Många känner igen sig i scenariot med en deadline som kryper sig allt närmare. Som vanligt har du skjutit upp arbetet till sista stund och nu återstår bara timmar till deadline
Insaterna är skyhöga. Paniken inom dig bara växer. Du måste bli klar i tid.
De senaste dagarna har du dessutom tvingats höra kollegan eller studiekamraten självbelåtet berätta att hen faktiskt lämnade in uppgiften redan förra veckan. ”Det är ju skönare så, så slipper man stressen där i slutet sen”. Raseriet inom dig vet inga gränser.
Men så kommer du i gång. Kreativiteten flödar och du drar slutsatser som andra (nåja) bara hade kunnat drömma om.
Den svenska författaren och professorn Micael Dahlen, även kallad lyckoprofessorn, känner också igen sig i det här. Iden riskerar att bli slät om man finslipar den för länge.
– Att möta en deadline i sista sekund gör att man putsar lite mindre och låter idén vara lite spetsigare och mer unik, säger han.
Framgången vi nu ser är ett resultat av veckor av prokrastrinerande där ditt undermedvetna har låtit tankarna inom dig mogna. Nu frigör paniken en djupare nivå av kreativitet. Resultatet blir att du bara vräker ur dig knipskarpa analyser på band.
– Den här texten är ett försvarstal för oss som alltid lämnar saker till sista sekund, men ändå blir klara i tid. Forskarna ger dessutom vår metod rätt – åtminstone i viss mån. Panik föder kreativitet, säger de.
Och vi sistaminutare, vi instämmer såklart.
– Jag tror vårt undermedvetna bidrar med mycket positivt när vi måste göra något i stor brådska, säger Alf Rehn, professor i innovation, design och management vid Syddansk Universitet.
”Mer kreativa”
Också Micael Dahlen känner igen mönstret: brådska bidrar till större kreativitet.
Han hävdar att kreativiteten får spelrum när vi låter problemet guppa upp till ytan ”lite då och då”, istället för att försöka lösa det direkt.
– Man ska såklart inte dra alla över en kam, men människor som är lite mer tidsoptimistiska och ute i sista minuten har också en lite större tendens att vara kreativa, säger Micael Dahlen.
Han har undervisat länge och säger sig ha märkt av vissa skillnader mellan uppgifterna som lämnas in en vecka och en minut innan deadline.
– Det är verkligen inte så att alla som lämnar in sista sekund presterar bättre, det kan också vara tvärtom, men klurigare lösningar kommer nog lite oftare in i sista sekund, säger Micael Dahlen.
Alf Rehn säger att uppgifter som lämnas in i god tid tenderar att komma från studerande som är bra på att planera. Deras arbeten brukar vara välstrukturerade.
– Dessa arbeten tenderar dock inte att vara de mest lössläppta och originella. Sistaminutenlirarna imponerar ofta med sin orginalitet och fantasi, men effekten är samtidigt inte så stor att man ska tro att resultatet blir bättre bara för att man lämnar in uppgiften i sista stund, säger han.
Adam Grant, författare och universitetsprofessor, belyser i en text publicerad av Harvard att den goda sidan med sistaminutenmetoden bara gör sig gällande om vi bekantar oss med uppgiften innan vi ”glömmer” bort den och sysselsätter oss med annat.
Annars ger vi inte vårt undermedvetna något att arbeta med medan vi prokrastrinerar, och då får vi ingen kreativitetsfördel när vi väl tar tag i arbetet.
I texten hänvisar Adam Grant till ett experiment utfört av Jihae Shin som själv identifierar sig som en prokrastrinerare. Hon föreläser i dag i ledarskap vid Yale University i USA.
I hennes experiment började en grupp arbeta med en uppgift direkt, medan den andra gruppen spelade datorspel innan de satte i gång med arbetet. Oberoende bedömare gav sedan den senare gruppen 28 procent högre betyg i snitt.
I ett annat experiment identifierade Jihae Shin vilka anställda inom ett antal företag som var prokrastrinerare och bad därefter företagens chefer att ranka alla de anställdas kreativitet. Det visade sig att cheferna höll prokrastrinerarna som ”långt mer” kreativa än övriga anställda.
”Prokrastinering ger dig tid att beakta olika idéer, att tänka i olinjära banor och att ta oväntade språng i tanken”, kommenterar professor Adam Grant experimenten.
Professorerna som HBL har varit i kontakt med säger att en anledning till att vi blir mer kreativa när vi upplever tidspress är att vi blir mindre hämmade. Vi har helt enkelt inte tid att beakta de sociala normer som vi vanligtvis gör.
Alf Rehn utförde nyligen ett experiment med sina studerande för att påvisa att panik föder kreativitet och att de studerande låter sig hämmas mer av omvärlden än vad de tror att de gör.
– Jag begärde obscent många affärsidéer på en alldeles för kort tid. Tidspress eller andra artificiellt skapade restriktioner är ett sätt att komma bort från de här hämningarna, säger han.
I experimentet spottade de studerande ur sig idéer som knappast hade fått se dagens ljus ifall de hade arbetat mot en normal deadline. Det beror på att vi lägger stort vikt på hur våra idéer tas emot av människorna runt oss.
– Vanligtvis försöker vi komma på idéer som får oss att se fiffiga och coola ut, som vi vet att ingen skrattar åt. Men om du bara har fyra sekunder på dig kommer du att säga det första som du kommer på, oavsett hur galen idén är, säger Alf Rehn.
Han påpekar däremot att andra delar i vårt arbete kan bli lidande när vi panikartat adderar skarpa analyser i sista stund.
– Inlämningar i sista minuten innebär ofta att man har kommit på coola saker, men samtidigt är det svårt att korra 120 referenser i vild panik. Ett riktigt bra arbete ska också ha formalian på plats, säger Alf Rehn.
Han tror dock att alla slags arbeten, förutom de mest mekaniska, kan gynnas av ett undermedvetande som har fått bearbeta uppgiften under en tid.
– Om uppgiften är att föra in data i ett Excel-ark hjälper det knappast. Men de flesta uppgifter i dag kräver någon nivå av problemlösning eller kreativitet, och då hjälper det om vårt undermedvetna har fått fundera på uppgiften i fred.
