Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I höstas konstaterade forskare att vi redan passerat sex av de nio gränser bortom vilka mänskligt liv blir omöjligt på jorden. På fel sida av de gränserna hotas både vår möjlighet att få mat från naturen och att över huvud taget ha stabila ekosystem.
Samtidigt finns det sådant som inger hopp. Nyligen lovade Kina för första gången någonsin att minska sina utsläpp av klimatgaser, med mellan 7 och 10 procent till 2035. Det är inte jättemycket i sak, men ett enormt trendbrott. Och landets utsläpp har redan börjat gå ned, mindre än 50 år efter att deras industriella revolution påbörjades.
Det beror främst på att Kina länge storsatsat på grön energi. I dag installeras i landet var åttonde timme solpaneler som kan producera lika mycket el som ett kolkraftverk. Och det är inte bara i Kina som solen flödar. I EU är mer än hälften av all energi förnybar och det är solkraften som ökar snabbast. På bara ett år har världens samlade solkraft ökat med mer än 30 procent.
Det är inte länge sedan som solkraft avfärdades som ett gulligt, men i grunden meningslöst, inslag i klimatkampen.
Det är inte länge sedan som solkraft avfärdades som ett gulligt, men i grunden meningslöst, inslag i klimatkampen. Många har pekat på de höga kostnaderna och på det problematiska beroendet av sällsynta metaller från bland annat Kina.
Men priset för solceller rasar, och precis som vi blir allt bättre på att återvinna batterier (och därmed slipper gräva upp nya sällsynta jordartsmetaller) kan man också återvinna solceller och använda 99 procent av det gamla materialet till att göra nya. Batteritekniken blir hela tiden bättre, vilket med storskalig lagring kan eliminera problemet med att varken sol- eller vindkraft är planerbar.
Man har dessutom börjat göra batterier som använder brett tillgängligt natrium i stället för sällsynt litium, något som både sänker kostnaderna och minskar de geopolitiska riskerna. I de flesta utvecklingsländer stormar omställningen fram, och försäljningen av elbilar är exempelvis större där än den av fossildrivna bilar.
Sverige avviker dock från den positiva trenden. Elektrifieringen, som pekats ut som den främsta lösningen på klimatkrisen, har stannat av. Regeringen har inte ens försökt att göra rätt saker, utan har i stället låtit utsläppen skena. Och utvecklingen i Trumps USA går förstås åt helt fel håll.
Men lyfter man blicken finns en hel värld därute. Och där försöker man lösa krisen, en solpanel i taget.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Får en hjälte heta Ahmed och vara från Syrien?
Susanne Nyström: Så drabbades SD-toppen av partiets egen klimatpolitik
