Närmast desperata scener utspelade sig efter Irans match mot Filippinerna i Gold coast på Australiens östkust.
Hundratals människor omringade spelarbussen, försökte hindra den från att köra och ropade slagord som ”rädda våra tjejer”. Enligt The Guardian ska flera av spelarna genom rutorna ha sett ut att signalera efter hjälp genom de tonade fönsterrutorna.
Flera spelare sågs också filma folkmassan utanför medan någon på bussen började dra för gardinerna.
– Vi försökte stoppa bussen. Vi bad till polisen att rädda deras liv, de är i fara, säger människorättsaktivisten Hadi Karimi till ABC.
Bussen fortsatte dock till spelarhotellet, på ett sätt som vittnen enligt flera medier beskriver som ”en ren kidnappning”. Det iranska laget har spelat sin sista match och ska nu lämna Australien, även om det är oklart när eller hur det ska gå till då all flygtrafik till och från Iran stoppats efter att USA och Israel attackerat landet.
Flera människorättsorganisationer och aktivister inom den iranska diasporan vädjar till den australiska regeringen att göra allt för att försäkra sig om spelarnas säkerhet, samt se till att de har möjlighet att söka asyl i Australien – om de så önskar.
– Det finns ingen chans att de kan återvända till Iran. De iranska myndigheterna kommer att gripa och åtala dem vid ankomst. Så har de agerat tidigare, säger Zaki Haidari från Amnesty international i Australien till ABC.
– Vi vet att det har hänt ofta, speciellt de senaste månaderna. De som har protesterat mot den iranska regimen har fått känna på konsekvenserna.
I den första matchen mot Sydkorea, som spelades dagarna efter att ayatolla Ali Khamenei dödats i ett israeliskt flyganfall, valde spelarna att inte sjunga med i nationalsången. I stället stod de tysta, med blickarna rakt fram och många med den obligatoriska slöjan löst hängande över håret, vilket tolkades som en markering och protest mot regimen på hemmaplan.
I iransk tv har spelarna kallats för förrädare, enligt bland annat BBC, och en politisk kommentator ska ha uttryckt att spelarna måste ”behandlas kännbart”.
Det såg också annorlunda ut i de efterföljande matcherna, mot Australien och Filippinerna, då samtliga spelare inte bara sjöng utan också höjde händerna och gjorde honnör under nationalsången. Det har lett till spekulationer om att de hotats till underkastelse.
Det har varit näst intill omöjligt för journalister och utomstående att få kontakt med laget under turneringen. Spelarna och ledarna har varit under konstant övervakning och på de officiella presskonferenserna har de uttryckt sig fåordigt och försiktigt.
– Självklart är vi alla oroliga och ledsna över vad som hänt Iran och för våra familjer. Jag hoppas verkligen att vårt land har bra saker framför sig, sade spelaren Sara Didar med tårar i ögonen i en sällsynt kommentar inför matchen mot Australien.
Enligt källor till CNN finns misstankar om att minst en av de som jobbar runt laget tillhör det iranska Revolutionsgardet, trots att organisationen är terrorklassad i Australien.
Den israeliska tidningen Israel Hayom skriver att de pratat med en spelare som vill förbli anonym som säger att hon är rädd för vad som kan ha hänt hennes familj.
– Jag har inte pratat med dem sedan jag åkte till mästerskapet, säger hon.
En namninsamling som fått över 50 000 underskrifter uppmanar den australiska regeringen att göra vad den kan för att se till att ingen spelare eller tränare i det iranska laget får lämna Australien så länge osäkerheten kring deras säkerhet återstår.
Människorättsgrupper kräver att alla spelare som önskar ska få möjligheten att söka skydd och kunna göra det utan att vara övervakad av den iranska regimen.
De försöker även sätta press på de australiska, asiatiska och internationella fotbollsförbunden att se till spelarnas säkerhet.
– När en spelare deltar i en turnering som regleras av Fifa måste de ha rätt till säkerhet och externt stöd och friheten att uttrycka om de är oroliga för sin egen säkerhet nu eller i framtiden, säger människorättsaktivisten och tidigare australiske landslagsspelaren Craig Foster till BBC.
Foster menar att de iranska spelarna har hållits som gisslan på hotellet av Irans landslagsledning, och att de förnekats möjligheten att prata med familj och vänner, samt möjligheten att få hjälp av utomstående.
– Vissa kanske är oroliga, andra kanske inte – men vad vi vet är att de flesta av dem har familjer hemma, vissa av dem har barn hemma, och även om de erbjuds rätten att stanna i Australien, så kommer många av dem kanske inte att acceptera den möjligheten om de känner sig otrygga, säger han.
– Det viktigaste är att den möjligheten erbjuds dem.
