.
– Min klasskompis mamma gick i samma skola när hon var barn. Redan då planerade de en ny idrottshall. Den är fortfarande inte byggd. De har planerat den i över 30 år, säger hon.
På Lisa Tetzner-skolan i Neukölln är fönsterkarmarna fuktskadade och väggputsen hänger i flagor. Toaletterna är slitna. I klassrummen står skolbänkar som har använts sedan skolan öppnade år 1974.
Nere i källaren går en smutsrand upp till nästan halva källardörren. Spåren efter en översvämning för sex år sedan då det regnade häftigt och en vattenledning sprang läck.
– Det var rena slumpen att jag upptäckte skadan, för det var under sommarlovet. Jag råkade vara på skolan och gick ner i källaren för att hämta något. Där möttes jag av en swimmingpool, säger Witzke.
Vattenledningarna är bara delvis reparerade. En hink står utplacerad under ett av de läckande rören.
Frågan är om det över huvud taget lönar sig att renovera alla 1970-talsskolor i Tyskland. Stephan Witzke varnar för att man inte vet vad som gömmer sig i väggarna på hans arbetsplats.
– På 1970-talet var det vanligt att man använde asbest (ett i dag förbjudet isoleringsmaterial). När vi har haft byggfirmor här vill de alltid undvika att riva bort något i väggarna.
Det betyder inte att rektorn motsätter sig renovering.
– Riva eller renovera, det kvittar. Bara de kunde komma igång!
