Häromveckan slog Storbritanniens högsta domstol fast att den juridiska definitionen av en kvinna måste utgå från det biologiska könet. Frågan hade drivits till domstol av den stenrika Harry Potter-författaren JK Rowling. Efteråt sågs Rowling fira med cigarr på en söderhavsö, och kulturkrigare som ser transpersoner som vår tids stora hot fröjdades med henne.
Den brittiska jämlikhetsmyndigheten har redan kommit med riktlinjer för hur domen ska tolkas. Specifikt berör det diskrimineringslagstiftningen och handlar om arbetsplatser, skolor och sjukhus men också affärer, restauranger och hela föreningslivet.
På alla dessa ställen, privat eller offentligt drivna, måste man nu stoppa transpersoner från könsseparata sammanhang. Om man har könsuppdelade toaletter eller omklädningsrum ska transkvinnor gå på herrarnas. Om man arrangerar tjejkväll på sin pub får man inte släppa in transtjejer.
Det är oklart hur näringsidkare eller festarrangörer förväntas kontrollera att den som presenterar sig som kvinna lever upp till HD:s definition. Oavsett kommer transpersoner som en följd av domen i större utsträckning hålla sig borta. Det är rimligen också syftet.
Transkritiker brukar hävda att deras syn – att man föds till ett av två kön och sedan är det inget mer med det – bara är fakta. Biologi är dock mycket mer komplicerat och intressant än så
Åtskilliga andra kvinnor kommer förvisso också tveka att gå ut. Långtifrån alla av oss uppfyller alla normer för feminint utseende, och vem vill riskera att behöva bevisa (eller visa!) sitt kön för främlingar? Att kvinnor för att lämna hemmet får välja mellan att antingen inordna sig i patriarkala estetiska könsnormer eller riskera underlivsinspektion är något i alla fall jag inte hade gissat att feminister skulle applådera.
Och vad är ens det biologiska kön som domstolen hänvisar till för att göra lagen mer ”förutsägbar” och ”praktisk”?
Transkritiker brukar hävda att deras syn – att man föds till ett av två kön och sedan är det inget mer med det – bara är fakta. Biologi är dock mycket mer komplicerat och intressant än så.
Hos däggdjur finns tre olika könsmarkörer: kromosomer, könsceller och fysiska attribut som könsdelar. Oftast sammanfaller de här tre kriterierna, men för ungefär en av hundra människor gör det inte det. Det finns ännu mycket lite forskning på sambanden men för dem med stora sådana variationer verkar könsdysfori vara vanligt.
De flesta som har en mindre sådan avvikelse upptäcker det däremot aldrig, förutom vid utredning av barnlöshet. När nu transkritiker tvingar in sin mellanstadieförståelse av biologi i lagen riskerar dock rätt många att hamna i legalt limbo.
För dem som främst vill tvinga bort transpersoner från offentligheten är sådant oviktigt. För oss som står upp för alla människors rätt att definiera sig själva gör biologin varken till eller från. Det är dock en smula tröttsamt att så många som använder biologi som argument är så ointresserade av vad vetenskapen faktiskt säger.
Läs mer:
Oro för transpersoners rättigheter efter brittisk HD-dom: ”Redan utsatt grupp”
Transaktivism får mode och politik att mötas
