Countrypop
Ringo Starr
”Look up”
(Lost Highway/Universal)
Redan som 19-åring ville Ringo Starr, tillsammans med John Lennon, flytta till Texas. Bara för att komma närmare bluesen och countryn de älskade.
Duon bestämde sig för att satsa på musiken hemifrån Liverpool i stället och något år senare blev det Hamburg – och sedan världen.
Drömmen om Texas levde dock kvar i Ringo Starr. ”Beaucoups of blues” från 1970, hans andra soloalbum, var till exempel ett första försök att göra ett renodlat countryalbum.
”Look up” är, 55 år senare, ett nytt. På omslaget poserar den numera 84-årige Beatles-batteristen i en överdimensionerad kobojsarhatt och han har anlitat T-Bone Burnett som producent och bollplank för att få till den där genuint gammeldags känslan.
Man hade eventuellt kunnat vara konspiratoriskt cynisk kring varför Ringo Starr gör country just precis nu, när genren är hetare än på länge. Men ”Look up” är en så sympatisk liten skiva att sådana invändningar lätt bleknar.
”Look up” är helt enkelt inte de stora djupa grubbleriernas verk. Den fjärde viktigaste medlemmen i pophistoriens mest inflytelserika kvartett skriver inte om att nalkas det oundvikliga slutet och eventuellt fundera över vilket arv man lämnar efter sig. Starr är inte Johnny Cash, Bob Dylan eller Paul Simon, men det har han heller aldrig varit.
Med utgångspunkt i en benhård tro på att vänlighet är det enda som betyder något gör Starr snarare ett slags ”Tjuren Ferdinand”-country där man trots den livslånga kärleken till de amerikanska sydstaternas rotmusik hör precis varifrån han kommer: skrapa bort alla slidegitarrer och kvar finns de allra enklaste Beatles-melodier. Starr sjunger godmodigt naivt och med en poplyrik som lever kvar i det tidiga 60-talets oskuldsfulla enkelhet om att det alltid finns ett ljus i mörkret och att bra saker kommer att hända. Även när han närmar sig minnen av mörker i den Krauss-gästade avslutande ”Thankful”, mynnar den närmast oundvikligt ändå ut i en känsla av ombonat mys.
”I don’t live in the future/I don’t live in the past/I live for your love” sammanfattar han sin avundsvärda livssyn i albumets starkaste låt och det låter bara så oerhört behagligt och bekvämt. Och sen visslar han sig glatt igenom halva ”Come back”. Så klart.
Bästa spår: ”I live for your love”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik
