I veckan skrev formgivaren Jessica Signell en text i DN om att hon anser att Ikea har kopierat hennes drinkbord ”Eve”, som hon skapade 2005. Hon menar att designchefen var väl medveten om att Ikeas bord ”Stockholm 2025” var likt ”Eve”.
Ikeas pressavdelning skriver i en kommentar till DN att produktdesign är en grundsten i deras affärsidé och det är viktigt för dem att säkerställa att det inte förekommer plagiat av andra designers verk.
”I det specifika fallet har vi inlett en utredning för att säkerställa att vi inte brustit i våra rutiner”, skriver Ikea avslutningsvis.
Anklagelser om plagiat av möbeldesign förekommer med jämna mellanrum, berättar Charlotta Vink som är ordförande för branschorganisationen för Sveriges patentbyråer, Sepaf.
– De olika parterna kan ha olika uppfattning om hur lik produkten är. Många gånger löser sig situationen i dialog mellan parterna, säger Charlotta Vink.
En del fall lyfts till domstol. Då är det olika skydd som tas i beaktning. Det ena är upphovsrätten, som uppstår automatiskt när ett verk har skapats och gäller till och med 70 år efter upphovspersonens död.
Det andra är det som kallas designskydd eller mönsterskydd, som är specialinriktat på produkters utseende. När verket skapas får man automatiskt ett treårigt oregistrerat skydd som är ett rent plagiatskydd. Man kan även ansöka om ett registrerat mönsterskydd, som kan gälla upp till 25 år.
Torsten Hild är professor i möbeldesign vid högskolan HDK-Valand i Göteborg. Han brukar inkallas som sakkunnig i rättstvister om plagiat av möbler, vilka han menar ofta är svåra att avgöra.
– Utifrån bilderna på drinkbordet ser det känsligt ut. Men man måste titta inte bara på komposition och form utan också möbelhistoria. Om det är en enkel design upptäcker man ofta att det finns många liknande möbler genom historien, säger Torsten Hild.
Jessica Signell är inte den första designern som anklagar de större möbelkedjorna för att kopiera möbeldesigners kreationer. Exempelvis fälldes Mio år 2022 för att ha gjort intrång i Galleri Asplunds upphovsrätt för ett matbord. Förra året fälldes Kinnarps för ett bord som ansågs vara för likt en Alvar Aalto-design.
– De större möbelproducenterna slår undan benen för den mindre formgivaren. De vill massproducera och säljer till ett lägre pris. Den mindre producenten har ofta en högre konstnärlig och kvalitetsambition och då ett högre pris, säger Torsten Hild.
Det är också svårt för enskilda formgivare eller mindre företag att ta storföretagen till rätten, eftersom det kan bli en dyr och utdragen historia. Om man förlorar plagiattvisten blir man dessutom skyldig att betala rättegångskostnaderna även för den man har anklagat.
Men Torsten Hild tror inte att företag som Ikea, Mio och Kinnarps använder plagiat som affärsstrategi.
– Ofta handlar det nog om oskicklighet och slarv. Samtidigt har de stora företagen ett ansvar och de har både resurser och kunskap att kontrollera noga vad som finns på produktmarknaden. Någonstans faller allt tillbaka till affärs- och yrkesetik. Jag hoppas att de stora företagen kan backa när det blir misstag, och inte driva på långa processer i rätten, säger han.
Läs mer:
Jessica Signell: Ikea, varför har ni stulit mitt drinkbord?
Svenskar kopierade lyxdesign – får fängelse
