I spåren av protesterna i Iran – möjligen över 2 000 dödade på gatorna och kanske uppåt 20 000 fängslade – ingen vet i dagsläget.
– Men att Iran står inför en av sina värsta ekonomiska kriser på flera decennier och att det har stor betydelse för utvecklingen, det tror jag att man kan slå fast, säger Magnus Norell.
Han menar att de pågående demonstrationerna skiljer sig från tidigare och ser två tydliga och ett vagare tecken på det:
Det ena är att köpmannaklassen – som kallas för bazaris och som historiskt har haft den ekonomiska makten – nu syns på gatorna tillsammans med de mer liberala krafterna, ja, till och med med kvinnor, det ”går djupt”, som Norell uttrycker det. Bazaris, klassiskt konservativa män, har aldrig tidigare gjort gemensam sak med de grupper de nu agerar tillsammans med.
Det andra är att det är en mycket bredare grupp av människor som deltar i protesterna än tidigare. Den tredje faktorn, som kanske inte har någon större praktiskt betydelse, men som ändå har ett slags påverkan, är att Irans president, Masoud Pezeshkian faktiskt uttalat att regimen måste lyssna på folket.
– Han har ingen makt alls, det är inte han som bestämmer, Men hans uttalande belyser att det finns en motsättning inom regimen, säger Magnus Norell.
Men så länge regimen håller ihop och ingen av dess institutioner säger att det får vara nog nu, det är dags att ayatolla Ali Khamenei går i pension, ser han ändå ingen ljusning:
– Den iranska regimen kan skjuta ihjäl hur många människor som helst, det ska man aldrig tveka om. Det finns inga spärrar där. Därför behövs den yttre pressen, fortsätter Norell.
Enligt honom är det bästa omvärlden kan göra att smuggla in så många Starlinkmoduler som möjligt för att öka möjligheterna till kommunikation. USA bör också gå in och strypa den kontakt som finns med regimen och militärens möjligheter att kommunicera med Revolutionsgardet.
Men kommer folket våga fortsätta protestera?
– Hinner man skjuta ihjäl tillräckligt många kommer man kunna skrämma till tystnad. Men man ska komma ihåg att den interna oppositionen mot regimen är stor i dag. Iranierna har det sämre än någonsin, en tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. Missnöjet kommer att finnas kvar och underblåsas, säger Magnus Norell.
Dock är regimen fortfarande allt för stark och den kommer använda de repressiva verktyg man har. Enligt Norell finns det lokala polisstyrkor som vägrat skjuta, men de är för få för att göra skillnad nationellt.
– Det gäller att omvärlden skruvar upp tonläget så mycket det går. Kanske kommer det fungera med Trumps hot.
Oscar Ernerot, generalsekreterare på Olof Palmecentret, delar bilden av att ett yttre tryck krävs nu.
– Det är fruktansvärt att se hur regimen mördar unga människor och studenter på gatorna. Sverige och EU bör tydligt slå fast att Irans regim saknar demokratisk legitimitet och låta detta få tydligare konsekvenser i form av skärpta sanktioner, internationellt ansvarsutkrävande och ökat stöd till det iranska civilsamhället.
– Iranierna måste få stöd och det politiska trycket måste öka. Och då talar jag inte om ett Trumptryck – utan ett tryck där man hörsammar internationella lagar och regler, säger han.
Irans ekonomiska kris fick till följd att storbanken Ayandeh bank gick i konkurs i december. Banken gjorde förluster på nästan fem miljarder dollar, förluster kopplade till osäkra lån till personer inom regimen. Det har urholkat förtroendet för den, enligt Norell, redan mycket korrupta regimen.
Krisen tvingade importörer att köpa dollar till marknadspriser i stället för subventionerade priser, vilket ökade efterfrågan och ökade klyftan mellan officiella värden och värden på den svarta marknaden. Allmänhetens panikköp av dollar och guld gjorde det omöjligt för handlare att prissätta, vilket ledde till butiksstängningar och protester från just bazaris – köpmännen.
Mångårig misskötsel, korruption och inflation på mellan 40 och 50 procent har samtidigt skapat en ond cirkel, som till exempel beskrivs i Japan Times.
Samtidigt har basvaror som bröd, ris, matolja, kött, mediciner och importerade varor blivit dyrare, vilket har försämrat levnadsstandarden och drivit fler medelklasshushåll mot fattigdom.
– Sammantaget är det som händer ändå hoppfullt. Att se detta enorma mod som kokar upp hos ett folk efter mer än 40 års förtryck av värsta sort är starkt, säger Oscar Ernerot.
Läs mer:
Protesterna i Iran: Detta har hänt















