De tre poliserna jobbar i uniform. Men när de talar med DN är de civilt klädda. Vi sitter i ett fönsterlöst rum. De är måna om att förbli anonyma.
– Droppen för mig var när jag drack kaffe och tittade på tv-nyheterna där de berättade om en opinionsmätning där trygghet och att beivra brott kom på andra plats, säger en av dem och fortsätter:
– Det är ju fint, men vad hemskt då att vi jobbar som vi gör nu där vi inte får tid att stoppa gängen och det dödliga våldet och hindra rekrytering av ungdomar för att i stället skriva anmälningar om brott av ringa karaktär.
En av kollegorna menar att tiden de lägger på larm förringas.
– För att den inte skapar statistik.
Diskussionen om upplevd så kallad pinnjakt inom polisen har länge förekommit. Det har, i medierna, genom åren talats om kontroller av fordon utan särskild anledning eller exemplet att 30 upphittade cannabisplantor i skogen leder till att 30 polisanmälningar skrivs – bara för att bättra på statistiken.
För tio år sedan pekade polisförbundets ordförande ut införandet av resultatstyrning, det som kallas New public management, som en av bovarna.
I dag har konflikten blossat upp igen – men hittills i tysthet. Den handlar om de förändringar i arbetssättet som nyligen drivits igenom i lokalpolisområde City i Göteborg.
I fokus finns det som kallas egeninitierade ärenden, nio olika typer av brott som saknar målsägare där enskilda poliser själva kan påverka hur många anmälningar som de skriver genom att, till exempel, söka upp personer på välkända platser som är påverkade av eller bär på sig narkotika för eget bruk.
Veckostatistiken för polisområde City i Göteborg indikerar att antalet anmälningar för den här brottstypen började sticka kraftigt jämfört med tidigare år från vecka 9 och framåt.
Ett annat exempel: Siffrorna över antalet ”genererade ärenden” i Göteborgs fem olika lokalpolisområden under vecka 12 visar att området City hade överlägset flest, 60 stycken, närmast följt av Nordost med hälften så många, 32.
”Sträck på er allihopa och känn styrkan i att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål”, blev budskapet från ledningen.
Polisfackets bild är en helt annan. Ingripandepolisen Peppe Larsson, vice ordförande för polisförbundet i lokalpolisområde City, beskriver i stället det som nu sker som att ”vi sminkar grisen så att det ska se ut som att vi utreder det som regeringen vill.”
– Det är klart att politiken ska ställa krav på polisen, men det viktiga är att målsägarna får upprättelse. Det vi nu fått direktiv om att inrikta oss på är brott som saknar mottagare och målsägare. Man gör det enklast möjliga.
Peppe Larsson säger att han har kolleger som dragit in stora narkotikaärenden som i stället för att känna arbetsglädje ”upplever en oro och en klump i magen för vad ledningen ska säga.”
– Först ville man inte medge att någon pinnjakt pågår, två dagar senare gick man ut med statistik som visade sådant som hur många förhör och anmälningar som varje polis gjort. Jag fått bekräftat av chefer att det tas fram sammanställningar, säger Peppe Larsson.
Måste inte även polisen kunna hantera ökade krav på effektivitet i jobbet?
– Klart att det ska ställas krav, polisen som organisation är inte bra, klart att vi kan bli effektivare. Men det pratas också om mer brottsförebyggande arbete och fler synliga poliser. Men sånt mäter ingen. Här behöver vi ha starka chefer som också pekar på sådant som hur många brott vi har förhindrat.
Den facklige företrädaren hävdar att kritiken är utbredd.
– Det är länge sedan jag fått så många samtal med oro för vad som händer, både från medarbetare och gruppchefer. Att just gruppchefer framför oro på det här viset tillhör inte det normala.
De poliser som DN talat med är måna om att vara anonyma. Finns en olust att prata öppet om det här?
– Ja, så är det. Man öppnar inte upp för samtal utan gör en tydlig markering. Det har fått många att må jävligt dåligt.
Max Olsson ansvarar för lokalpolisområde City sedan två år tillbaka. Han säger sig inte känna igen det Peppe Larsson säger om utbrett missnöje.
– Jag har jobbat länge som polis och jag vet vad det man kallade pinnjakt byggde på, och det var något helt annat. Det vi gör här i City är att vi vässar vår operativa effekt, säger han.
Riksrevisionens granskning för två år sedan där man ansåg att polisens förmåga att möta så kallade mängdbrott ”behöver stärkas” har varit en slags utgångspunkt, enligt Max Olsson.
– Här i polisområde City har vi gått över till en så kallad 8-2-lista där vi i dag jobbar mer på kvällarna, nästan dubbelt så många som förut, och mindre på dagtid och nätter för att få mer kraft att jobba brottsförebyggande utifrån en aktuell lägesbild.
– Enklare uttryckt har vi lagt om till att utgå från när medborgarna behöver oss. Då måste vi också följa upp det vi gör så vi ser att vi får effekt.
Medarbetare som DN talat med kallar ändå det ni gör nu att räkna pinnar, att skriva så många anmälningar som möjligt.
– Jag ser det inte alls så. När vi utgår från målen, där vi vill ha bort knivarna från folk på stan, få bort de påverkade, fånga upp ungdomar på glid tidigt och kunna koppla in socialtjänsten eller jobba mot knarket på krogarna, då vill vi också följa upp siffrorna.
Men, medger Max Olsson:
– Det är klart att det innebär en omställning för personalen.
Kritikerna som DN talat med upplever att det blivit mindre utrymme för att bygga långsiktiga relationer för att, till exempel hindra unga från att rekryteras in i gäng. Tvärtom, menar polisområdeschefen Max Olsson.
– Nu får vi större resurser att jobba förebyggande. Men då måste vi följa upp att vi levererar också.
Det nämns från fackets sida att ni tittar på statistik polis för polis hur många anmälningar de skriver.
– Klart att jag tittar på antalet anmälningar, men det gäller att göra rätt saker mot rätt personer. Och jag förstår att förändringen kan vara smärtsam, nu när vi har mycket högre krav på oss. Men vi får en jädrans effekt.
Här pekar Max Olsson på vad de upplever har hänt med de etablerade kriminella nätverkens synlighet i centrala Göteborg. Enligt Olsson har polisens arbete lett till att nätverken inte längre finns kvar i de centrala delarna av staden.
Hos hans medarbetare som DN talar med låter det dock annorlunda. En av dem säger:
– Alla fokuserar nu på det här till hundra procent. Vi får order om att alla ska springa åt samma håll. Vilka tar då mark i City? Jo, de kriminella. De rekryterar här för fullt!
