Texten av överläkare Linda van Paaschen (DN Debatt 14/12) är så raljant att den är svår att ta på allvar. Hon skriver att hon, trots frånvaro av funktionshinder, säkert hade fått en adhd-diagnos om hon hade varit ung i dag. Numera räcker det nämligen, enligt van Paaschen, att vara lite sökande och inte veta vem man är för att det ska kastas diagnoser och därmed också hjälp och förståelse över en. Dessutom det bästa av allt: ”amfetamin, gratis!”
Så kan man också beskriva det. Experter på adhd hos flickor säger visserligen att det krävs omfattande svårigheter för att flickor alls ska få en diagnos, och att även diagnosticerade flickor ofta undanhålls effektiv medicinsk och psykosocial behandling, men vad vet väl de?
Experter på adhd hos flickor säger att det krävs omfattande svårigheter för att flickor alls ska få en diagnos, och att även diagnosticerade flickor ofta undanhålls effektiv medicinsk och psykosocial behandling
Och ja, vanliga läkemedel mot adhd innehåller amfetamin eller amfetaminliknande substanser och är därför narkotikaklassade. Det är dock morfin också, som till skillnad från adhd-medicinerna dessutom är uttalat beroendeframkallande. Det beskrivs dock sällan som ”gratis narkotika” när vården ger morfin mot svår smärta. Båda delarna bör förstås skrivas ut med förstånd – se bara på den amerikanska opioidepidemin som sattes i gång av legalt utskrivna preparat – men båda delarna har också otvetydiga medicinska poänger.
Men det finns något här i synen på medicin mot sådant som betraktas som naturligt. Vissa besvär ses som sådant man bara bör lära sig att leva med, i stället för att kräva hjälp och lindring.
Vi har sett det i synen på antidepressiva mediciner. Länge kallades de ”lyckopiller” – en direkt anspelning på att människor säkert tog dem av frivola skäl snarare än för att lindra allvarlig depression. Om man tittar på statistiken ser man dock att självmorden i Sverige har minskat med 35 procent sedan 1990, när moderna antidepressiva, SSRI, introducerades. Ändå kritiseras medicinerna ofta fortfarande och människor påstås äta dem för att de inte klarar livets normala upp- och nedgångar. I en skruvad autenticitetsvurm kan vissa rentav hävda att man kanske inte riktigt är sig själv utan sin ångest.
Länge kallades antidepressiva mediciner för ”lyckopiller” – en direkt anspelning på att människor säkert tog dem av frivola skäl snarare än för att lindra allvarlig depression.
Adhd-medicinerna har också länge varit i skottgluggen, då inte minst med fokus på narkotikaklassningen. Att obehandlad adhd markant ökar risken för missbruk, vilket är sant, har använts som argument mot medicinering. Fram till nyligen riskerade personer med både adhd och beroendeproblem också att bli fråntagna de mediciner som gör att de ändå hjälpligt fungerar.
Både psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionshinder är extremer på en normalskala. Alla människor kan alltså ha problem som påminner om de svårigheter som leder till diagnoser. Alla kan vara låga och orkeslösa, alla kan ha svårt att koncentrera sig eller brista i känsloreglering. Skillnaden ligger i hur djupa, långvariga och funktionshindrande problemen är.
För en frisk neurotypisk person kanske det räcker med en långpromenad och en sovmorgon för att vara tillbaka på banan. Om man inte förstår skillnaden mellan sig själv och någon med klinisk depression eller konstaterad adhd blir det kanske lätt att tycka att de också mest borde rycka upp sig.
Att det bara är att skärpa sig har man länge sagt till människor med övervikt, även från vården.
Att det bara är att skärpa sig har man länge sagt till människor med övervikt, även från vården. Att alla studier hittills visat att nästan ingen långsiktigt kan banta eller motionera bort grav övervikt har inte ruckat det moraliserande synsättet. När det nu äntligen finns medicin som faktiskt fungerar kommer förstås kritiken också mot den, och mot de överviktiga som tar ”den enkla vägen”.
Det är naturligt att vissa är tjocka, deprimerade eller inte klarar av ett vanligt liv. Det är å andra sidan också naturligt att dö av en hjärtinfarkt eller lunginflammation. Det är därför modern vård är så fantastisk, för att vi med den slipper åtminstone en del av naturens nycker.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Vi ser en ung demokrati som försvarar sig
Isobel Hadley-Kamptz: Hela al-Assads gärning kan sammanfattas i tre ord: brott mot mänskligheten
