Det historiska nederlaget var ett faktum efter kvaltävlingarna i Istanbul på fredagen.
Alex Kessidis i 87-kilosklassen, ensam svensk herrbrottare i OS i Tokyo 2021, var det största och sista blågula hoppet. Men såväl han som kollegorna Albin Olofsson (77 kilo) och Niklas Öhlén (67 kilo) fick OS-drömmen släckt.
Herrarnas brottning i grekisk-romersk stil har varit en svensk paradgren. Genom OS-historien har svenska herrar tagit 59 medaljer, varav 20 guld. Men i Paris i sommar saknas svenska herrbrottare helt, för första gången sedan ”extraspelen” i Aten 1906.
– Det är ett misslyckande från vår sida, en stor besvikelse, säger landslagschefen Zakarias Tallroth.
Vad faller det på?
– Vi måste vara realistiska och se vilka möjligheter vi hade. Vi hade en brottare (Kessidis) som borde ha kvalat in om det hade funnits någon typ av medgång eller normalläge. Men han har haft allt emot sig.
Hur påverkar det sporten i Sverige att ni inte kommer synas på herrsidan i årets OS?
– Det är negativt, säger Tallroth och konstaterar att en rejäl och självkritisk utvärdering väntar.
– Inte mot killarna, de har dedikerat sina liv för att lyckas, men vi som förbund och landslag måste se över vad som felat.
Den historiska jämförelsen måste dock sättas i ett perspektiv, menar landslagschefen. Inför OS 2021 gjordes kvalreglerna om, vilket har gjort det svårare att nå spelen.
– Jag vet att det kommer sitta en hel del gamla gubbar och säga att det här är skandal och titta tillbaka på 80- och 90-talet. Men det är inte jämförbart. Att kvala in till OS i dag är detsamma som att vara en medaljkandidat.
– Men, vi ska ändå vara tillräckligt bra för att vara där.
I en DN-intervju 2016, när svensk herrbrottning redan då riskerade att missa OS, sade Sveriges olympiska kommittés dåvarande verksamhetschef Peter Reinebo att en stark kultur ibland är ”tillbakahållande”, snarare än utvecklande.
Finns risk för att vaggas in en falsk trygghet på grund av tidigare framgångar?
– Nej, det tycker jag inte. Vi försöker modernisera oss, vi försöker hänga med och utvecklas, säger Zakarias Tallroth.
– Men konkurrensen är hårdare i dag internationellt sett. Det finns forna Sovjetländer som när de bröt sig loss inte riktigt hängde med men nu är storationer i brottning, till exempel Kirgizistan.
– I ett större perspektiv är det heller inte bara Sverige som gör ett dåligt OS-kval utan hela Västeuropa. Vi har tappat. Från Norden är det bara Finland som har kvalat in.
En annan faktor är, så klart, pengar.
– Men det är ingen ursäkt. Jag ska inte skylla på det.
Fakta.Svenska OS-medaljer i grekisk-romersk stil
• Svenska herrbrottare har genom OS-historien tagit 59 medaljer (Ara Abrahamians tillbakalämnade brons 2008 inräknat) i grekisk-romersk stil. 20 av dem har varit guld.
• Sedan OS i London 1908 har Sverige varit representerat i disciplinen i samtliga olympiska spel.
• Nu missar samtliga svenska herrar OS i Paris i sommar. Men på damsidan (fristilsbrottning) är Jonna Malmgren (53 kg) OS-klar.
1896, Aten: 0 svenska medaljer (reglerna liknade grekisk-romersk brottning, men viktklasser saknades).
1900, Paris: 0 (ingen brottning på programmet).
1904, Saint Louis: 0 (Sverige deltog inte i detta OS).
1906, Aten: 0 (”extraspel” som i dag saknar OS-status – inga svenska brottare deltog).
1908, London: 2.
1912, Stockholm: 4.
1920, Antwerpen: 3.
1924, Paris: 3.
1928, Amsterdam: 2.
1932, Los Angeles: 5.
1936, Berlin: 6.
1948, London: 7.
1952, Helsingfors: 4.
1956, Melbourne: 4.
1960, Rom: 1.
1964, Tokyo: 2.
1968, Mexico City: 0.
1972, München: 1.
1976, Montreal: 0.
1980, Moskva: 2.
1984, Los Angeles: 4.
1988, Seoul: 1.
1992, Barcelona: 2.
1996, Atlanta: 1.
2000, Sydney: 1.
2004, Aten: 1.
2008, Peking: 1 (Ara Abrahamian lämnade dock tillbaka sitt brons i protest).
2012, London: 2.
2016, Rio de Janeiro: 0.
2021, Tokyo: 0.