Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
När Liberalernas ordförande Simona Mohamsson valde att ställa en kabinettsfråga om ett nytt vägval i regeringsfrågan förändrades förutsättningarna för den interna partidemokratin i grunden. Det som nu återstår är i praktiken endast möjligheten att plädera positivt för en kandidat eller motkandidat. Själva sakfrågan, vägvalet (eller förfarandet bakom detta nya beslut som partistyrelsen fattat), får inte diskuteras.
Så kan inte ett liberalt parti fungera. Ett parti som kallar sig liberalt måste präglas av högt i tak, öppen debatt och respekt för medlemmarnas rätt att pröva politiska linjer. Hot om avgång och kabinettsfrågor hör hemma i regeringskanslier, inte i ett partis inre liv. När de används för att styra ett landsmöte riskerar den interna demokratin att reduceras till en charad. Och när demokratin blir en charad blir den till slut ett övergrepp på demokratins egna principer. Det är ett sådant övergrepp vi nu bevittnar.
Följande skedde i november i fjol: Partistyrelsen slog i sitt allmänpolitiska yttrande fast att nästa regering fortsatt ska bestå av de tre borgerliga partier som i dag sitter i regering och att partiet inte kommer att släppa fram ministrar från Sverigedemokraterna. Detta presenterades uttryckligen som partiets besked till väljarna inför valet 2026. Landsmötet beslutade därefter, i enlighet med partistyrelsens och utskottets förslag, att motionerna skulle anses besvarade.
Formellt fastställdes inte varje formulering. Men politiskt är innebörden tydlig: landsmötet ställde sig bakom partistyrelsens linje. Om denna linje nu ska ändras, och om partiledaren menar att frågan är så avgörande att hennes mandat står på spel, då måste den också kunna diskuteras öppet. Rimligen bör det ske i samband med valet av partiordförande. Ombud måste kunna motivera alternativa nomineringar inte bara med personliga egenskaper utan med politiska vägval. Att begränsa debatten till rena lojalitetsförklaringar urholkar medlemsinflytandet.
Partiledningen har ställt ultimatum med hot om regeringskris och därmed äventyrat Sveriges bästa, mitt under brinnande krig i Mellanöstern. Detta för att köra över partiet i en stor och avgörande fråga.
Till dem vill vi framföra detta: Ett partis inre liv är inte en intern angelägenhet. Det gestaltar inför väljarna vad partiet är och vad det kommer att vara i regeringsställning. När makt koncentreras, när ministrar talar som om de sitter på en enskild partiledares mandat snarare än på partiets och väljarnas, då förändras bilden av partiet. Det är en farlig utveckling.
Simona Mohamsson har sagt att medlemmarna kommer att vänja sig när de har tänkt efter. Kanske har hon rätt. Men ett parti ska inte styras genom att medlemmar förväntas vänja sig vid beslut de inte fått möjlighet att pröva.
Politik handlar inte om tillvänjning. Det handlar om övertygelse.
Vi lägger ner våra röster på söndag. Vi deltar inte i charaden. Och vi uppmanar de andra ombuden att göra samma sak.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
