Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Elefanten i seminarierummet dyker upp redan under det första passet på söndagen på Folk och försvars årliga konferens. Då ska nämligen Alexus Grynkewich, amerikansk general och överbefälhavare för Natos styrkor i Europa, prata om hur gemensam försvarskapacitet ska säkra Norden.
Givet att hans chef där hemma, USA:s president Donald Trump, inte vill utesluta en amerikansk invasion av Grönland, kan man tänka sig vissa utmaningar i att skriva det anförandet.
Som Danmarks statsminister Mette Fredriksen sagt: ett amerikanskt övertagande av Grönland innebär ett slut för Nato. Det gäller också om USA tvingar till sig Grönland med utpressning, genom exempelvis extrema tullhot eller avstängning av Danmark från centrala amerikanska nättjänster.
Men den där elefanten består inte bara av det fram till nyligen otänkbara att USA skulle kunna utgöra en direkt fiende till sina forna allierade. Den realitet som redan är här – men som vi ännu knappt pratar om – är att det som sedan 1949 utgjort ryggraden i hela den fria världens säkerhet inte längre finns.
USA står inte längre självklart bakom oss. Och även om de senaste årens europeiska upprustningsbeslut varit nödvändiga innebär det att de långt ifrån räcker.
Europa har tillsammans tre hangarfartyg som kan frakta och utgöra bas för stridsflygplan och även om det franska (förstås) heter Charles de Gaulle så räcker det inte långt
USA har nämligen kapaciteter som Europa i stort saknar. Det handlar främst om tre domäner: informationsinhämtning, logistik och det som kallas magasinsdjup, alltså tillgången på tillräckligt mycket vapen och ammunition. Det är på de här områdena som Ukraina varit mest beroende av amerikansk hjälp och det är här Europa måste kliva fram.
Om man jämför med USA har vi exempelvis nästan inga satelliter, något som krävs för effektiva underrättelser. EU:s rymdprojekt expanderar förvisso, men fortfarande väldigt långsamt. Här skulle Sverige med rymdbasen i Kiruna kunna spela en nyckelroll.
Europa har tillsammans fyra hangarfartyg som kan frakta och utgöra bas för stridsflygplan och även om det franska (förstås) heter Charles de Gaulle så räcker det inte långt. Vi har inga flygplan alls som är tillräckligt stora för tunga militära transporter. Vår infrastruktur för europeisk spårtrafik, som också skulle kunna frakta manskap och tungt materiel över kontinenten, är både utnött och underdimensionerad. På sina håll är den inte ens sammankopplad över landsgränserna.
Med ett avogt USA måste vi täta de hålen. På ett mer övergripande plan krävs också etablerade strukturer för europeisk försvarskoordinering. När politiker – som nu i Sälen på Folk och försvar – berömmer sig för att de tar vår säkerhet på allvar, bör de också svara på hur det ska gå till.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Varför hänger svenska politiker på en sajt som producerar barnporr på beställning?
Isobel Hadley-Kamptz: Med AI är risken att barn och unga aldrig lär sig tänka
